Juldagen

Ja den här dagen kunde börjat bättre. Under natten så har jag kliat till förbannelse i ena ljumsken å precis i troskanten. När jag tröttnat på att inte kunna sova gick jag upp och smorde in det och somnade till slut om. När det sedan blev morgon så kliade det som f-n i ögonen, samtidigt som jag gnodde så kände jag hur de svullnade upp. Dessutom så tog jag en kik vad det var som hade kliat under natten.. Jag hade sådana utslag ut på benet och upp på magen. Insåg att jag hade fått en allergisk reaktion på något, vad vete sköven. Tog en tavegyl och det lugnade sig och ögonen slutade klia efter ett tag.

Inte så tydligt, men svullet var det.

Efter lite fix å trix så åkte vi och hämtade Claes och Sofia för nästa julfirande. Denna gången i Älvängen hos moster och morbror där. Amanda hade vattkoppor så de var inte där, för övrigt var alla samlade (förra året så var det ju ingen vidare juldag med alla sjukdomar som drabbade oss just då). Vi åt julmat, fikade, drack glögg, spelade julklappsspelet och hade julklappsutdelning. Vi fick en elvisp och fyra vinglas. Vad William fick berättade jag i julaftonsinlägget. I spelet var det särdeles dålig utdelning må jag säga. Två paket lyckades jag och Viktor få ihop. Illa, illa..

Wille visade sig från sin bästa sida och var glad och pratsam hela tiden. För hans del var nog ändå Elly och Ingemars hund Beauty det bästa. De delade pepparkakor bland annat. Hon låg ute i farstun och där var Wille en hel del. Vid ett tillfälle kom han springandes genom hallen och tjöt i skräckblandad förtjusning. Efter kom Bjuttan, som behövde kissa. Wille var mer än nöjd att hon reste på sig.

Några bilder från Älvängen lyckades jag inte få med, trots att jag hade kameran med mig. Hade fullt upp med att vara social.

Julafton

Det har varit fullt upp här sedan förra helgen vill jag lova. Nu är årets "värsta" vecka snart till ända. Fast samtidigt som det är den värsta är det även den bästa.

Julafton firade vi i vanlig ordning här. I år så var inte Adolf och Emil med. Sofia åt inte lunch här, men i stället var min moster och morbror från Frankrike här i stället och mina två småkusiner. Så det var fullt hus kan man säga ändå. Vi åt dopp i grytan till lunch. Efter det var det dags för Kalle Anka. Det tyckte William var totalt värdelöst. Han ville se på Disney Junior som han är van vid. Han gick omkring med fjärrkontrollen och sa "titta" i ett allt desperatare tonläge för varje gång. Till slut fick han se på ToyStory 2 på plattan. Frid och fröjd! Fram till att jag dukar fram godis och frukt. Wille älskar clementiner och kan nog äta obegränsat. Som jag berättat i ett tidigare inlägg så kan han skala dem själv, detta ledde till att han åt två på raken och blev vansinnig när jag tog den tredje i från honom. Dessutom ertappade mormor honom insmugen till sitt rum med hela munnen full med knäck.

Mys i soffan, det är slitsamt att inte sova och dessutom inte kunna sova.

Lagom till Kalle var slut kom Sofia och Claes. Det tyckte Wille var kul för då fick han ännu mera uppmärksamhet. 

Rätt vad det var när vi tittade ut genom fönstret så såg vi tomten komma gående över gatan. Mycket riktigt så var han på väg till oss, för rätt vad det var så bankade det på ytterdörren på altansidan. Wille satt i tryggt för var i mosters famn och han blev rädd och började gråta. Det gick dock snabbt över för han upptäckte att tomten hade en massa paket att dela ut. Sitta i knät var det inte tal om, men det var helt ok att ta paket ur tomtens hand utan att någon var med.

Tryggt i mosters famn.

Lite hemsk var han i början.

 

Tomten delade bara ut några paket för det var en hel del måste jag säga.. Wille hjälpte min kusiner med utdelningen men tyckte att det mesta borde gå i hans egen hög eller i morfars.

I Willes hög fanns det en "brio"-järnväg, en snöskyffel, en film, en bok med Nicke Nyfiken, en med Laban och en med Duplo, massa Duplo i form av, en polisbuss, en vetrinärstation, lite zoo och lösa klossar, en ficklampa, en buss, bondgårdsdjur och exotiska djur, ett pussel med barbapappa. Det var säkerligen en hel del till, men jag kommer inte ihåg riktigt..

Jag fick, en tröja från Hunky Dory, biljett till Robbie Williams i sommar (som jag har beställt själv..), ett armband, en limpistol, nagellack och läppstift i glas från KostaBoda, Sandmannen av Lars Keppler, en stektermometer, tillsammans med Viktor fick vi en väderstation. Även här kan jag inte riktigt komma ihåg allt..

När tomten gått och alla paket var öppnade så var det dags för julbord. I år hade jag tagit med tre nya saker, gubbröra, laxtariletter och baconinlindade dadlar med fetaost. De sistnämnda fick gott betyg av alla inblandade. Mat har vi dock kvar i veckor.

Efter maten började folket troppa av. Wille som inte sovit en blund på hela dagen var trött, men så uppe i varv att det var omöjligt att få honom att sova. Det var först när alla hade åkt som han efter mycket skrik somnade i vår säng liggandes mellan oss. 

Det var vår julafton det, den firades med, mamma, pappa, Sofia, Claes, min moster och morbror med kusiner, Annika och Staffan.

Bilder kommer!

Min nya kompis

Jag har, sen 1,5 år tillbaka, ont i mina handleder. Var på vårdcentralen i augusti förra året och fick rådet att ta Alvedon om det blev för jobbigt och gjorde för ont.

Läkaren då skickade mig även till arbetsterapeuten som talade om för mig, efter lite olika styrketester, att jag var starkare än många av hennes patienter. Kanske inte så konstigt då hon talade om att de var människor över 75.

Då fick jag i alla fall handledsskydd, dessa skulle jag ha på vid behov. Tyvärr så var de mest i vägen och hindrade mig mycket i vardagen. Att köra bil och laga mat var omöjligt med dem på. Detta ledde till att jag aldrig hade dem på. Eller aldrig är fel, jag satte på dem när jag hade gjort något som ledde till värk. Det var egentligen för sent. Då hade smärtan redan kommit.

I somras så började jag få ont i vänster tumme också. I början var det inte så farligt, men det blev värre och värre. För en dryg månad sedan hade jag så ont att jag inte kunde krama ur disktrasan. Då bestämde jag att nu var det dags för en visit på vårdcentralen igen.

Jag fick träffa en ung, men i mina ögon, mycket duktig läkare. Han tog sig verkligen tid till att hitta vad som var fel. Jag fick ta prover för att han skulle kunna utesluta reumatologiska sjukdomar. Han undersökte och kände,  ställde frågor och förklarade. Bra helt enkelt.

När jag gick där ifrån så var inflammationen i tumsenan konstaterad. Skönt att få ett svar på vad det är som gör så ont. Han trodde att värken i handleden kom där ifrån. Det är jag dock tveksam till eftersom jag har ont i båda handlederna och jag har haft det mycket längre. I alla fall skickade han mig vidare till arbetsterapeuten för att prova ut en handortos. Tur i oturen hade hon så mycket att göra så jag blev hänvisad till handenheten på Solhem.

Där var jag i måndags och fick en ortos utprovad. Den låser tummen i viloläge och även handleden. Detta gör att jag är ännu mer begränsad än med de andra skydden, fast nu är det bara på en hand.  Jag ska ha detta skyddet dygnet runt i tre veckor.

Viktor åkte till jobbet idag och jag har redan fått ont. Det fungerade inte praktiskt att ha ortosen på när jag bytte blöja. Då kunde jag inte hålla Williams ben riktigt. Det var bara att ta av. Smärtan kom som ett brev på posten.

Wille är inte så förtjust i ortosen. Han vill ta av den hela tiden. Han tycker att den är lite läskig.

Nu ska jag som sagt ha den här ortosen i tre veckor. Blir det ingen skillnad så blir det ytterligare några veckor. Efter det blir det operation om jag fortfarande inte är bra.

Hoppsan

Idag är William extra på förskolan. De har julfest. Skönt att lämna honom där för fy jäklar vilket trotshumör han är på just nu.

Jag tog bilen in till stan för att fixa lite ärenden. Gick in på Bond fler att boka klipptid. Min tanke var att fixa till barret mellan jul och nyår. Eller helst igår. Det blev idag och nu.

Så nu sitter jag med folie i huvudet och har det skönt. Kul att bli lite snygg inför julen också. Mitt hår mår inte särskilt bra efter graviditet och amning. Tusen olika längder och strån som sticker ut här å var.

Martina ser i alla fall till att det blir så som det bara kan.

Misstag

När vi var och handlade i förra veckan begick vi ett stort misstag.

William har alltid varit nöjd när vi har varit i affären. Han sitter i vagnen och sköter scanningen, äter en banan och ibland en prinskorv. Aldrig några bekymmer direkt.

Sist så tog vi en vagn med bil fram. Wille var görnöjd. Han rattade och påpekade för oss om vi tid still för länge eller körde för sakta. Han pratade och berättade nog för alla han mötte om att han körde "enbi".

Idag när vi handlade insåg vi vårt misstag. Wille hade ingen lust alls att åka vanlig vagn. Han var arg som ett bi och var besvärlig hela handlingen. Inte kul alls när det var tusen andra i affären också.

Nu ska vi inte ta bilvagnen på länge och har vi tur glömmer Wille bort den.

Skype med pappa

När Viktor är på jobbet så brukar vi skypa. William tycker att det är roligt att få se pappa några gånger per dag.

För någon månad sedan så låg jag i sängen och surfade och Wille satt och tittade på film i soffan. Rätt vad det var så hörde jag hur han började prata. Det är inget ovanligt att han tjattrar så jag tänkte inte så mycket på det. Så kom han springandes i hallen samtidigt som han ropade pappa, pappa, pappa. Detta var i en period när han var väldigt pappig och pratade om honom mest hela tiden så inte heller det reagerade jag på. Efter att han hade hittat mig vände han och sprang tillbaka ut till soffan. Samtidigt som han var på väg ut ringde telefonen så jag gick upp för att svara. På väg till telefonen så såg jag att Viktor var på surfplattan. Det var även Viktor som ringde. Han undrade var jag höll hus, för han och Wille hade pratat med varandra ett bra tag. Det var det som Wille kom för att berätta för mig och dum som jag var så fattade jag inte det. Han hade svarat själv när Viktor ringde och det är inte dåligt, det finns tre olika "knappar" att trycka på när det ringer och han valde rätt.

Senaste gången Viktor var hemma så tyckte Wille att de skulle skypa hela tiden. Även sittandes i pappas knä skulle han skypa med pappa.

Nu har Wille börjat ringa upp pappa själv på skypen. Han vet precis vilken ikon han ska trycka på för att det ska komma fram. Det har han i och för sig vetat ett tag, och ringt upp har han gjort många gånger. Tidigare har han dock bara valt någon i vår lista. Nu är det specifikt bara pappa. Dessutom har han börjat lägga på efter en signal. Då säger Wille "pappa ite där" eller "papidär", beroende på hur bråttom han har. Detta är något som jag brukar säga när Viktor inte svarar. Så kul att höra William prata och hur han tar efter det man säger.

Jag är glad för att vi lever i den tid vi lever och har alla våra tekniska hjälpmedel. Det underlättar kontakten för oss oerhört.

Hälp barna, a kan sälv

Det sa en av mina kusiner när hon var liten. Inget kunde stämma in bättre på William. Inte för att han säger det, men han gör det.

I morse knatade han upp innan mig. Gick och tog fram en tallrik och två clementiner. Då kom jag upp och började med gröten. När jag fixar med den drar Wille fram en stol till kylskåpet, klättrar upp på den och tar fram smör ost och bröd. Medan jag sticker ut och hämtar posten har han tagit fram smörkniv och osthyvel också. Sedan försöker han bre smörgåsen och skära osten, då får jag hjälpa honom.

Till frukost åt han bra kan jag säga, gröt, macka och en clementin. Den hämtade han från soffan där han hade sparat dem.

För en stund sedan blev Wille väldigt tyst och när jag smyger fram för att se vad han gör får jag syn på detta. Duktig kille må jag säga :-)

5.17

Och vi har varit vakna i en halvtimma. William är helt ifrån sig och ingenting jag gör hjälper.

Han vaknade vid 23-tiden och var likadan. Bara skriker och skriker. Det är så jobbigt och jag känner mig så hjälplös.

Jag har gjort välling för då lugnar han sig oftast men nu håller han bara i flaskan. Nåde den som försöker ta den ifrån honom.

Nu har det gått en stund sen jag skrev det över här och nu så här Wille lugnat sig. Vällingen är uppäten och han ligger här bredvid mig, jag får inte vara nära. Giraffen är det viktigaste. När vi vaknar på riktigt och går upp om en stund blir nog allt bra igen. Nu ska vi försöka sova lite till tänkte jag.

Att räkna

William är inne i en period då han räknar och sorterar mycket. Han kan flytta samma saker från en påse till en annan, fram och tillbaka hur länge som helst. När han gör det så räknar han varje sak han flyttar. "Sehs, sju, sehs,  sju,  sehs, sju." Ibland kommer det tå å te också. Så klart har han ingen aning om vad orden betyder mer än att man använder dem när man räknar, eller som för hans del, flyttar saker.

Annars då? Vi är förkylda. Jag har varit riktigt kass denna veckan. Så klart har Wille då bjudit på en vecka med dålig sömn. Natten till torsdag så var han vaken mellan 02.30 och 05. För att försäkra sig om att inte jag sov så sjöng han för mig, applåderade och pratade om bussar. "Mamma. Titta bu." Jag försökte tala om för honom att här inne i sovrummet, mitt i natten finns det inga bussar. Han såg dem ändå.

Fordon är heta här hemma. Det är
-min bi (bil)
-en bi (bil)
-en bu (buss, det kan även vara lastbil)
-pibi (polisbil)
-babi (brandbil)
Inte alltid så tydliga ord, men det är alltid samma för samma sak så då förstår vi vad han menar.

Bästa filmen är en 4 minuter lång film med bussar i Göteborg på Youtube. Då är det mycket "titta bu".

Trots förkylning och lite sömn så är vi ute en del. Det är fantastiskt väder 15 cm snö och mellan -5 och -10 ute. Wille tycker det är kul att åka pulka och bob, men att pulsa är så där.

Sångfågel

Här hemma sjungs det väldigt mycket nu för tiden.

Bä Bä vita lamm, blinka lilla stjärna, tipp tapp och lilla snigel sjunger William själv. Imse vimse spindel, i ett hus vid skogens slut, hjulen på bussen, krokodilen i bilen och bom bom låter stora trumman kan han rörelserna till.