Förvisso har både jag och min pappa ett hiskeligt humör. William kan bli så arg att det inte går att nå honom. Han bara skriker och skriker. Två sådana utbrott har det varit idag. Det första för att han inte fick melon när han ville och det andra att när jag tyckte att han skulle gå och kissa. Han skrek i i en halvtimme båda gångerna. Då menar jag verkligen skrika. Hela han skakar. Det är riktigt otäckt att se. Ibland undrar jag vad grannarna tänker. Jag har funderat mycket på hur jag ska bemöta ett sådant här utbrott. Jag har testat att ignorera, gå därifrån, kramas, prata lugnt, skrika tillbaka, bli arg, hålla fast och vara som vanligt. Ingenting hjälper. Det är jättesvårt det här.
När utbrottet gått över så försöker jag att prata om vad som hänt, fråga varför han blev så arg och hur det kändes i magen. Iband är det nästan som om att han inte kommer ihåg att han varit arg, svarar goddag yxskaft och är som vanligt.
Detta är nog hittills den största svårighet som jag har stött på under mina 3,5 år som förälder och inte kan jag finna på någon lösning.
