Det är 13 veckor sedan jag skrev något senast. Illa för jag har mycket att skriva om, men lusten har inte funnits. Jag gör ett försök nu, näst sista dagen på ledigheten.
Nu är jag gravid i vecka 37. Det är tungt och för det mesta ganska jobbigt. Det går inte att jämföra med förra graviditeten. Då var det mysigt och vi längtade massvis. Så klart längtar vi nu med, men det är inte samma sak riktigt. Det är svårt att sätta ord på. Jag tror dock att de flesta som är gravida för andra gången förstår vad jag menar.
Hur har de senaste månaderna varit då? Tja helt ok. Lite omtumlande trots allt. När vi gjorde rul i april fick vi reda på att vi väntade en flicka. Jag tyckte att det var toppen. Barnmorskan som gjorde ultraljudet var till 95% säker men bebisen låg med navelsträngen mellan benen så helt hundra kunde hon inte vara. Nej, tänkte jag men 95 är det samma som 100 för mig och hon lät väldigt övertygad. Eftersom det inte var någon hemlighet så berättade vi för dem som frågade om att vi skulle få en flicka.
I slutet av maj åkte jag och Viktor till London. Väl där hade vi bokat tid för 3D/4D ultraljud. Vi gjorde det på William i Göteborg men den kliniken lade ner 30/4 och det fanns ingen annanstans i närheten. Jag ville ha likadana bilder på detta barnet så då kollade vi om det gick att göra i London och det gjorde det. Så på söndag lunch hade vi tid. Jag var lite nervös och orolig för att jag inte skulle förstå vad hon hade att säga. Det var inga problem dock. När vi kom in frågade hon om vi visste vad det var för kön och det svarade vi ja på för det gjorde vi ju. Hon ville inte veta utan sa att jag ser ju det sen. Hon scannade över magen och gjorde diverse mätningar och sedan scannade hon in underlivet och sa: it's definitly a boy. Hon såg nog på våra ansiktsuttryck att vi blev lite chockade. Hon frågade om det inte var det besked vi fått tidigare och det var det ju inte. Hon kollade igen och visst var det en kille, det såg till och med jag. Tårarna kom, men någonstans innerst inne så visste jag. Det hade aldrig kännts bra att säga att det var en flicka. Jag hade, trots att jag vetat i 2,5 månad, inte köpt några kläder. Ni som känner mig vet att det inte är likt mig. Kanske var det mammaintuition?
I alla fall, Ofelia blev där och då utbytt mot Theodor. Dessa namn hade varit klara länge. Långt innan jag blev gravid så det var inte så svårt att tänka om vad gällde det. Vi fortsatte UL men han låg med armarna uppåt hela tiden så vi fick gå på föera promenader och komma tillbaka. Det blev inte bättre och hon som gjorde UL var inte helt nöjd. Vi var efter omständigheterna det och var glada att se prins nummer två. Kan säga att prins ett och två är väldigt lika.
Nu skrattar vi mest åt denna dråpliga story och är glada at vi fick veta innan bebisen kommer ut. Hade nog varit jobbigare och större chock då.
Nu är det (kanske) bara tre veckor kvar. Jag mår ganska pyton. Har mått illa i 1,5 månad. Nu det senaste hela tiden om jag inte ligger på vänster sida. Allt annat är bara jobbigt. Matlusten är på minus. Jag har varit själv med Wille i två veckor och de har varit de tyngsta på länge. Inte nog med at han har energi för 10, det har varit kanonväder denna sommaren, typiskt.. Jag har inte orkat med att vara någon bra mamma. Det har blivit mycket film, allt för att jag ska kunna ligga ner. Usch, det dåliga mammasamvetet gnager i mig.
Jag har mycket sammandragningar och en del förvärkar. Förvärkarna gör förbaskat ont. Ischiasnerven som legat i kläm och gjort ont har fritt utrymme igen. Tack och lov.
I morgon börjar vardagen igen, dags för inskolning på ny avdelning för Wille. Jag börjar jobba på tisdag. Helt klart miss av mig då jag glömde bort att söka havandeskapspenning. Så jag ska jobba i två veckor. Hoppas att jag orkar. Det ska bli skönt med ett avbrott från att gå hemma i vilket fall.
Har inga magbilder att bjuda på så det blir en på min fina kille när bi är i Vimmerby.
