Vecka 24

Den här graviditeten är inte som den med William. Då var det verkligen en "walk in the park" från första till sista stund. Det samma kan jag inte säga om den här. Jag har varit illamående, trött, haft sammandragningar och en ischiasnerv som kommer i kläm allt som oftast. Jag trodde att det var foglossning men det är det nog inte.

Idag har jag haft känslan av att jag inte vill vara gravid längre. Allt har varit jobbigt. Det började redan i morse innan jag gick upp. Nerven kom i kläm och jag fick inte med mig benet när jag skulle kliva ur sängen. Ont som f-n. Till frukosten var det jobbigt att sitta, kändes som om jag inte fick ordentligt med luft. Att stå är heller inget alternativ, då får jag ont i ryggen och knäna. Bästa var att ligga i soffan med benen lite upp, det underlättade lite. Wille spelade på  surfplattan en stund och då kunde jag vila, skönt det i alla fall.

Annat som händer då och då är att jag får "svimningsattacker". Rätt vad det är så svartnar det framför ögonen, blir lomhörd och får tunnelseende. Jag vet inte vad det beror på och när det kommer. Det hände så sent som i går när vi var med mamma och pappa på stan. Det är otäckt men som tur är så har det inte hänt när jag har varit själv med Wille, än. "Boten" på det är något att dricka och att jag får sätta mig ner och andas en stund. Det känns väldigt otäckt och jag känner mig stressad, ska försöka komma ihåg att prata med barnmorskan när jag ska dit om två veckor.

Som om det inte har varit nog med alla krämpor under dagen så har innehållet verkligen haft disco. Det har varit fullt ös. Mysigt men samtidigt jobbigt. Det är som om någon talar om för mig att ta det lugnare. Det är dock inte lätt när Viktor jobbar och jag är själv med Wille.

Jaja, det är tur att det bara är 16 veckor kvar ;-)

Vattkoppor

Nu har det gått en vecka sedan William fick sina vattkoppor och nu börjar det försvinna.

När jag lämnade Wille på förskolan första gången för en månad sedan stod det en lapp på dörren om att det hade kommit vattkoppor på ett barn. Av det barnet kunde Wille inte ha blivit smittad. När jag hämtade honom en knapp vecka senare hade fyra till fått det. Då misstänkte jag att han hade blivit smittad. Det är ju bara vänta och se, det är lång inkubationstid, 10-20 dagar. För Wille tog det ca 14 dagar innan det bröt ut.

Jag trodde att det skulle blrja med feber och att han var allmänt risig. Så var det inte. Vi var hos Maria och Mathias och hälsade på dem och välkomnade Gabriel till världen. Emmy och Wille lekte en massa. Efter lunch skullr Viktor kolla Willes blöja och lyfte på tröjan. Då såg jag tre på ryggen. Efter det fortsatte Wille och Emmy att leka. Angående smittan var det redan försent, om hon hade blivit smittad så hade det redan skett.

När vi kom hem så hade det kommit fler, men ingen feber. Totalt sett så har han nog haft ca 100 koppor. Dessa har till största del suttit i hårbotten, på ryggen och under blöjan. Han har haft en del i ansiktet, på tungan, läpparna och öronen. Men flest under blöjan alltså. På armar, ben och magen har det bara varit ett fåtal.

Som tur är så har han inte haft ont av dem. De har inte kliat nämnvärt och absolut ingen feber. De som stört honom är dem som suttit i rumpan och runt pungen. Det har gjort ont när vi har torkat honom.

Hade han inte varit prickig så hade jag inte trott att han varit sjuk. Han har varit precis som vanligt, möjligtvis lite gnälligare.

Tur i oturen så har Wille varit sjuk när Viktor har varit hemma, vilket innebär färre vabdagar och att han inte missar förskolan. Det är bara idag som vi är hemma, men det känns nästan dumt att vara hemma med en kille som inte är särskilt sjuk.