Arg så arg så arg

Förvisso har både jag och min pappa ett hiskeligt humör. William kan bli så arg att det inte går att nå honom. Han bara skriker och skriker. Två sådana utbrott har det varit idag. Det första för att han inte fick melon när han ville och det andra att när jag tyckte att han skulle gå och kissa. Han skrek i i en halvtimme båda gångerna. Då menar jag verkligen skrika. Hela han skakar. Det är riktigt otäckt att se. Ibland undrar jag vad grannarna tänker. Jag har funderat mycket på hur jag ska bemöta ett sådant här utbrott. Jag har testat att ignorera, gå därifrån, kramas, prata lugnt, skrika tillbaka, bli arg, hålla fast och vara som vanligt. Ingenting hjälper. Det är jättesvårt det här.

När utbrottet gått över så försöker jag att prata om vad som hänt, fråga varför han blev så arg och hur det kändes i magen. Iband är det nästan som om att han inte kommer ihåg att han varit arg, svarar goddag yxskaft och är som vanligt.

Detta är nog hittills den största svårighet som jag har stött på under mina 3,5 år som förälder och inte kan jag finna på någon lösning.

Barnakuten

I förra veckan var Theodor förkyld. Började med lite hosta och sen snorig, feber och mer hosta. I torsdags satt en av snickarna och pratade lite med Theo och han tyckte att han verkade svårandad. Han berättade om sin son och att de ofta fick åka in akut när han var mindre. Visst hörde jag att han väste men jag tänkte att det var att han var så snorig som gjorde det. Efter lite funderande ringde jag 1177. De tyckte att vi skulle åka in.

Viktor och Theo åkte. Efter en stund ringde han och då hade de tagit temp och den visade 38,8. De frågade om temp när jag ringde 1177, men jag tyckte inte att han varit varm under dagen så vi hade inte tagit den. På natten hade han 37,4 med örontermometern, den visar kraftig undertemp på honom så då fick han alvedon. Egentligen inte så mycket på grund av tempen utan att han var så orolig och inte kunde sova.

Vid 17.30 ringde Viktor och ville att jag skulle komma upp med en tröja till honom, lite fler blöjor och mat till Theo. Kruxet var ju William, han kunde jag ju inte lämna ensam. In till grannen och se om han kunde vara där en stund. Tack och lov gick det bra. Packade en väska och slängde i en pyjamas också.

När jag kom dit så var läkaren inne för första gången. Hon tittade i öronen och konstaterade öroninflammation på vänster sida så det fick vi penicillin för. Sedan lyssnade hon på honom och hon bekräftade väsandet på andningen och för det så skulle vi inhalera adrenalin två gånger. Utöver detta ville hon ha en urinprov. Vi fick en kisskopp och ett lycka till. Theo var mest intresserad av att äta koppen. Han fattade inte varför vi försökte envisas med att ha den mellan benen. Efter en stund så frågade vi efter en potta i stället. Som tur är så är han van vid att sitta på potta/toaletten. Medan han satt där fick han middag. Efter den gjorde han som vanligt, bajsade. Bara att städa ur och så påt igen.

En sköterska kom in och det var dags för första inhaleringen. Det gick plättlätt. Efter en kvart var det dags igen och efter ytterligare en halvtimme kom läkaren och lyssnade. Hon ordinerade en dos till med adrenalin. Theo satt på pottan hela tiden, utan resultat. Viktor åkte hem och vi var kvar. Rätt vad det var så kissade han, och bajsade så då var det kisset obrukbart. Bara att städa och börja om. Dock var han trött, klockan var runt 20.30 två timmar efter läggdags. Jag tog honom i knät och han somnade. Koppen på plats. Nattsköterskorna kom in och hälsade. Theo vaknade till lite, men somnade snabbt igen. Fortfarande väste han. Jag frågade om de verkligen behövde ett urinprov, det gjorde de. Bara att fortsätta, fyra timmar satt vi med den där förbannade koppen. Tillslut efter mycket vatten kom kisset. Blev så till mig och Theo sprattlade att det var nära jag tappade ut det.

En inhalering till och sedan kom läkaren in igen. Urinprovet var det inget fel på, kul att höra det efter fyra timmars försök. Inte för att jag på något sätt ville att Theo skulle ha någon infektion i urinvägarna utan för att få resultat av allt kämpande från min sida. Hon tyckte fortfarande inte att han lät ok på andningen och ville att vi skulle stanna över natten. Jag hade ingen större lust till det om jag ska vara ärlig. Innan vi skulle bli uppskickade till barnavdelningen var det en till inhalering som skulle göras. Denna gången så var det Airomir som skulle inhaleras i en Vortex. Precis det som Wille har haft i ett år ungefär. När jag kände till det så mjuknade hon och beslutade att skriva ut oss och vi skulle få åka hem. Tack för det! Innan vi fick gå så skulle han andas i Vortexen. Det kom in två sköterskor, den ena var ny. Hon hade inte testat Vortex tidigare och frågade om hon fick göra det. Det gick bra för mig. Hon däremot hade inte nån kolla alls. Hon påstod bla att Theo var 18 månader vid flera tillfällen. Det är inte så förtroendeingivande när en sköterska på barnakuten inte kan se skillnad på ett barn som är åtta respektive 18 månader. Det är ju liiiite skillnad. Den andra sköterskan fick rätta henne vid flera tillfällen med det mesta hon gjorde. Jag orkade inte engagera mig allt för mycket. Jag var trött och ville bara komma hem, dessutom var Theo pigg och glad. Han verkade inte särskilt sjuk. 

Vi har kämpat med kåvepenin, inte det lättaste precis, det smakar apa. Förkylningen håller på att ge med sig och andningen låter bra. Nu väntar vi på en tid till barnmottagningen så vi får det utrett. Kan gissa att vi får fortsätta med inhalering vid förkylning precis som med Wille.

Theodor rör på sig

Theodor har börjat röra på sig! I en vecka har han från sittande lagt sig ner på mage. Ibland stannar han halvvägs i någon slags krypställning, som för att testa balansen lite. Efter det lägger han sig ner. Väl där har han varit halvnöjd och ofta vänt sig och lagt sig på rygg. Han har kunnat snurra runt också, vända sig med huvudet åt olika håll, där har det dock stannat. Till igår, då började Theo att åla bakåt. Han är inte riktigt nöjd när han gör det och blir redigt arg när han fastnar någonstans. Kul dock att det händer lite saker i hans utveckling!

Det rullar på

Det har varit helg och morsdag sen sist. Tiden bara rullar på, får känslan av att jag inte hinner med.

I lördags var William på sin första Elfsborgsmatch. Han ju inget större fan av dem direkt men tyckte nog att det var ganska spännande ändå. Innan matchen frågade jag om han ville ha sin elfsborgströja på sig. Det ville han inte, han ville ha sin blåvita. Det var såklart inget alternativ så han fick bli neutral. På arenan blev det popcorn, dessa satt han och proppa i sig. I den 40:e minuten så tyckte jag att han blev lite väl still och avslappnad, bad pappa lyfta på kepsen för att se efter om han var vaken. Det var han inte. Han sov fram till paus. I andra halvlek ville han åka hem efter 20 minuter. De andra 25 kollade han på Youtube.

I söndags var det morsdag. Eftersom Viktor jobbade firade vi inget hemma. Jag fick min present redan på tisdagen, ett par jeans som jag hade suktat efter ett tag.

Igår så åkte jag och Theodor till Ullared med mammagruppen. Blev en del shoppat, mest grejer till Wille. En kickboard, ett fotbollsmål, ett spel, några bilar och lite kläder bland annat. Theo fick en leksak, en badrock och lite nya nappar. Till mig själv och Viktor köpte jag mest nyttosaker.

Wille har sovit hos mormor och morfar i natt. Morfar hämtade honom på förskolan. Det hade Wille sett fram emot massvis. De hade varit i Ramnaarken och lekt och sedan gått lite på stan.

Sommarvärme

Vilket väder det har blivit! Helt galet varmt på bara några dagar. Vi har tillbringat dagarna ute. Eller jag har det i alla fall. Theodor sover urkass ute så han har varit inne och William har varit på förskolan. Igår grejade jag i trädgården försökte få till jotden men det är mycket jobb och svårt att hinna själv. Så det får nog vänta till Viktor kommer hem igen.

Efter lunch åkte vi till stan och shoppade lite. Ett par toppar och krämer till mig och lite kläder till Wille. Sen direkt och hämta Wille. Han hade ingen lust att åka hem. Det har han i och för sig aldrig men det är lite värre när de andra är på väg ut. Han blev på bättre humör när han fick välja om vi skulle åka till den röda (city) eller den blåa (citygross) affären. Han valde den röda och det var väldigt viktigt att vi köpte ostbågar. Hemma igen gick Wille in till Adam och jag och Theo hängde på altanen.

Idag har vi också varit i stan, men ingen shopping bara lek. Vi hade stämt träff med Maria och barnen. De stora lekte en massa och vi hade picknick till lunch. Efter det lekte de ännu mer och vi avslutade med glass. Fantastiskt härlig dag. När vi kom hem tyckte jag att vi behövde vara inne en stund. Theo sov och jag gjorde playdoh till Wille. Medan vi väntade på att den skulle svalna satt vi på balkongen och läste en Tom&Jerry-tidning. Wille skrattade högt och det var mysigt att bara vara vi två.

Nu ikväll har jag haft sällskap av två killar. Inte riktigt vad jag hade planerat. Nu sover de i alla fall.

Mammagruppen

När William föddes hamnade jag tyvärr i en mammagrupp som var utomordentligt tråkig. Efter de anordnade träffarna på bvc sågs vi inte mer. Då upplevde jag inte det som något negativt. Det är nu när jag hör folk prata om sin mammagrupp och att de fortfarande träffas som jag kan sakna det. Jag hade förvisso familjelivsgruppen, men det var ju inte folk som bodde i närheten. Maria och Katta träffar jag fortfarande och lär fortsätta med, men ändock..

Nu har jag en grupp och vi har träffats varje vecka sedan i oktober. Vi ses varje onsdag och det är bra att ha en fast dag och tid för ingen bokar in något annat då så alla ses.

Idag var vi hos Charlotte, vi gick en promenad och sen satt vi ute och fikade. Helt fantastiskt skönt. Det har blivit sommar på en dag.

Eftermiddagen har spenderats utomhus. Wille har lekt med Adam till och från. Jobbigt dock när Wille bryter ihop fullständigt när Adam tröttnar, och det gör han ibland. De är svårt att förklara för Wille varför Adam inte vill leka längre, ibland är det så att jag inte förstår heller.

Efter middagen badade båda killarna och sedan var det sängen för dem. De sov gott båda två halv åtta. Skönt när det blir en lång kväll för mig. Jag har oljat in utemöblerna och vattnat. Viktor åkte till jobbet i morse så jag är själv i två veckor nu. Då ska jag olja altan och fortsätta fixa i trädgården. Vi börjar få ordning och då är det kul att fixa. Det är det inte när allt är i oordning.

Theodor 8 månader

Nu har det gått åtta månader sedan Theodor kom till oss. Det har varit åtta månader med massa nytt att lära sig. Inte det här med att hur det är att få en liten bebis utan mest om hur det är att få ett barn till och hur man får tiden att räcka till för dem båda. Det är inte lätt. Nu känns det dock som om man hinner med lite bättre. Jag inser att det vi kan göra allihop tillsammans är en vinning för alla. Då lär bröderna känna varandra och det är en mysig stund bara det.

William och Theodor tycker mycket om varandra. Nu börjar vi se på Theo att han gillar sin storebror. Han skrattar när Wille dyker upp och det roligaste som finns är när Wille busar med honom. Wille i sin tur börjar uppskatta att busa med Theo också för han får ett gensvar som inte han har fått tidigare.

I torsdags var vi på åttamånaderskontroll på BVC. Det var BOELtest och det gick utmärkt. Vår gamla bvc-sköterska Britt har gått i pension så nu fick vi träffa Anna för första gången. Det blir säkert kanon.

Theo sover ganska kass om nätterna och vaknar ett par tre gånger för mat. Amning är det enda alternativet. Han går och lägger sig vid 19 och tar morgon allt mellan 04-08, man vet aldrig. Jag hoppas att nätterna bättrar sig snart för det är tröttsamt.

Han äter frukost/mellanmål, lunch, mellanmål och middag. Han är glad i mat och äter det mesta.

Theodor 8 månader:
- Väger 11040 g och är 69 cm lång.
- Klappar i händerna.
- Tycker om att sitta och leka med sina leksaker.
- Har storlek 68 och 74.
- Är för det mesta glad och nöjd.
- Sover olika varje dag.
- Förflyttar sig inte det minsta.
- Kan lägga sig på mage från sittande ställning.
- Rullar åt båda håll.
- Är extremt kittlig.
- Sover sämre ute än inne.
- Tycker om att bada.
- Pratar en massa, dadadadada, dädädädädä, däh.
- Tycker om Aston.
- Tycker att det är roligt när vi tar nappen och busar.
- Gillar efterrättspuréer.

Tidiga mornar och utflykt

Vi har alltid varit bortskämda med att William sover relativt länge på morgonen. Nu för tiden vaknar han oftast runt sju men när han var yngre sov vi ofta till 9-10. Tyvärr är inte Theodor lika morgontrött. Han vaknar senast kl 6. Då ligger han och tjoar, tjattrar, gnyr och gnäller om vartannat. Stört omöjligt att få honom att somna om. Igår hade vi rekord, 4 var det tydligen morgon i hans värld. Kan säga att det var det inte hos någon annan i det här hushållet. Inte kunde jag sova under de timmarna heller för han lät konstant. Wille han sov till 7.30. Skönt att inte han blir störd i alla fall. Efter att vi hade kört Wille till förskolan åkte vi hem och la oss. Jag kollade ett par avsnitt på Ugly Betty på Netflix medan Theo sov.

I måndags bestämde jag att vi skulle åka på utflykt. Vi hade en tidig morgon då också så vi hade mycket tid. Vi tog bilen till Almenäs och lekte på lekplatsen, där vi var så gott som själva, och lekte en bra stund. Wille klättrade och det märks att han blivit både säkrare och modigare än förra året. Han klättrade och balanserade utan bekymmer. När vi lekt en stund gick vi ut på udden. Där fikade vi lite, gick runt hela udden och kastade kottar i sjön. Det var riktigt mysigt och Wille tyckte att det var super att kasta "kottor". Innan vi åkte hem lekte vi lite till. Då hade Theo vaknat och han gungade lite. Det var spännande och han skrattade högt.

När vi kom hem var grannarna ute och Wille sprang dit. Han och kompisen hoppade studsmatta. Det kunde slutat illa för Wille ramlade ut mellan nätet och mattan. Som tur var kanade han ner och blev mest rädd. Så kan det gå om man inte monterar rätt och köper ett nät som passar studsmattan..

Vi kom ihop oss också. Bla för att jag för några veckor sedan sagt till barnet att han inte fick kasta sand på Aston. Det var inte min uppgift enligt henne. Jag vet inte jag. Men att bara titta på när han gör fel mot något som är mitt är inte min grej.

Idag skulle jag och Theo varit på mammaträff. Vi träffas varje onsdag och det är himla trevligt. Idag hade dock Ida blivit sjuk så hon ställde in. Jag kände att jag behövde komma hemifrån så jag erbjöd inte de andra att komma hit. Det blev så att jag och Emma tog en fika och shopoingtur i stället. Jättekul och Wille fick sin garderob utökad med lite kläder från polarn och pyret.

En mycket speciell dag

Den 17 september kommer jag aldrig glömma!

Viktor och William hämtar mig och Theodor på BB och vi åker hem. Skönt att äntligen få komma hem och vara tillsammans alla fyra. Jag trivdes inte alls att ligga på bb.

När jag varit borta över natt så har jag något speciellt för mig när jag kommer hem. Jag liksom går och känner in hemmet, kollar i lådor, ut genom fönstren, ser om något förändrats. Måste säga att det är väldigt sällan det gjort det men än då..

När jag gick i köket såg jag att det stod tio långa röda rosor på bordet. Kommer ihåg att jag tänkte att det var jag väl förtjänt av, jag hade ju trots allt fött barn utan bedövning.

Rätt vad det var stod Viktor framför mig med Theo i famnen, Wille kom springande och tappade samtidigt något på golvet. Viktor satte sig ner på knä för att ta upp det Wille hade tappat. Väl på knä tog han min hand, och där började jag grina och Viktor med. Där och då friade Viktor. Jag var helt hormonknäpp och tårarna sprutade. Jag vet inte vad jag svarade men hur som helst har jag en ny glittrande ring på min vänsterhand. Något som jag verkligen inte har något emot.

Ett vinterbröllop vill jag ha och i februari nästa år är det dags.

Viktor berättade att på morgonen hade han ställt fram blommor och ring på bordet. När han var på toaletten och gjorde sig i ordning kommer Wille springande i hallen och ropar att han sitter fast. När han kom in på toaletten visar det sig att han har tagit på sig ringen på två fingrar och får inte loss den. Som tur var så var det inga större bekymmer med att få loss den.

Det var verkligen en oförglömlig dag det där. Helt i chock var jag. Tyvärr var ringen för liten så jag kunde inte ha den, men jag tittade på den många gånger vill jag lova.

William 3 år och 4 månader

Det är inte klokt vad tiden går fort. Känslan av att det inte är många år kvar innan min lille kille ska börja skolan gör sig påmind i bland. I augusti är det bara två år kvar innan han börjar i förskoleklass. Det är i och för sig ett tag, men om de kommande åren rusar förbi som de andra har gjort så är vi snart där.

William går sedan augusti förra året på en syskonavdelning. Under hösten var det verkligen toppen där då det bara var 15 st barn på avdelningen. Det fanns verkligen tid för barnen, även om det bara var två pedagoger. Under våren är det fortfarande bra men barntalet har ökat till 23, personalen har blivit en mer. Antalet barn per pedagog är ganska det samma men ljudnivån har ökat markant och utrymmet är litet. Det är tråkigt när det blir så här. Nu vet jag att det vi hade under hösten var extrem lyx, men lyx kan man vänja sig vid.

William har länge pratat men det har varit mycket nonsensord och oförståeligt för de flesta. Som hos många andra är det jag som har förstått och förstår honom bäst. Jag får ofta tolka när han pratar med andra, även om det blir tydligare och tydligare. Som en av hans pedagoger sa en gång, tar man sig tid till att lyssna på vad han säger så förstår man. Problemet är att många inte gör det och att många redan har "bestämt" att de inte förstår. Vissa bokstavsljud har varit svåra för Wille att uttala, F blir S, K blir T, V blir B, R blir J. Detta är på väg bort och det är bara R-ljudet som inte är korrekt. Sedan har han kvar en del uttal av lathet. Han kan säga V utan problem nu, men han säger "bill" i stället för "vill". Så för några dagar sedan sa jag till honom att säga "vill", vilket han gjorde utan problem. Efter en stund blev han arg för något, då skrek han "jag bill inte". Jag sa till honom att det heter "vill", svaret jag fick då var "jag bill inte säga vill!"

Wille är väldigt intresserad av bokstäver. Han känner igen de flesta och kan säga ett namn som börjar på just en specifik bokstav. Ser han dem ute på en skylt så brukar han säga ett namn som överensstämmer. Han vet dock inte vad bokstäverna heter. Wille skrev ett meddelande på Skype till Staffan "Hej det är William som skriver mamma hjälper mig att bokstavera". Det skrev han genom att jag sa, "tryck på Hugos bokstav, tryck på mammas" osv. Lite imponerande tycker jag.

Den 20/2 var vi på Willes första tandläkarbesök. De tyckte inte att hans bett såg så bra ut så de rekommenderade oss att sluta med napp. Vi hade pratat om det innan och försökt en gång tidigare med ett sammanbrott vid läggdags. Jag hade lovat Wille en grön sopbil i present om han slutade med nappen. Så efter besöket hos tandläkaren åkte vi till Beginners och köpte en. Det var inga större bekymmer att lägga bort den och han har inte frågat efter den många gånger sedan dess. Jag upplever att inte heller hans snuttar är lika viktiga sedan vi lade bort nappen.

William:
- Vet hur gammal han är.
- Vet vad han heter, vilken gata och stadsdel han bor på.
- Vet vad alla i familjen heter, för- mellan och efternamn. Även mormor, morfar, moster och Claes.
- Vet att mormor och morfar bor i Dalsjöfors, eller Dalesosrs som han säger.
- Ord blir tydligare och tydligare, motta blev mortar, som blev morsar, som blev morfar.
- Äter ganska bra. Dock inte gärna potatis, ris, eller pasta. Helst potatismos.
- Har storlek 104 på kläder och 26-27 på skor.
- Går och lägger sig mellan 19 och 20. Vaknar ca 12 timmar senare.
- Somnar i sin säng efter vi läst en saga. Kommer oftast in till oss på nätterna.
- Äter ingen vällning sedan ca sex veckor.
- Tycker mycket om att vara ute. Helst vill han cykla eller hoppa studsmatta,
- Oskar och Adam är bästa kompisarna på hemmaplan, dock leker han bäst med Adam. På förskolan leker han helst med William eller Ludvig. Men den som han leker bäst med är Emmy.
- Klämmer in bokstaven J när bokstäverna O och A sitter bredvid varandra, toa blir toja till exempel.
- Har ett jäkla temperament.
- Blir kolsvart i ögonen när han blir arg.
- Vill gärna gosa, på sin villkor.
- Bra på att smyga när han har gjort eller gör saker han inte får.
- Kan inte ljuga, erkänner alltid allt som gjorts.

Theodor Emanuel

En förlossningsberättelse åtta månader senare.

Theodor var beräknad till den 7/9 eller den 3/9. Den 7:e var datumet som RUL hade gett och 3:e var datumet KUB hade gett. Min barnmorska sa att KUB-datumet var det mest säkra men eftersom jag gjort det privat så kunde de inte gå efter det utan gick efter RUL. I mitt huvud var det dock den 3:e som gällde. Att nästan alla på pekade att han skulle komma tidigare än så gjorde inte väntan roligare.

Inte kom han tidigare, inte den 3:e och inte den 7:e heller. Först den 15:e behagade han titta ut. Alltså åtta dagar över tiden. Exakt samma antal dagar som William.

Jag kände inte så mycket innan det drog i gång. På lördagen var Wille hemma hos mamma och pappa hela dagen och jag och Viktor passade på att åka in till stan. Det var kretsloppet så det var mycket folk. Vi åt lunch på Eest och hade det mysigt. Skönt att bara vara vi två. Jag hade lite ont men tänkte att det nog mest berodde på att jag stod upp och gick i flera timmar. På kvällen åkte vi hem till mamma och pappa för att äta kvällsmat. De skulle åka till Rhodos på natten och försäkrade sig flera gånger om att allt var lugnt. Det var det. Tanken var att Sofia skulle köra dem till Landvetter. Det småonda jag hade haft under dagen var borta, så det kändes som alla andra kvällar.

När vi kom hem, vid 21.30 tiden, var jag trött och gick och lade mig nästan direkt. Viktor satt uppe en stund till. 23.50 vaknade jag av en värk. 00.15 hade jag haft ett par till och väckte Viktor. Tänkte först låta honom sova lite till men värkarna kom snabbt, var långa och intensiva så jag misstänkte att det var som förra gången, dvs ett ganska snabbt förlopp. 00.30 ringde jag till Sofia och sa att hon skulle komma. Det tog en kvart, sen var hon här. Ringde förlossningen efter att hon hade kommit. Där välkomnade mig om än lite motvilligt men sa att eftersom det var barn nummer två så fick jag komma men skulle vara beredd på att få åka hem.

Jag är inskriven på förlossningen kl 01.00. Då var jag öppen åtta cm så någon hemgång var det inte tal om. Barnmorskan frågade om jag ville ha någon bedövning, men det hade jag bestämt långt innan (redan efter Willes förlossning) att jag inte ville ha. Dessutom kände jag på mig att det inte skulle hinna börja verka.

Inne på förlossningsrummet fick jag antibiotika, detta för att jag hade gbs när Wille föddes. Värkarna kom med täta mellanrum, dock gick inte vattnet. Barnmorskan påpekade att hon la lustgasen bredvid mitt huvud om jag skulle ångra mig. Jag hade ju bestämt mig för att inte ta ens det. Kan säga att vid två tillfällen var det nära, men insåg vid båda gångerna att det var försent för att få den önskade effekten. Sedan hade jag bestämt mig att inte ta det och jag hade nog blivit besviken på mig själv om jag inte hade klarat det utan. Viktor gjorde ett jättejobb med att stå och fläcka mig med en plasttalrik under hela tiden.

Barnmorskan frågade hur värkarna kändes, om det var dags att trycka på. Det tyckte jag då, men inser nu att jag mest slösade krafter för det var det inte, men men. Strax efter två gick vattnet. Vid tio över kom krystvärkarna och 02.24 kom Theodor. 4310 gram och 52 cm, egentligen var det 4308g men de kunde inte skriva in annat än jämna tiotal på datorn så det avrundades uppåt. Kommentaren från barnmorskan och sjuksköterskan var att det var en stor liten kille. Något som jag och Viktor var oförstående till för i våra ögon var han pytteliten. Fast det är klart att han var stor, ca 700 g tyngre än Wille. Det är mycket på ca 4 kg.

Theo hade bajsat i fostervattnet innan han kom ut, men det var ingen stötre fara. De trodde att han hade haft navelsträngen runt halsen vid något tillfälle på vägen ut för han var lite blå.

På det hela taget var det en relativt snabb förlossning. Det tog två timmar och 34 minuter från första värk till guldklimpen var ute. Kanske ingen rekordtid, men i mina ögon snabbt. Själv var jag oerhört stolt över min prestation.

Nu kan man kanske inte jämföra förlossningar med varandra för inget är den andra lik, men jag gör det ändå. Willes var ganska segdragen. Det tog nio timmar från första värk till han var ute. Jag var alldeles slut efteråt. Det var en redig kraftansträngning. Theos var inte alls lika tröttande. Jag var mycket mer med den här gången. När Wille föddes tog det lång tid innan jag ens orkade titta på honom. Nu såg jag när Theo ploppade ut. Om det går att säga att en förlossning är njutningsfull så var denna det.

Sofia hade ringt mamma och pappa vid halv fyra och sagt att hon inte kunde köra dem. Strax efter det ringde Viktor hem till dem och mamma undrade hur jag mådde. Viktor sa att vi mådde bra alla tre. Inte kunde de tro att det hade gått så snabbt.

Vi hade haft lite tur nör allt körde i gång. För när vi kom in var det bara en förlossning till på gång. Senare under natten hade det kommit in ganska många (vad det nu innebär). Jag vet i alla fall två barn till som är födda på samma dag.

På grund av att jag hade haft gbs under Willes graviditet var jag tvungen att få antibiotika denna gången också. Den ska verka i kroppen i minst två timmar för att få rätt effekt. Det han den inte, det innebar att vi fick ligga på bb-hotellet i två nätter. Det sprang folk inne hos oss i parti och minut för att kolla puls och temp på Theo. Allt var dock bra hela tiden. Det var ganska drygt att ligga där. Viktor åkte hem till Wille på förmiddagen så jag var ensam större delen av tiden.

Theo fick till amningen hyfsat direkt. Jag behövde inte så mycket hjälp som med Wille. Fast helt problemfritt var det inte så när vi kom hem fick jag ta till amningsnapp. Inne på bb gav jag honom napp. Det var ju inte så poppis och jag fick en predikan kring det. Han låg på kvällen och sög i fyra timmar och till slut gjorde det ont, då tog jag till nappen. Precis då kom en barnmorska in och menade att han hade fel tag. Jag sa att det nog mest berodde på att han sugit i fyra timmar i sträck och att mina bröstvårtor inte var vana. Nöjd med det svaret var hon inte men jag gjorde som jag tyckte och napp har vi fortsatt med, amning lika så.

Wille och Viktor var och hälsade på och brödernas första möte ägde rum. Wille var dock måttligt intresserad. Tyckte det var roligare att leka kurragömma i garderoben.

Hemkomsten ska jag berätta om i ett eget inlägg för det var något alldeles extra.

Hej å hå

Det har gått många månader sedan sist, det är ett som är säkert. Jag har velat fram och tillbaka om jag ska ta upp bloggandet eller helt enkelt lägga ner och släppa tankarna på det helt. Men så i veckan så fick jag frågan om när William började krypa. Jag hade ingen aning alls. Kom på att jag skulle kolla bloggen. Insåg då vilken historiebok det är och bestämde mig för att börja igen.

Den 15 september förra året förgylldes vår familj med ytterligare en medlem. Även denna gång en liten kille, en Theodor Emanuel.

Mycket har hänt sedan dess. Här är en kort sammanfattning.
• Wille började på syskonavdelning på förskolan.
• En månad innan Theo föddes fick jag Akut Vestibulärt Avbrott.
• Viktor har byggt en stenmur och vår gata och garageuppfart är nyasfalterade.
• Wille slutade med napp 20/2 efter ett tandläkarbesök.
• Elza och Sigrid har lämnat oss och istället har Aston flyttat in.
• Vi har bestämt oss för att byta färg på huset och dessutom leja bort målningen.

En mer detaljerad uppdatering kring barnens utveckling kommer i separata inlägg.

Theodors åsikt om mitt usla bloggande

Dadada: https://youtu.be/iGiDVXC7Crg

Nu är Theodor 6,5 månad. Det är verkligen dags att ta tag i det här nu!