Ojoj, fullt upp

Vi har haft tre ganska fullspäckade dagar. Kul, men det är en liten grinig kille nu som inte är riktigt hundra. Förhoppningsvis är han frisk till på söndag då det är bad.

I onsdags mötte vi upp Katta och Maria med deras minimänniskor på Leos Lekland. Jag hade aldrig varit där innan och det är nog roligare för lite äldre barn. Visst tyckte William att det var roligt att sitta i bollhavet och åka rutschkana men efter en stund fick han nog och tröttnade. Även jag tröttnade på att bära omkring på honom också. Jag förstår att alla barn tycker att det är kul på ett sådant här ställe och att det är ganska smidigt som förälder att åka dit. Det behövs ingen uppoffring alls som förälder, man kan sitta och dricka sitt kaffe och surfa, jobba, läsa, vad man nu vill göra, barnen sköter sig själva. Jag har dock en ganska bestämd åsikt om sådana ställen. Nämligen den att det är en speciell sak att åka dit. Inte något som händer varje veckan eller varje månad. Det finns så många andra sätt att ha kul som barn. Som tur är, är jag och Viktor helt överens om detta. Det ska vara som det var att äta på McDonalds när vi själva var små. Det hände en eller två gånger om året och var väldigt speciellt då. Dock är det många som inte tänker som jag i denna frågan och jag respekterar deras åsikt. Detta är min!

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Kul med rutschkana"][/caption]

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Glad kille i bollhavet"][/caption]

I går startade vi dagen på öppna förskolan i Brämhult. Det var babyrytmik. Det gillade Wille jättemycket, han kanske kommer ihåg det från i våras, man vet aldrig. Jag tycker också att det är bra. Det är mer än bara sitta och sjunga för barnen. Hanna som håller i det spelade både gitarr, trumma, piano och triangel. Det sista var något som fångade alla barnen. Det är inte bara sitta still utan det är lite stå och gå, sjunga med kroppen och spela med maraccas, det tyckte William var roligt och tillslut fick han kläm på att han inte skulle ha den i munnen bara. I slutet så satt vi med ett tygstycke (fuskfallskärm) och det var något som föll Wille i smaken och han tog mod till sig och kröp in under.

Efteråt stannade vi kvar och lekte lite med Milo. Emmy var tvungen att åka. De hade en leksak som föll William i smaken precis. Det är liksom en spiral som bollar åker igenom. Man lägger bollen på en snurrande platta på toppen och så "skjuter" den ner bollen i något av de fyra hålen och så rinner bollen igenom och kommer ut på botten. Efter några gånger som jag och Wille gjorde det greppade han till slut själv vad han skulle göra. Han tog bollen och lade den på toppen, tittade och när den kom ut på botten tog han den och lade den på toppen igen. Då kan jag ju säga att hans morsa blev ganska stolt över att han kom på det.

Efter lunch kom morfar och var barnvakt en stund. Jag skulle åka och träffa arbetsterapeuten på vårdcentralen. Jag har nämligen fått så himla ont i mina handleder så jag har fått handledsskydd. Efter en dag med dem känns det ok. De är lite ovana att ha på sig. Jag passade på att shoppa lite på Hemma hos oss också. Det var 20% så det blev ett par jeans och två tröjor till Wille från Name It.

I går kväll var vi hos Anita och hade en demo. Det var flera kollegor där så det var kul. Wille skötte sig bra nästan hela tiden och alla tyckte att han var söt och en go kille.

Idag har vi haft lite sovmorgon, William vaknade 9.30, skönt. Han fick välling vid 22 och sov till 6. Då fick han lite mat och sedan somnade vi om ihop, på samma kudde till och med. Det var så mysigt. När lunchen var uppäten hämtade vi Sofia och drog till Kinna. Där fick jag tag i jeansen jag letat efter. Det blev även lite till shoppat. Ska ta en bild på det och lägga ut. Nu ska vi strax packa ihop oss och för en gång skull ha fredagsmys hos Sofia. Det har nog aldrig hänt tidigare.

Ha en trevlig fredagskväll alla!

Skojjig dag :)

Jag ska berätta mer om den i morgon och lägga upp bilder på sötaste ungen i kommun :). Nu ska jag gå och lägga mig och läsa min nya bok, Änglamakerskan. Hoppas att den är lika bra som alla andra Läckberg-böcker.

Många järn..

Idag har vi återigen haft en liten fixar dag här hemma. Plockat i ordning utemöblerna, burit upp dynor och golfbagar på vinden. Viktor har varit på tippen och jag har städat. Underhållande dag helt enkelt. William är fortfarande lite krasslig. så det har nog varit bra för honom att hålla sig hemma och ta det lite lugnt.

Jag använder näsfrida på honom när han är förkyld, det gillar han inte. Han skriker i full panik. Dock lugnar han sig när man har fått ut snoret. Näsdroppar är inte heller någon favorit. Fast å andra sidan så gillar han inte när vi är och petar i ansiktet över huvud taget. Det spelar inte någon roll om vi tvättar, smörjer eller vad vi gör. Han vrider och vänder på sig som en mask.

Idag har både farfar och farmor och Staffan varit här. Farfar var bara här en kortis och hämtade tupperwareprodukterna. Wille satt i farfars knä en lång stund och inspekterade. Farfar tyckte att det hade hänt mycket i hans utveckling bara på den 1,5 vecka det gått sedan vi var där. Då kröp han inte alls mycket. Farmor och Staffan kom förbi på middag, de skulle spela här i Borås i kväll så då stannade de här innan. Wille fick en fin tandborste av farmor, bra med en tandläkare i familjen. Jag frågade lite om hur mycket tandkräm man ska använda när det är dags att borsta, på tuben så står det att man ska använda en mängd stor som en ärta och det tycker jag verkar mycket till bara en tand. Enligt farmor, som varit tandläkare i ca 40 år, så behöver man inte använda tandkräm alls i början. Det är viktigare att man får in gnuggrutinen, så vi väntar nog med det till det dyker upp lite fler gaddar.

I morgon åker Viktor till jobbet igen. Inte alls kul tycker jag. Mina handleder som blivit lite bättre nu det sista kommer bli sämre igen. Fast det är inte därför jag inte tycker att det är kul att han åker. Det blir så ensamt och trist. Jaja, det blir inte bättre av att gnälla heller.. För jobba måste han ju.

[caption id="" align="aligncenter" width="640" caption="<3"][/caption]

William nio månader

Idag har William levt lika länge inuti magen som utanpå. Det är verkligen helt galet vad tiden springer i väg snabbt. Ingen tvekan på att han växer. Jag tycker att 74 kläderna, framförallt byxorna, börjar bli lite korta. Dock får vi vänta på vikt och längd kontroll en månad till.

Vad gäller maten så äter inte William gröt på kvällen längre. Det målet är utbytt till riktig middag. Jag är inte så knusslig vad det gäller att ha salt och så i maten så när Viktor inte är hemma äter vi för det mesta samma mat. Förmiddagsmålet varierar mellan gröt, youghurt, frukt och macka. Det beror helt på när vi går upp, vad vi ska göra och vilken tid han ammades. För det gör han fortfarande. Tänker fortsätta med det ett tag till.

William nio månader:
-Första tanden har kikat fram lite grand.
-Kryper nästan bara, ålar om han ska fram riktigt snabbt.
-Ställer sig upp mot allt.
-Sätter sig för det mesta ner på rumpan när han släpper taget.
-Säger ma-ma men vet inte vad det betyder.
-Låter som om han säger tacktack (da-da) när man har sagt prosit (är mycket väl medveten om att det inte betyder det, men det låter så roligt).
-Älskar att se sig själv i spegeln.
-Är snabb som en vessla när han får syn på något han gillar.
-Håller vällingflaskan själv, men förstår inte riktigt att han måste luta den för att få i sig det sista.
-Klappar mig på handen, kinden eller vad han kommer åt när han står i sin säng på morgonen.
-Tycker att pappa är det bästa som finns.
-Äter större bitar mat, men fortfarande mixat.
-Pratar mycket.
-Showar när han sitter vid bordet, vill gärna ha allas uppmärksamhet.
-Har varit lite grinig den senaste veckan, men är annars glad för det mesta.
-Har inte några större problem att vara hos andra.
-Gillar att åka vagn.
-Tycker inte om att bli fastspänd i bilen.
-Vill inte ha mössor som sitter för tight över öronen.
-Börjar bli mer "mysig", dvs han kan lägga huvudet mot min axel och slappna av en liten stund.
-Skrattar eller ler så fort kameran åker fram. Jag har försökt få bild på när han är tjurig, men det går inte.

Lekparkshäng

Oj, det är en snorig kille vi har att göra med nu. I natt så var han vaken i dryga timmen och bara skrek, spelade ingen roll vad vi gjorde. Det var jobbigt. Till slut somnade han på Viktors arm. Skönt var det när klockan var 8.50 innan han slog upp sina stora bruna, aningens piggare än sina päron. Tacksamt är det också att jag har världens bästa sambo som tog med Wille upp och att jag fick ligga kvar i en timma till.

Efter en två timmar lång powernap innan lunch drog jag och Wille till stan och mötte upp våra kompisar i Annelundsparken. Det blev gungning och lite häng på marken. William hittade många goda stenar, pinnar, löv och grus att smaka på. Mysigt hade vi i alla fall. Efter parkhänget gick vi till Viskan och fikade lite. Jag hade inte tagit med mig något mellanmål till Wille så jag köpte det på Viskan, rena rånet. Naturell youghurt med bär kostade 49 spänn, helt sjukt. Som tur var så var det ett ganska stort glas så jag och Sara kunde dela, men än då. Tur att Wille tycker om det.

Jag glömde tyvärr kameran hemma idag men jag har en bild på Wille när han gungar här hemma. Vi satte upp en gunga under balkongen förra söndagen. Han verkligen älskar att gunga. Så regnar det inte gungar vi lite hemma.

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Bästa som finns"][/caption]

I kväll har Viktor varit på vägföreningsmöte och jag har handlat på tradera. Jag vann ett par Kavatsandaler som jag hoppas kommer vara lagom till Wille när vi ska åka till Thailand i vinter. Jag gav 69 kr för dem och på bilderna ser de inte ens använda ut. Jag har surfat runt lite för att se om jag kunnat hitta ett nypris. Har dock inte hittat exakt den modellen, men andra sandaler från märket Kavat kostar ca 500 kr. Så jag måste nog säga att jag har fyndat. Ska nog se om jag inte kan hitta ett par stövlar på tradera också. När de är i den storleken är de knappt "gådda" med så de ser oftast ut som nya.

Ändrade planer

I går gjorde vi ingenting särskilt alls. Lite hemmafix så där. Vi fick fem pallar pellets igår morse och de skulle bäras in. Där hjälpte dock inte jag till alls, mina handleder och min rygg fixar inte att bära så tunga saker, så mamma kom och hjälpte Viktor med det. Jag och William tog en tur med bilen, Olsfors, tippen, Hemmakväll och Citygross stod på navigatorn. I Olsfors var vi och lämnade en TW-katalog och där passade jag på att köpa lite nya uteblommor.

På kvällen tog vi det lugnt käkade tacos och chokladpudding, mums! Efter det så somnade jag på soffan. Det var länge sedan jag kunde slappna av tillräckligt för att göra det.

Jag letar efter ett par jeans till Wille. Han har ett par från Kappahl som jag tycker är snygga, dock är de han har i storlek 74 och snart för små så jag skulle gärna vilja ha ett par i 80 också. Så jag begav mig till Knalleland för att leta. Dock var de slut där, även i stan där jag tittade i fredags, så jag får nog åka till Göteborg och titta där.När jag var i väg passade Wille på att sova lite, eller han sov i 2,5 timme. Jag gissar att det är tanden kombinerat med en begynnande förkylning som gör honom trött.

När jag kom hem så var det snart dags att åka på babysim, trodde vi.. Jag gick in på Facebook för att kolla lite. Då ser jag att det var en händelse i simgruppens sida. Klickar på den och upptäcker att det är inställt idag. Tur att jag gick in där för jag hade inte varit helt nöjd om vi kommit till badet och där upptäckt att det varit inställt. Jag tycker att det är ganska dåligt att den enda infon om detta läggs på Facebook. Jag hörde av mig till tre av mina kompisar som simmar och ingen av dem hade sett det.

I stället för att simma åkte vi till fam Johnsson på fika. Jösses vad de dukade upp, bullar, rabarberkaka och kladdkaka. Eftersom jag gillar kakor en del så var jag tvungen att ta av allt. William och Amanda har inte träffats på ett tag och de tyckte nog att det var roligt att ses. Wille skrattade en hel del åt Amanda som numera går. Det var spännande tyckte Wille.

Efter vi hade fikat och tjötat lite åkte vi hem till mamma och pappa på söndagsmiddag. Det var stek som det ska vara på en söndag. Till efterrätt hade jag beställt äppelpaj. Tyvärr var vi inte jättehungriga. Innan vi åkte på fika hade vi ätit lunch. Allt detta åt vi på ca fyra timmar, alltså har vi ätit oss igenom den här söndagen.

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Kolla mamma vad jag kan!"][/caption]

Boven har visat sig

Jag har berättat flera gånger under den senaste veckan att William har varit gnälligare och sovit sämre än vanligt. I dag kom förklaringen till varför. En liten tand har kikat fram. Än så länge är det en sylvass tagg som känns. Vi har inte lyckats se den ännu för Wille är inte så intresserad av att vi petar honom i munnen.

Jag är ganska säker på att hans dåliga aptit det senaste också beror på tanden. Wille är annars känd för att äta typ hela tiden och jämt. Gärna mycket också. Det senaste har fingrarna åkt in i munnen och petat ut det som varit där i. Inte alls likt honom.

I kväll efter badet så fick Wille en alvedonsupp, flytande Alvedon går inte att få i honom. Vi försökte till lunch och det mesta rann ut igen. När han svalde så ryste han till som om han smakat på den värsta sortens sup. Han såg för rolig ut. För första gången den här veckan har han sovit sedan han gick och lade sig, dessutom somnade han i vanlig tid.

Det är inte bara tandsprickningen som sker i Willes liv just nu. Han ställer sig upp mot det mesta, bra och mindre bra ställen att stå vid. Han har ingen vidare balans så han tappar den och trillar, ibland hinner vi med ibland inte. Som tur är så slår han sig inte så mycket, för det mesta hamnar han på rumpan. Han har dock en rolig stil, där rumpan pekar rakt ut och han står i 90 grader.

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Sitta på knä gör Wille för det mesta och mammas tidningar är det bästa."][/caption]

Idag var det dags för höstmarknad i stan. Jag hade bestämt att jag skulle köpa fårskinnstofflor till Wille. Det gjorde jag också, ett par svarta. Det kommer bli skönt i höst och vinter. Jag köpte även strumpor till honom och godis till mig. Fick tag i en snygg champagnefärgad åkpåse också. Jag är nöjd!

Leka, leka, leka

I går eftermiddag så var vi hemma hos Emmy på en lekdate, tillsammans med Juni, Milo och Joel. Deras mammor var så klart med. Det hade kunnat vara hur trevligt som helst om inte William hade bestämt sig för att vara på sitt gnälligaste humör. Han var inte alls sugen på att leka med sina kompisar utan ville sitta i mitt knä och titta på de andra. Lite tråkigt att han inte ville leka alls.

Våra träffar har ändrats en del sedan vi träffades första gången. Då gick vi med våra knappt synbara magar (som vi själva tyckte var gigantiska) och diskuterade hur det var att vara gravid, vad man hade för förväntningar, hur mycket man gick upp i vikt och andra sådana där livsviktiga gravidfrågor. Sommaren gick och det blev höst, en del växte och andra krympte ihop. Den första bebisen i gänget föddes i september, den lilla skruttan är redan ett år. Det kom en till bebis i september men sedan blev det ett litet hopp. Vi fortsatte träffas och vi blev bara större och orörligare för varje gång. Det var roligt att se hur snabbt de andra små växte. Jag minns det som att jag var väldigt spänd på att få min egna lilla bebis samtidigt som jag hade väldigt svårt att förstå att snart kommer jag sitta med en liten i famnen själv.

Det dröjde ända till december innan nästa bebis i gruppen kom, men efter det så rasslade det till i ganska snabb takt. Från början var vi kanske 7-8 stycken, sedan har det tillkommit några och några har fallit bort. En del har fallit bort och kommit igen. Några har jag klickat bättre med än andra. Vissa känns till och med som om det kommer bli vänner för livet.

När vi träffades under våren var det mest för att vi mammor skulle få träffas för att prata och för att fika. Våra bebisar låg snällt i sitt babyskydd, på en filt eller i mammas famn och sov för det mesta. Nu är det inga bebisar som ligger still, vi mammor får passa och jaga. Det är inte lika mycket sitta still och fika längre. Våra barn, för inte är det väl bebisar längre?!, leker på golvet. Kanske inte så mycket med varandra, kanske mer bredvid varandra, men roligt verkar de ha i alla fall.

Det är så skönt att ha dessa vännerna som är på samma plats i livet, man kan gnälla om gnälliga barn eller taskig sömn utan att få höra, "jaja, det går över". Alla vet vad man pratar om och hur det känns. Ingen har glömt hur det var. Skönt!! Jag tycker mycket om mina nyfunna mammavänner.

I går kväll var jag på fotboll med pappa. Det var skönt att få de där timmarna för sig själv. Tyvärr går det alldeles för fort när man har roligt. För roligt var det på arenan igår. Svängigt, spännande och skojigt. Jag var dock lite orolig att lämna Wille i går kväll. Viktor var nämligen sjuk och Wille på kass humör. Jag trodde i och för sig att han skulle somna tidigt för att han hade sovit väldigt lite på dagen. Tji fick jag han hade somnat tio minuter innan jag kom hem. Tur att Viktor är mer kvinnlig än manlig när han blir sjuk. Inget gnäll där inte. Hade det varit jag hade jag inte fått något gjort och att ha Wille själv hade jag nog inte pallat. Min Viktor är bäst!!

I dag har vi varit på öppna på Hulta. Det var någon som tyckte att det var toppen där idag. Sångstunden var väldigt spännande. Wille har aldrig varit så intresserad som han var idag. Kul! Kompisarna Emmy och Juni var där också. De hängde i sitthörnan tillsammans.

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Emmy, Wille och Juni. Emmy ville vara säker på att hon verkligen kom med på bilden och Wille försöker stoppa Juni från att komma in."][/caption]

I eftermiddags så var jag på en utförsäljning i stan. Denna gången var det Kids Concept som hade det. Jag handlade ett bord, två pallar, en teckningslåda, en dörrskylt och en nalle. 320 kr gick kalaset på. Jag lämnade fram en femhundring och fick 280 kr tillbaka så jag tog mina pengar och gick. Kan man inte räkna, ska man inte stå i en kassa! Jag var nöjd och jag återkommer med bild på det hela.

Barnvagn till salu!

Nu har jag äntligen fått tummen ur och lagt ut vår "gamla" barnvagn på tradera. Den har stått oanvänd i Willes rum sedan i maj.

Den är som ny och det enda som ser använt ut är hjulen. Annars ser den helt ny ut.

Tjur, tjur

What a day, what a day.. Den började utmärkt på alla de vis. William vaknade första gången kl halv åtta. Han hade sovit ända från halv elva i går kväll, weeee!! Det var en utvilad mamma som klev upp och tog med sig sin son till öppna förskolan i Dalsjöfors. Sonen däremot var inte på sitt bästa humör. Jösses vad grinig man kan vara. Inte ens alla leksakerna piggade upp.

Det var första gången vi var på öppna förskolan i Dalsjöfors. Det var inte riktigt min grej kan jag säga. Det märktes tydligt att det var en kristen öf. Det var en del kristna sånger och vi bad Gud som haver. Vi har varit på Brämhults öf också och den är kristen den med, men inte så mycket som denna. En annan sak som blev lite minus var att det inte serverades någon smörgås. På de andra två vi varit så finns det frallor, oftast hembakat. Jag kände inte alls många, bara Maria och Emmy. En gammal kompis var där också, men hon verkade inte kännas vid mig direkt.

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Här är Wille i alla fall lite glad. Han får stå och det är någon som pratar med honom. Emmy är fullt fokuserad på ett annat barn och Maria håller koll på dessa två."][/caption]

På vägen hem somnade Wille i bilen och sov i nästan 1,5 timme. Sen blev det pannkakor till lunch<zazqzw<(får lite hjälp med bloggandet). Eftermiddagen har spenderats med Wille i knät känns det som. Han här gnällt som bara den och har vi lagt honom i sängen så har han vrålskrikit. Korta stunder i babysittern framför Disney Junior har funkat.Viktor har börjat spackla förrådet så det känns som om jag har varit själv med Wille hela dagen. Jobbigt när han är på detta humöret.

Efter middagen var han trött som bara den och gick och lade sig. Nu när klockan är elva vakande han och äter välling. Förhoppningsvis sover han lika länge som i natt nu.

En rolig grej som Wille gör är att han tar sig hur lätt som helst upp för kanten i köket. Att komma ner är dock inte lika lätt. Det kan han inte. Han har testat några gånger med blandat resultat. Nu försöker han inte ens, eller jo han ställer sig på knäna och doppar försiktigt ner handen mot golvet, men där stannar det. Han ligger på golvet och blir vrålarg och börjar grina och det är bara att lyfta ner honom. Då brukar jag sätta honom i gymmet så att han ska leka där. Fast rätt som det är, är han uppe i köket igen och det är samma visa åter.. Knäppa unge :)

Vad har hänt?

Vi har haft enorm tur och har blivit bortskämda vad det gäller att söva William, fram till nu. Nu är klockan 22.30 och han är fortfarande vaken. Tidigare har det bara varit att lägga honom vid 19 så har han somnat och sovit fram till kl 23-24 någonting.

Nu för tiden fungerar det inte alls. Han är vaken och är gnällig. Det går inte få honom att somna alls. Han bara gråter när vi lägger ner honom och sätter sig upp innan vi ens har hunnit lämna rummet. Tidigare i kväll vid 20.30 så somnade han och sov i ca 30 minuter. När han vaknade gjorde han det med ett panikskrik, det verkade som han hade väldigt ont någonstans. Jag gissar på att det är i munnen för att han gnagde på sin napp. Vi bestämde att han skulle få lite Alvedon. Efter en stund slutade han gråta och lugnade sig lite, men så fort vi lade ner honom i sängen så skrek han och satte sig upp. Det var bara att ta upp honom, först försökte jag få honom att ligga ner bredvid mig i sängen, det gick inte alls. Viktor hämtade honom och de satt i soffan en stund och myste med Sigrid. När Viktor försökte lägga honom i soffan illskrek han igen. När vi testat det vi brukar så fick han välling till slut, den slukades i en hast så kanske var han hungrig.

Nu medan jag har skrivit här så har han somnat i sin säng. Förhoppningsvis sover han fram till kl 06 innan han vill ha lite mat.

Äntligen!

I lördags var vi på Ikea. Det vi skulle ha var hörnskydd så William inte ska dänga i alla hörn som vi har här hemma. Som alltid när man åker dit blir det massa mer saker. Dock är jag väldigt nöjd med de extrasakerna vi fick med oss hem. Bland annat var det leksaker till William. Jag har länge velat ha en kulbana som de har på Ikea. Wille har lekt med den på ställen där den har funnits och tyckt att den varit kul. Jag tycker dessutom att det är en bra pedagogisk leksak.

[caption id="" align="aligncenter" width="384" caption="Wille i sin nya kryptunnel"][/caption]

Även om jag är supernöjd med leksakerna till Wille så är det några köksluckor jag är ännu mera nöjd med.  Ända sedan vi flyttade in i huset, snart tre år sedan, har vi sagt att vi ska byta ut de frostade glasdörrarna i köksön. När man har glasdörrar så syns allt vad man har i skåpet och det är inte så roligt. Vi har inte så många skåp dessutom så vi måste fylla dem med mindre snygga saker. Då ser det ut så här:

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Inte så snyggt"][/caption]

Nu när vi äntligen fått tummen ur så ser det ut så här:

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Ska bara till två handtag, men så mycket bättre."][/caption]

En annan grej vi har retat oss på i köket är att, mellan ugnen och skåpet under så var det en glipa på ca tio cm. Vi har dock inte kommit på någon bra lösning, men när vi var på Ikea i lördags pratade vi med en av säljarna som förklarade hur vi skulle göra. Vi gjorde som han sa och satte dit en passbit. Resultatet? Väldigt bra!

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Med passbit på plats och ingen glipa."][/caption]

Utöver detta fixet igår så var vi på babysim. Denna gången så fick barnen lära sig att hålla i kanten. Det fixade William galant ändå till han upptäckte allt spännande runt omkring. Det gick att stå på stången och nå upp över kanten. Vattnet sögs ner i en ventil och det lät så spännande att man bara var tvungen att försöka stoppa in fingrarna där.

Vi har redan gått halva denna kursen nu och det är dags att bestämma om vi ska fortsätta på nästa kurs. Eftersom bada är det bästa William vet så känns det inte som om det är så mycket att tveka på.

Vänner och familj

I torsdagskväll hade vi besök av Katarina, Linus och Milo och Maria och Mathias. De hade lämnat Emmy hos mormor och njöt av att se oss andra jaga barn. Vi åt middag och drack lite vin. Det var gott och vi hade väldigt trevligt. Det är roligt att se hur Wille, som in vanliga fall är ganska rörlig och tjoar och timmar när han är hemma, blir helt stilla och iakttagande när Milo far fram. Det var första gången som Viktor träffade Katta och Linus, men det kändes som om alla kom bra överens.

I lördags var vi hos Ulf och Birgitta på den årliga kräftskivan. Det är en himla trevlig tradition. Innan kräftorna dukades fram hade jag en tupperwaredemo. Det gick bra och jag är nöjd med förra veckans demos.

Det fanns många kräftor och Ulf är generös och köper alltid burfångade havskräftor. De var ganska stora allihopa, men en var störst, den tog jag.. Jag blev nästan mätt på bara den. Som vanligt hade Fredde med sig Vätternkräftor också. De var väldigt goda de med.

William skötte sig, som allt som oftast, med bravur. Han var såklart i allas blickfång mestadels av tiden och där trivs han bra. Det han var lite förundrad/fascinerad/förskräckt av, var när farfar sjöng snapsvisor. Farfar sjunger med en väldig basröst och klämmer gärna i från tårna. Wille tittade med stora ögon.

När klockan var ca 20.30 talade Wille om att nu är jag trött. Jag satt med honom i famnen en stund men där kom han inte till ro. Viktor hämtade vagnen och där i somnade han gott. Han sov igenom snapsvisor och skratt utan att vakna. Han vaknade som han brukar, runt 23 för att få sin välling. Efter den ville han inte somna om utan var vaken till vi satte oss i bilen vid 24. Han somnade som en stock när vi startade bilen och fortsatte sova hela natten.

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Trött farfar, pigg William"][/caption]

Rutiner som bryts

I onsdags kom Viktor hem igen. Det är verkligen det bästa på hela månaden. Jag kan längta ihjäl mig efter honom känns det som, i synnerhet dagarna innan han ska komma. Det som jag inte längtar efter är att alla rutiner som vi har helt plötsligt ställs på ända.

I vanliga fall går William och lägger sig kl 19.00-19.30 och somnar och sover fram till 23, då han får välling. Med vissa undantag så sover han utan att vakna där på kvällen. När Viktor kommer hem ställs det helt upp och ner. Han vägrar gå och lägga sig. I onsdags var han uppe till 22.15. Jag undrar vad det beror på, om han är uppspelt eller om han är rädd för att pappa ska åka igen. Hur som helst efter några dagar så är vi tillbaka i de vanliga rutinerna igen. Det känns ändå som om det är onödigt att bryta dem för varje gång så tar det en dag längre att komma tillbaka.

Rutinerna på dagarna ändras också. Kanske beror det på att vi är två hemma och vikten av att Wille sover en stund på förmiddagen blir mindre då jag kan duscha eller greja även om han är vaken. Vi får nog ta ett krafttag här hemma så vi får ordning på saker och ting för löser sig dagsrutinerna så löser sig nog kvällsrutinerna.

Vinterkläder!

För några veckor sedan lade jag ut en fråga ang. hur man ska göra med vinterkläder till William. Jag fick två bra svar plus att jag var i en barnkläderaffär i stan och pratade med expediten där. Råden jag fick var att jag skulle köpa en overall som var vattentät och ha tejpade sömmar, framförallt i grenen då Wille kommer sitta i snön. Båda mina kompisar som hade lämnat kommentarer hade köpt en Didriksonsoverall, och varit väldigt nöjda med det till sina barn.

Jag har bestämt att ytterkläder och skor ska vara av högsta kvalitet till mina barn. De ska inte behöva frysa eller vara blöta. Så med det i tanken så tittar jag inte så mycket på priset. Jag visste att i Gällstadså säljer de Didriksons lite billigare så i tisdags åkte jag och Sofia dit. Expediten i butiken var väldigt hjälpsam, för jag hade inte någon direkt pejl på storlek o.s.v. Vi provade tre olika overaller och Wille sken som en sol. Den första vi provade var en kids strl 80. Den kunde han nog ha nästa år och nästa och nästa igen, så stor var den. Efter det tog vi en i strl 80 i baby, den var lagom nu, men det är inte nu han ska ha den så vi provade en strl 90 också. Den blir perfekt, jag gissar att han kommer ha den hela vintern. Det blev en mössa för att matcha det hela också.

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Snygg overall"][/caption]

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Mysig mössa"][/caption]

Efter vi varit i Butiken så gick vi till Lager 157. De har barnkläder där inne också. Det mesta var för lite större barn men jag hittade ett fleeceställ med jacka och byxa för 100:- och en fleecejacka för 80:-, i mina ögon fynd. Till mig själv blev det ett linne och ett par joggingbrallor.

Det går framåt

Fast bäst går det när man inte behöver ha byxor på sig. Fullt påklädd så ålar han helst även om han kan krypa då också, men det går väl inte tillräckligt snabbt helt enkelt.

[youtubeplay id="cJsEfatuRG0" width="670" height="450"]

Med siktet inställt...

...på kattmaten

[youtubeplay id="2tgjsLitlAQ" width="670" height="450"]

Unge..

Igår så skrev jag om hur jag måste passa på William hela tiden. Idag så glömde jag bort det.. När vi hade kommit hem från babysimmet så satte jag honom på sin matta och så ringde jag till mamma.

Jag satt framför datorn och pratade och hör Wille sitta på golvet och prata. Rätt var det är blir det tyst. Så hör jag hur det rasslar i kattmatsskålen, tänkte först att någon av katterna åt, men så kom jag på att det var väldigt tyst. Tittar efter Wille på mattan och där är han inte, nej han har fullt upp med att stjäla kattmaten. Jag tar honom där i från och då släpper han dem som han har i sina händer. Jag sätter ner honom på mattan och reser mig upp. Då ser jag att han suger på något.. In med fingrarna i munnen på honom och vad fiskar jag ut, jo en bit kattmat. Han såg så nöjd och belåten ut så. Jag antar att detta inte kommer vara sista gången han äter sådant som han inte borde så det är väl lika bra att vänja sig.

Förresten, efter vi varit på babysimmet idag så har Wille inte ålat sig fram utan krupit. Det är vingligt, ostabilt och går ganska sakta, men han är nöjd och det är huvudsaken.

Hej vad det går

Nu när William tar sig framåt så gäller det att vara med. Allt som inte är leksaker är väldigt spännande. I går när jag var i tvättstugan så hörde jag en duns uppifrån, men inget skrik. När jag kom upp för trappen så var det en väldigt lycklig kille som låg med sladden till min iPhone i munnen. Han hade alltså lyckats dra ner telefonen som låg på skrivbordet och laddade, dra ur kontakten ur väggen och hade kontakten i munnen.

Upp till köket har vi en kant på ca tio cm. Den har varit ett stort hinder och Wille  har ägnat många stunder att försöka komma upp där. I torsdags lyckades han för första gången. Han tog sig snabbt som en vessla fram till Elza som hade fått en bit skinka av mig. Hon var så uppslukad av detta att hon inte märkte att Wille kom, så han snodde den i från henne. Elza såg ganska snopen ut, men tittade bara på honom. Idag har han lyckats klättra upp flera gånger och det är raka spåret fram till kattmaten.

I bokhyllan vid trappen så har vi satt upp en plexiglasskiva för de två nedersta hyllplanen så det inte ska gå och ta sig igenom där om man heter William. Dock har vi en liten öppning för katterna så att de kan komma upp och ner. Inne i det hålet har jag hittat Wille, lätt gungade mot plexit för att komma framåt.

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Hej mamma! Har du sett hur kul detta är??"][/caption]

I fredags kväll så var William barbent och då kröp han fem steg flera gånger, dock var det väldigt vingligt. Men än dock, han kröp mer än ett steg. När han har kläder på sig så kanar han bara isär med benen. Upp kommer han hur lätt som helst och kan stå så länge, men så fort han försöker ta ett steg så glider benen i väg.

Jag och Viktor tycker att det är jättekul att han tar sig fram så snabbt. Katterna är inte lika begeistrade. William tar sig fram fort och han älskar att jaga katterna. De flyr hals över huvud när han kommer i närheten. Han ser lite förvånad ut, vänder om och fortsätter jaga efter dem.

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="I bland får jag sätta Wille i "finkan""][/caption]

En hel vecka i ett inlägg

Lördag:
Då var jag på bröllop. Min absolut bästa vän någonsin gifte sig. Åsa och jag träffades i gymnasiet där vi gick i samma klass. Vi blev verkligen bästa vänner. Vi gjorde många knasiga saker tillsammans. Träffade mycket konstiga människor. Roligt hade vi alltid. Skrattade mycket. Efter studenten åkte vi till Gran Canaria för att jobba som inkastare. Jag var där 2,5 månad och Åsa i mer än sex. Där skiljdes våra vägar. Detta var 2000, på de 11 år som gått har vi träffats tre eller fyra gånger. Varje gång vi har träffats så har det varit så lätt att umgås, att plocka upp tråden. Det har känts som om vi har pratat varje dag och aldrig varit i från varandra. Varje gång har vi sagt att vi ska ses snart igen, att det inte ska gå år i mellan. Men, livet ser olika ut. Åsa har tre barn (fjärde på väg), jag har pluggat hon har varit hemma. Kanske har inte viljan funnits där eller så har inte tiden prioriterats. Jag vet faktiskt inte.

Hur som helst i våras fick jag en inbjudan till hennes bröllop. Jag blev så klart jätteglad för att jag är en person som prioriteras för att få komma på hennes bröllop. Hon var så vacker min kära Åsa, ja hennes man också och hennes fina barn. Det var verkligen ett fint bröllop och festen efteråt var kul. Jag kände bara tre till och det var gamla vänner varav jag inte träffat två av dem sen början av 2000.

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Camilla, Åsa och jag."][/caption]

Mamma och pappa var barnvakter åt Wille och det hade gått alldeles utmärkt, min rediga kille.

Söndag:
Hu, det var en tung morgon. Wille bestämde att det var lagom att vara vaken mellan 00:30, när jag kom hem och 02:00. Jag var dödstrött och ville inget hellre än att få sova. Wille var dock klarvaken och på sitt bästa humör. När han sedan tyckte att det var morgon kl 8 var vi inte helt överens. Ligga kvar i sängen var det inte heller tal om. Upp skulle vi. Så Wille satt på golvet och lekte och jag låg i soffan och vilade lite. Fram åt elva var han trött och då bar jag in honom till sin säng. Lade ner honom och gick där i från som vi alltid gör. Hann ut till soffan innan jag hör en duns och sedan ett hysteriskt illvrål. Jag rusar de metrarna som var till sovrummet och hittar Wille på golvet mellan sin och vår säng. Han hade helt enkelt försökt klättra ur och lyckats. Som tur var så mellanlandade han i vår säng först så fallet blev lite lägre. Stackarn, som han skrek. Åh vad ont det gjorde i mammahjärtat. Han lugnade sig ganska snabbt och fick sedan sitta i mitt knä och mysa en stund så jag kunde se att allt var ok. Efter det fick han vila med sin mamma bredvid sig och senare på kvällen så sänkte jag sängen.

Där i mellan var vi på babysim. En riktig pärs att ha honom där själv. Han plaskar och simmar och är helt vild. Jag var helt slut efteråt.

Måndag:
Då hade vi en riktigt soft dag.

Tisdag:
Efter en riktig tråkmåndag så hade vi en betydligt roligare tisdag. Vi träffade Maria och Emmy i stan och åt lunch på en av thaiarna. Båda barnen skötte sig finfint. Efteråt gick vi lite i affärer och hör och häpna, Wille fick lite nya kläder. Två pyjamasar och en mössa.

Onsdag:
Då var vi hemma hos Katta och Milo och fikade. Katta hade bakat en nyttig kladdkaka. Det nyttiga i den bestod av att man inte åt mer än en bit, den var inte så god. Som tur var hade Katta lite glass också så det fikade vi på i stället. Nu så måste jag passa Wille hela tiden. Han är snabb när han tar sig fram. Sladdar är det roligaste och sladdar fanns det hemma hos Katta och Milo. Himla trevligt var det i alla fall. Det är så roligt att se hur olika Wille, Emmy och Milo är, men ändå så lika.

På kvällen var vi hos Katrin och hade Tupperwareparty. Det gick bra och Wille skötte sig med bravur.

Torsdag:
Vi startade dagen med att försova oss till öf. Vi vaknade kl 9 och vi brukar vara på öf 9:30 vilket vi så klart inte hann. Strax efter tio kom vi dit och började leka. Både Emmy och Milo var där så som vanligt var det trevligt där. Sångstunden är rolig tycker Wille och gillar bäst mamma mu sången då kossan går runt i ringen.

På eftermiddagen hade jag tänkt att städa och tvätta. Det gick så där. Vi tog en tre timmar lång powernap. Antagligen precis vad vi behövde. Det blev städ på kvällen i stället för det fanns ingen återvänd på det planet.

Fredag:
Klockan SJU tyckte Wille att det var dags att kliva upp. Det tyckte inte jag. Efter att ha trugat med nappen en liten stund gav jag upp och satte på playhouse disney på tv:n. Då sitter Wille och kollar på det och leker med telefoner och fjärrkontroller en stund och jag kan slumra vidare lite till. Eller i alla fall slippa gå upp ur sängen. Klockan åtta fick vi nog och knatade upp. Tur var väl det för jag hade lite att fixa med inför dagen. Linda, Max och Maja skulle komma och hälsa på. Sista städet och handling stod på schemat innan de dök upp.

Jag skulle bjuda på lunch och hittade en ny kycklingrätt med tomat och ajvar. Det var hur gott som helst så den kommer jag göra flera gånger. Efter lunchen drog vi till djurparken. Det var nästan inget folk där så vi kunde verkligen strosa i lugn och ro. Det var verkligen en sån där perfekt höstdag. Efter djurparken tog vi en snabb sväng i Knalleland, jag skulle byta ett par jeans som jag köpte förra veckan. 74 var för litet så nu är det 80 som gäller. Jag köpte en väst också, som när jag tittar på tvättrådet när jag kommer hem upptäcker är handtvätt. Vem fasen gör barnkläder i ett material som man inte kan köra i maskin?? Jaja, bara att gilla läget.

Igår kväll var min syster här och hade fredagsmys, det var verkligen länge sedan sist. Vi åt räkor och kollade på idol. Mysigt.

Lördag:
Idag har det varit världens trökväder så vi har inte gjort många knop. Mest myst.

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="En del vägar i livet är lätta andra är svåra."][/caption]

Fasliga fredag

Usch vilken dag det blev igår.

När jag kom ner på undervåningen i går för att duscha sitter Elza och tittar på mig med väldigt ledsna ögon. Direkt förstod jag att något var fel. När jag böjde mig ner för att locka på henne så reste hon sig sakta, sakta och haltade på båda bakbenen och vinglade när hon gick. Dessutom spann hon inte när jag kliade henne bakom öronen. Tårarna kom direkt och jag var helt säker på att hennes sista dag i livet var kommen. Ringde Viktor och han tyckte vi skulle avvakta till efter helgen med att ringa veterinären. Det tyckte inte jag så jag ringde till Blå Stjärnan och fick en tid 14.40. Innan dess hade jag kollat med Sofia om hon kunde komma och ha Wille medan jag var i väg. Som tur var kunde hon sticka från skolan en timme tidigare.

Att få in Elza i transportburen var enklare sagt än gjort, näst in till omöjligt faktiskt. Det slutade med att vi fick skruva isär den. In i bilen och som hon skrek. Jösses, avgrundsskrik. Det skar i mitt hjärta, det enda jag kunde tänka var att hon inte skulle få komma med hem igen.

Väl där fick vi träffa en spinkig veterinärassistent som jag inte alls gillade. Otrevlig och näsvis som bara den. Som tur var så var veterinären helt fantastisk. Hon undersökte Elza och när hon rörde bakbenet så fräste hon som aldrig förr. De fick ge henne lite lugnande för att kunna göra en bättre undersökning då Elza inte alls tyckte att de skulle klämma på henne. Hon fick en spruta i ryggen och efter en stund var hon alldeles lealös. Usch vad det var jobbigt. Nu kunde de göra en grundlig undersökning. På höger bakben hittade de ett stort sår, skinnet var tom bortfläkt. Detta var tvunget att sys. De fick söva henne för det och jag åkte till apoteket och köpte kattipren. Det var med lätta steg jag tog mig ut från djursjukhuset, Elza skulle bli helt frisk. Ringde Viktor och berättade det. Han tyckte att det var tufft att vara borta när Elza var dålig.

När jag kom tillbaka var hon vaken men jättegroggy. 2200 kr ville de ha för besväret. Phu, nästan så man funderar över försäkring. Vi åkte hem, hon gillar verkligen inte att åka bil. Jag var mycket mer avspänd på vägen hem och skrattade lite åt henne. Väl hemma fick hon ligga kvar lite i buren, det var det en annan som gillade. William ålade fram till henne och petade in fingrarna i buren och petade på henne. Jag tyckte att det var dumt och tog bort honom. Han blev vansinnig, jösses vilket temperament den där grabben har.

Vi skulle åka till mamma och pappa på kvällen och äta kräftor så jag stängde in Elza i tvättstugan med mat och vatten. Tänkte att hon ville vila lite och ha det lugnt och skönt. Hemma hos mamma och pappa åt jag nära 30 kräftor, det är så gott. Vi tittade på usel fotboll och William underhöll alla.

När vi kom hem igen så var dörren till tvättstugan öppen och ingen Elza där. Hon var inte på undervåningen och pga tratten kom hon inte igenom hålet vid grinden. Inte satt hon i trappen heller. Hon hade hoppat över grinden så hon är tillbaka i sitt vanliga slag. I morse när jag kom upp hittade jag henne inte först. Bara tratten som hon hade runt huvudet... Knäppa katt. Ut får hon inte gå på 7-10 dagar. Grattis och lycka till Emma. Hon har stått vid dörren och skrikit i en timma idag. Hon haltar lite fortfarande men är på gott humör och spinner igen.

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Vår fina Pelzis. Vi har haft henne i nio år. Lika länge som vi har bott ihop, jag och Viktor."][/caption]

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="På väg till mamma och pappa åkte vi förbi H&M. Där hittade vi denna fina hatten, men den fick hänga kvar i butiken. En stor påse med sått och gott fick fälja med hem i stället."][/caption]