Buj

William har ett stort intresse för bussar, eller bujar som han säger själv.

När vi är på väg någonstans med bilen missar han aldrig en buss. Från baksätet hörs ett lyckligt "titta en buj". Så håller det på, ibland ser han i syne och ibland ser han bussar lånngt innan vi set dem. Bästa stället i stan är busstorget och Lilla Brogatan.

Favoriten här hemma nu är att sitta och titta på klipp på Youtube med bussar. Han kan sitta hur länge som helst. Det är,"ojojoj", "titta en buj", "en buj", "hejdå buj". 

Igår så kvalade jag in till världens bästa mamma. Vi skulle till stan för Viktor skulle köpa en kostym. Istället för att ta bilen så åkte jag och Wille bussen. Viktor kom efter med bilen. När jag berättade att vi skulle åka buss gick det mesta i racerfart. När vi gick till hållplatsen så höll Wille oss hårt i händerna. Att vänta på bussen gick också bra. När den kom så visste han inte hur han skulle vara riktigt. Han höll mig hårt i handen. Det var väldigt spännande och Wille var alldeles knäpptyst. Vi hittade ett säte och Wille satt som ett ljus. Han sa ingenting bara log. När vi mötte en annan buss så brast han ut i ett lyckligt "titta en buj!".

Framme på busstorget fanns det många bujar. Att pappa stod där och väntade var inte så noga. Wille visste inte åt vilket håll han skulle titta.