Just nu sitter vi på jourvårdcentralen jag och William. Jag tyckte att hans kiss luktade så illa och googlade på urinvägsinfektion. Symptomen på det var starkt illaluktande urin, dålig aptit och slöhet. Wille har inte ätit med nån reda alls de senaste dagarna, bara druckit välling och smoothies. Dessutom är han slöare än vanligt.
Jag tänkte att det är bäst att jag ringer 1177, han har ju precis opererats och det kan ju hänga ihop. Hon gav mig en tid hit.
Väl här fick vi träffa en läkare som jag förstod inte trodde på mig det minsta. Hur vi skulle ta urinprov visste hon inte heller och sa indirekt att vi borde haft prov med oss hemifrån. Hon ringde barn och rådfrågade och efter en liten stund blev vi inkallade igen. De satte en påse på snoppen. Efter fem minuter hade Wille kissat i den. Min duktiga kille. Ett litet stick i fingret blev det också.
Så nu väntar vi på att det ska analyseras och odlas. Förhoppningsvis är det inget, men med tanke på att han är nyopererad vill jag ta det säkra före det osäkra.
Sköterskan som tog proverna var hur gullig som helst.
Så nu är vi hemma och allt är ok, ingen UVI. Läkaren trodde att han kanske hade druckit lite för lite och att det kunde bero på det att kisset luktade starkt. Jag ska bara se till så att han dricker mycket. Nu har vi hyrt film och myser vid Tv:n
