Leka, leka, leka

I går eftermiddag så var vi hemma hos Emmy på en lekdate, tillsammans med Juni, Milo och Joel. Deras mammor var så klart med. Det hade kunnat vara hur trevligt som helst om inte William hade bestämt sig för att vara på sitt gnälligaste humör. Han var inte alls sugen på att leka med sina kompisar utan ville sitta i mitt knä och titta på de andra. Lite tråkigt att han inte ville leka alls.

Våra träffar har ändrats en del sedan vi träffades första gången. Då gick vi med våra knappt synbara magar (som vi själva tyckte var gigantiska) och diskuterade hur det var att vara gravid, vad man hade för förväntningar, hur mycket man gick upp i vikt och andra sådana där livsviktiga gravidfrågor. Sommaren gick och det blev höst, en del växte och andra krympte ihop. Den första bebisen i gänget föddes i september, den lilla skruttan är redan ett år. Det kom en till bebis i september men sedan blev det ett litet hopp. Vi fortsatte träffas och vi blev bara större och orörligare för varje gång. Det var roligt att se hur snabbt de andra små växte. Jag minns det som att jag var väldigt spänd på att få min egna lilla bebis samtidigt som jag hade väldigt svårt att förstå att snart kommer jag sitta med en liten i famnen själv.

Det dröjde ända till december innan nästa bebis i gruppen kom, men efter det så rasslade det till i ganska snabb takt. Från början var vi kanske 7-8 stycken, sedan har det tillkommit några och några har fallit bort. En del har fallit bort och kommit igen. Några har jag klickat bättre med än andra. Vissa känns till och med som om det kommer bli vänner för livet.

När vi träffades under våren var det mest för att vi mammor skulle få träffas för att prata och för att fika. Våra bebisar låg snällt i sitt babyskydd, på en filt eller i mammas famn och sov för det mesta. Nu är det inga bebisar som ligger still, vi mammor får passa och jaga. Det är inte lika mycket sitta still och fika längre. Våra barn, för inte är det väl bebisar längre?!, leker på golvet. Kanske inte så mycket med varandra, kanske mer bredvid varandra, men roligt verkar de ha i alla fall.

Det är så skönt att ha dessa vännerna som är på samma plats i livet, man kan gnälla om gnälliga barn eller taskig sömn utan att få höra, "jaja, det går över". Alla vet vad man pratar om och hur det känns. Ingen har glömt hur det var. Skönt!! Jag tycker mycket om mina nyfunna mammavänner.

I går kväll var jag på fotboll med pappa. Det var skönt att få de där timmarna för sig själv. Tyvärr går det alldeles för fort när man har roligt. För roligt var det på arenan igår. Svängigt, spännande och skojigt. Jag var dock lite orolig att lämna Wille i går kväll. Viktor var nämligen sjuk och Wille på kass humör. Jag trodde i och för sig att han skulle somna tidigt för att han hade sovit väldigt lite på dagen. Tji fick jag han hade somnat tio minuter innan jag kom hem. Tur att Viktor är mer kvinnlig än manlig när han blir sjuk. Inget gnäll där inte. Hade det varit jag hade jag inte fått något gjort och att ha Wille själv hade jag nog inte pallat. Min Viktor är bäst!!

I dag har vi varit på öppna på Hulta. Det var någon som tyckte att det var toppen där idag. Sångstunden var väldigt spännande. Wille har aldrig varit så intresserad som han var idag. Kul! Kompisarna Emmy och Juni var där också. De hängde i sitthörnan tillsammans.

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Emmy, Wille och Juni. Emmy ville vara säker på att hon verkligen kom med på bilden och Wille försöker stoppa Juni från att komma in."][/caption]

I eftermiddags så var jag på en utförsäljning i stan. Denna gången var det Kids Concept som hade det. Jag handlade ett bord, två pallar, en teckningslåda, en dörrskylt och en nalle. 320 kr gick kalaset på. Jag lämnade fram en femhundring och fick 280 kr tillbaka så jag tog mina pengar och gick. Kan man inte räkna, ska man inte stå i en kassa! Jag var nöjd och jag återkommer med bild på det hela.