Jag fick en förfrågan här om dagen om jag har slutat blogga. Det har jag inte, men energin och orken till att göra det finns inte riktigt.
Jag är sedan en månad sjukskriven på grund av utmattning. Min situation på jobbet blev ohållbar till slut. Pressen och stressen där gjorde att jag inte orkade med livet i övrigt. Stackars William fick och får fortfarande stå ut med mycket som inte känns ok. Att passa en tid eller göra något som ställer krav på mig är ofantligt jobbigt. Laga mat är det värsta. Det hjälper inte att ha matlådor, för jag glömmer bort att ta upp dem ur frysen eller så är innehållet inte bra osv. Makaroner och köttbullar är dock enkelt att fixa, men det äter ju inte jag och Wille kan inte leva på det.
Denna veckan som gått har varit så där. Började bra, med besök hos både farfar och farmor. Lite skeptiskt hos farfar dock eftersom han satt i rullstol efter att han bröt lårbenet för ett tag sedan.
I tisdags åkte Viktor till jobbet igen. Wille var på förskolan för första gången på tre veckor. Han hade längtat dit det märktes. På sitt rum har han några bilder från sitt kalas på förskolan, dem tittar han mycket på. Han tar även en av sina nallar och pussar bilderna med "pu Emi, pu Sia" låter det när han gör det. Jag tycker att det är trist att han inte får vara där när Viktor är hemma. Det blir så långt mellan gångerna.
I onsdagskväll var Wille jätteledsen och hade ingen lust att äta. Han fick sätta sig i soffan och han grät och höll sig för magen. Jag tog upp honom och höll om honom och då kommer en spya. Rätt ut över oss båda. Jag blev ganska handfallen först och visste inte riktigt var jag skulle börja, eller om det skulle komma mer. Wille grät hysteriskt. Han har inte kräkts innan, eller så klart han har men inte av sjukdom. Jag började torka och det hela verkade lugna sig. Efter ca 40 min kom nästa. Sedan höll det på så under några timmar. När klockan var 22.40 kom den sista. Efter det somnade Wille. Allt var lugnt och i torsdags så var han helt ok, men medtagen och sov i stort sett hela dagen. I fredags så var han lite piggare men fortfarande trött och sov en hel del. När jag hade sotat pannan möttes jag av en mycket ledsen kille vid trappan. Han hade lagt den största b-blöjan i mannaminne. Det var överallt och han skämdes så. Efter en dusch blev det bättre och vi mös länge. Wille borrade in sitt huvud innanför min morgonrock och somnade. Eftermiddagen gick och vi bytte lakan i sängen och kröp ner framför en film. Rätt vad de är börjar Wille gråta hysteriskt. Jag tar upp honom i mitt knä. Då kommer det en ny spya, nästan två dygn senare. Jag som trodde att det var över! Denna gång i sängen. Jobbigt, bara att tvätta lite till. Wilme fortsäter dock att kräkas och skrika hysteriskt. Ställer honom i badkaret så jag kan sanera sovrum och hall. Jag kände mig väldigt elak som gjorde så men samtidigt hade jag inte så mycket att välja på. Wille kräktes några gånger till. När jag torkat färdigt och Wille var klar tog jag upp honom och av utmattning somnade han mot min axel. Jag la honom i Viktors säng och la mig själv bredvid och tittade på tv. Framåt nio börjar jag må illa och sedan dröjer det inte länge förrän jag måste gå på toa. Jippi! Eller nåt.. Hela natten sprang jag och spydde. Sista gången vid sju på morgonen. Då vaknade Wille piggare än nånsin. Ingen vidare kombo. På natten hade jag och Viktor pratat om att han skulle komma hem om jag blev sämre. Så det var bara för honom att packa ihop och köra hem, tur att de var i Oslo.
Jag var svimfärdig så fort jag stod upp igår så jag tillbringade tiden i sängen. Wklle hade tröttnat på den samma och röjde runt i resten av huset. Film ville han inte se på heller. Typiskt.. När Viktor kom hem såg det ut som en tromb hade dragit fram. Jag fortsatte sova och fick feber och enorm huvudvärk. Tur att Viktor kunde komma hem!
Idag känner jag mig lite piggare, men fortfarande mör. Det blir till att ta det lugnt och invänta att Viktor blir sjuk han också.
Om någon undrar så har jag världens bästa sambo! Han ställer alltid upp.
