tisdag 29 november 2011

Alldeles slut

Så känner jag mig efter den här dagen då vi inte har gjort särskilt mycket alls. När det är så här grått och trist ute så kommer jag inte i gång. Jag har tänkt tvätta sedan i lördags, fortfarande inte fått i gång en enda maskin. Jag behöver handla, har inte fått tummen ur att åka bort till affären. Jag menar det är ju en utflykt på nästan en kilometer. Tröttsamt, att detta gråa kryddas med en rätt gnällig son och rejäl huvudvärk gör ju inte saken bättre. Jaja, det blir att ta nya tag i morgon och hoppas på ljusare tider då.


Idag har vi i alla fall försökt få till en bild till julkortet. Det var då banne mig inte lätt. Efter en stunds försök på egen hand på förmiddagen så ringde jag Sofia och bad om hjälp. Det gick lite lättare men bilderna nedan talar väl sitt tydliga språk. Av 129 är det två (!!) som är användbara. Vi valde ut ett och har beställt julkorten nu.


 

 



Ja jag säger då det. Vi var alldeles svettiga alla tre när vi var klara.

Kom just på att jag har gjort en vettig grej idag i alla fall. Jag har städat hallen nere. Putsat fönstret och torkat av dörren och golvet. Snart så ska jag nog flytta ner skohyllan och hallbetjänten också.

måndag 28 november 2011

William 11 månader

Jaha, då är det bara en månad kvar till vår lille skrutt fyller ett år. Då är det officiellt över, han är ingen bebis längre utan ett barn. Jösses, vilken klyscha det kommer nu, tiden går så fort. Det går inte att greppa. Jag kommer ihåg det där lilla knytet som låg bredvid mig i soffan som om det vore igår. Eller för fem minuter sedan. Idag är det inget litet knyte längre. Det är en vilding. Han far omkring här hemma som ett yrväder. En mycket älskad vilding.

Jag har slutat amma nu. Den 16/11 var sista gången. Sorgligt men sant. Det hade varit på g ett tag då han inte alls varit så sugen på att ligga där. Jag har försökt ge honom bröstet efteråt, när han varit helt galen innan vällingen kommer. Han är inte ett dugg intresserad, fattar inte vad han ska göra där. Tänk att de glömmer så fort. För övrigt när det gäller maten så äter han på bra. Lite krånglig är han. Ska ta ut allt och kolla efter vad det är.

Han sover.. Inte så bra. Ni som följt med i bloggen vet att han somnar ganska bra på kvällen, men vaknar igen efter ett par timmar och är vaken fram till midnatt. Det leder till att han sover länge på morgonen. Inte så bra alltid. Han brukar sova ca två timmar på dagen. Ibland i ett kör och ibland uppdelat på flera pass. Jag försöker att han inte ska sova efter kl 16, men det är inte alltid så lätt. Han går och lägger sig runt sju och somnar för det mesta då. Vaknar som sagt efter ett par timmar, brukar ge honom välling då och håller tummarna för att han ska somna om. Ibland hjälper det och då sover han fram till morgonen utan att vakna.

William 11 månader:
-Har tre tänder, alla på rad i underkäken.
-Tog sina första stapplande steg den 13/11.
-Släpper ofta det han håller i och står kvar.
-Säger ba-ba eller pa-pa när han pratar om/med Viktor.
-Säger ta-ta när han får något, eller för den delen ger något.
-Känner igen mormors, morfars och mosters röster på telefonen. Ja pappas också så klart.
-Pekar (med pekfingret) och säger dä.
-Frågar man vart någonting är kan han oftast peka ut det.
-Lägger sin napp i sängen när man ber honom om det.
-Vinkar när man säger hej eller hej då.
-Smyger fram till kattmaten, han har upptäckt att vi inte alltid märker det då.
-Ligger still på skötbordet om han får titta på Teletubbies på mammas telefon samtidigt.
-Kommer när man ropar på honom.
-Har uteslutande storlek 80 på kläder.
-Gillar fortfarande inte när det är bitar i maten.
-Är inte det minsta blyg.
-Känner igen sina kompisar när han ser dem på kort.
-Härmar lek.
-Pussas gärna. På sina villkor.
-Kan ge en kram och sitta och mysa en liten stund i knät.
-Hatar att ta på sig kläder. Jacka och mössa i synnerhet.
-Är väldigt nyfiken och ska kolla på allt.
-Gillar knappar, skruvar och andra saker som sticker ut.

[caption id="attachment_1809" align="aligncenter" width="200" caption="Spännande manick som, lyser, brummar och rör sig. Har sett att det kommer mat där ifrån också."][/caption]

På Leos

20111128-144145.jpg

På väg upp för rutschkanan. Först upp vinner.

söndag 27 november 2011

Storm

Fy tusan vad det blåser ute. Fast jag tror att vi här är ganska förskonade ändå. Det knakar i taket när det tar i som värst. Dynboxen på balkongen har blåst omkull, men jag tror att det är det enda. Vi har haft ström hela dagen och det har inte ens ryckt i ljuset. Mamma och pappa hade strömavbrott i eftermiddags. Annika ringde innan och de hade ingen ström på Tjörn. När jag har läst på nätet så är det mycket höga vatten och flera vägar avstängda.

Det jag inte gillar alls är att Viktor jobbar. De kör dessutom från norr till söder så de är ute på öppet vatten när det är som värst nu. Han har dock lovat att springa till en livbåt och inte släppa förbi nån om det skulle bli aktuellt.

Idag har vi tagit det ganska lugnt. Det enda vi har gjort är att vi har varit och badat. En sån vilding Wille är i vattnet. Inte det minsta rädd eller blyg. När vi kom i bassängen så kastade han sig till Maria så hon fick ha två barn i vatten som hon får gå på tå i för att bottna. Sedan så gick han till Mathias. Inte blyg alls som sagt. Vi fick göra tre nya grejer idag. Först fick vi använda en flytkorv. Det var inte Wille alls sugen på, när jag höll i honom. När Jennifer tog honom så var det roligt. Nästa grej var att stå på en stol i vattnet. Där ifrån skulle vi dra barnen i armarna så de åkte raklånga genom vattnet. Detta var en förövning till att kunna dyka. Sista övningen var att "rulldyka" från en balansrulle. Det var för att då fick man det naturliga böja in huvudet som man ska när man dyker. Bland det sista skulle barnen sitta på en madrass och vi sjöng "prästens lilla kråka". Det är inte meningen att barnen ska dyka i förrän sista meningen, men Wille är helt galen. Jag hinner inte sätta upp honom innan han dyker i igen. Jag får hålla fast honom och han bara skrattar.

Idag är Willebus 11 månader. I morgon kommer ett inlägg om hans utveckling den senaste månaden.

Idag gjorde vi något kul. Vi satt på golvet och lekte, jag satte en leksak på mitt huvud och en på hans. Det var väldigt roligt. Senare så försökte Wille sätta den på sitt huvud själv, men det gick inte. Hans armar var förkorta, söt var han i alla fall.

Adventspynt

I torsdags kom Sofia hit och hjälpte mig att adventspynta. Vi åkte till Brändmarks och köpte lite småjox till en ljusstake. Jag är inte det minsta pysslig av mig utan får mest ångest av tanken att försöka få ihop något. Det beror på att jag har en tydlig bild i huvudet över hur jag vill att det ska se ut. Sedan kan jag inte förverkliga den bilden och blir besviken över mig själv.

[caption id="attachment_1781" align="aligncenter" width="300" caption="Min ljusstake"][/caption]

I går var jag mer än lovligt trött. Wille har fått för sig att han inte ska sova på kvällarna. Han sover ca en halvtimme, om ens det, vid sju som är hans normala sovtid. Efter det är han vaken fram till midnatt och över det. Om inte det vore nog så har han fått sån hosta så runt två vaknar han igen och hostar, hostar och hostar. Jag har tagit upp honom och hållit honom. Stackarn har varit så trött och så fort han varit nära att somna om så har han fått en hostattack och blivit jätteledsen. Jag tycker så synd om honom och hostmedicinen hjälper inte så mycket.

Vi gjorde inte mycket alls i går. Vi sov mest på dagen, båda två var trötta som bara den. På kvällen åkte vi till mamma och pappa och åt kvällsmat. Där hemma stod Willes julklapp, en gunggiraff. Den stod i en kartong men på utsidan var det en bild på den. Wille kröp fram till den och pekade på den och sa dä. Antar att han kände igen giraffen, det är en likadan som hans älskade snuttefilt. Nu för tiden pekar Wille och säger dä om det mesta.

Tror du att Wille sov gott igårkväll? Nä inte det minsta. Han var pigg och klarvaken fram till klockan tolv. Han får tusen procents uppmärksamhet hos mormor och morfar så att sova där är ingen plan. Jag trodde att han skulle somna i bilen och att jag kunde bära upp honom sen. Not, klarvaken och görnöjd. Det slutade med att han fick somna hos mig. När klockan var sex satte hostandet i gång igen. Då fick han flytta till sin säng och jag till soffan. Klockan tio vaknade vi, så skönt.

Idag har vi varit på julmarknad på Åhaga. Inte så mycket att ha tycker jag. Jag är inte så mycket för sånt. Bara massa folk som trängs framför dyra produkter. Det var ett luciatåg som uppträdde. Ett ganska miserabelt sådant men Wille gillade det.

I kväll har jag målat färdigt hallen. Wille somnade strax innan sju så jag tänkte passa på. Jag hann nästan klart innan han vaknade, bara sista väggen kvar då. Jag kände att jag ville bli kvar så han fick skrika lite. Nu är det klart. Det känns så skönt. Wille var vaken en dryg timma, men har somnat om igen.

Jag firar kväll med en godispåse och en film, bridesmaids. Trodde att det skulle va en bra film. Det är det inte. Jag har inte skrattat en enda gång. Trist när jag hade väntat mig att den skulle vara riktigt bra.

Just det, igår var det någon form av tur-dag. Bobuxtofflorna jag beställde till Wille för en månad sen kom. Som om inte det var nog så vann jag en tävling på Facebook. Svt sport har en tävling som heter gissa fejset varje fredag. Igår var det Anders Södergren och Emil Jönsson som var ihopklippta. Det var ganska enkelt så jag svarade för första gången och så vann jag!!

God natt!

onsdag 23 november 2011

Gå, gå, gå

20111123-173315.jpg

Oj vad det tränas på att gå här hemma nu. Hela tiden. William släpper och går iväg. Ibland tappar han balansen efter två, tre steg ibland blir det flera. När han trillat är det snabbt upp och nya försök.

Det började igårkväll, innan dess har han bara gått på vårt initiativ. Så igår så stod han vid baslådan, vände sig om och gick till soffbordet. Efter det gick han hela tresittssoffan.

Idag har vi haft besök av Milo och Emmy med mammor och jag trodde inte han skulle visa sina färdigheter för dem. Det brukar inte Wille göra när man vill att han ska, men han sprang mellan oss mest hela tiden och skrattade. Han har världens största leende när han knallat omkring. Det är så roligt att gå. Han hinner knappt vakna innan han ska gå.

[caption id="attachment_1785" align="aligncenter" width="200" caption="En del mammor är populärare än andra."][/caption]

Han har lite svårt att hitta balansen om vi håller i honom innan han går iväg. Bäst går det om han håller i ett bord eller i soffan. Tids nog så lär han sig nog att gå ändå.

Det är kul att se våra kottar nu. De "leker ihop" eller de är åtminstone intresserade av vad de andra leker med. De börjar bli stora nu.

tisdag 22 november 2011

Piggelin kille

20111122-223712.jpg

En alldeles för pigg kille struttar omkring här hemma nu. Detta är förevigat med en skruttig iphonebild.

måndag 21 november 2011

Tiden bara springer i väg

Tiden går så fort så fort. Jag tycker inte det är länge sedan vi låg på bb och nyss blivit en till i familjen. Det är tydligen 10 månader och tre veckor sedan. Det innebär att det snart är jul igen. Med allt vad det innebär..


Helgen som gått har varit fullspäckad, som vanligt när Viktor är hemma. Vi (eller Viktor) har ägnat stor del av den till renovering. I fredagskväll var han dock på aktieklubbsmöte. Då hade jag och William egentid. Fast det var mest jag som hade egentid för Wille somnade tidigt. Ganska skönt var det, även om det blev lite ensamt.


I lördags kom Viktors bror och hans tjej hit för att Emil skulle hjälpa till med uppsättning av återställningstapeten. Jag har varit lite dålig på att uppdatera om hur det går, men förrådet är klart, det ska "bara" upp taklister och inredning. Nu håller vi på i entrén. Som sagt så satte Viktor och Emil upp tapeten i lördags så nu ska det bara målas. Viktor har målat taket en gång idag. I morgon ska han måla väggarna och taket en gång till. Sedan ska jag försöka få målat en gång till så snart som möjligt. Målet är att ha entrén helt klar till jul.


Jag och Anna tog en promenad till lampaffären och till Citygross. Medan jag lagade middag lekte hon och Wille. Det är så roligt att se honom. Han är så stolt och visar upp vad det är han leker med, pratar och står i.




[caption id="attachment_1751" align="aligncenter" width="300" caption="Anna och William läser bok tillsammans"][/caption]

I söndags var det åter dags för simning. Inför den här tredje kursen fick vi en ny instruktör. Det blev en avsevärd skillnad och jag kan tycka att det känns trist att  vi har gått ut två kurser och lagt massa pengar på något som kanske inte varit så bra. Den första instruktören har varit väldigt oengagerad. Vi fick aldrig veta syftet med några övningar och det har varit mycket dötid. Den instruktören vi fick till den här kursen har varit bättre, men jag saknar fortfarande syftet med övningarna. Det har varit mer övningar, mer sånger och snabba ryck de gångerna hon har varit med. Förra söndagen fick vi reda på att det kommer ett nytt företag som tar över. Hon som äger det nya företaget hade lektionen igår. VILKEN SKILLNAD. Hon berättade varför vi gör saker och ting, hon var engagerad, delaktig och aktiv själv. Så synd att vi inte har haft henne hela tiden. Hon berättade även att om man missar en gång under en kurs kan man åka till Svenljunga eller Skene för att ta igen det. Har man missat en gång nu så kanske man kan ta igen det på nästa kurs. Jag ser verkligen fram emot nästa kurs i vår. Typiskt nog så kunde hon inte vara med nästa två gånger, det hade varit bra för då kanske Wille lärt sig simma lagom till vi ska till Thailand i januari, hehe.


Förra veckan var jag inte med och badade, jag hade ont i halsen och kände inte för att bli sjuk, så jag höll mig på land och fotade i stället. Det lustiga var att Wille inte alls var sig själv i vattnet då. Han sprattlade inte, ville inte dyka från mattan eller någonting. Jag har varit med och badat varje gång så jag vet inte om det var det att han kände sig otrygg utan mig. Igår var han dock helt vild, han kastade sig i mellan mig och Viktor. När han satt på mattan hann han inte mer än upp innan han var nere igen. Sån buskille.




[caption id="attachment_1753" align="aligncenter" width="200" caption="Kul att bli kastad i luften."][/caption]

[caption id="attachment_1755" align="aligncenter" width="300" caption="Glad kille"][/caption]

[caption id="attachment_1757" align="aligncenter" width="300" caption="Simma med puffar, bra sätt att dricka vatten på."][/caption]

Igår kväll lämnade jag mina killar hemma och begav mig in till stan för att träffa Hannah. Vi var på Babbels och åt tapas. Vi var ofta där och åt tidigare. Det var vårt sätt att ventilera jobbet. Något som verkligen behövs hos oss. Det gjorde vi igår också. Måste säga att jag inte saknar jobbet det minsta. Jag vill verkligen inte börja jobba, tur att det är ett bra tag till dess. Jag åt massor, fyra rätter och en efterrätt. Lite pinsamt när vi skulle betala och Hannah bjöd mig, men va fasen jag får väl bjuda igen någon annan gång.


Igår hade Wille en maratonkväll. Han somnade inte förrän 00.30. inte helt ok. Idag vaknade han kl 11. Inte heller det ok, jag vaknade först i familjen kl 10.30. Det är lite för sent, hela dagen går åt innan vi kommer i gång och i väg. Sedan har han bara sovit en kvart idag på dan. På tok för lite för fy jäklar vilken gnällspik det har varit här hemma innan läggdags. Han somnade kl 19, vaknade igen vid nio och fick välling. Hoppas att han sover hela natten nu.


Idag har vi varit och hämtat vår nya vagn som vi beställde i förra veckan. Vi kan inte ta med vår stora när vi ska till Thailand så vi har köpt en baby jogger mini. Jag tippar på att det kommer bli kanonbra. Vi passade även på att köpa UV-dräkter. Passande nog så fick vi en kupong med Vi föräldrar idag med 50% på Polarn o Pyrets UV-dräkter med posten idag. Så istället för nära 800:- för allt blev det 396:-, mycket bättre. Det blev en dräkt med korta armar och ben och ett par byxor med långa ben och en tröja med lång ärm.


lördag 19 november 2011

Nu är det över..

Jag har sedan ganska länge bara ammat en gång om dagen, på morgonen. Mest av bekvämlighetskäl för att slippa gå upp. Dessutom har William gillat det också. Nu är det dock över. Sedan några veckor har intresset av att ligga ner och få mat av mig varit ganska litet och jag har mer eller mindre "tvingat" honom att ligga där. Det har bara varit på ena sidan som det har funnits någon mat också för den delen. När det började sina så var det på vänster sida först, men då kunde han suga i gång det. På slutet har inte det fungerat och det har bara funnits mat på vänster sida. Det har inte varit tillräckligt utan många gånger har vi fått gå upp och göra välling också. Det är väl det som har gjort att jag har tagit beslutet om att sluta. I stället för att Wille ska ligga och skrika för att han är arg över att maten är slut och det inte går fort nog innan vällingen kommer så går vi upp direkt och gör den.


Det var i tisdags (15/11) som jag ammade för sista gången. Det var inget som jag tänkt över utan det bara blev så. Det har varit flera nätter/mornar som jag inte har ammat för att jag druckit vin på kvällen.


Den sista månaden har Wille satt sig upp mitt under amningen eller, helt plötsligt fått syn på det andra bröstet och börjat dra i det. Några gånger har han ammat mig liggandes tvärs över mig för att han kommit på att det var bättre så.


Även om det är ett ganska vemodigt steg i livet som mamma är det ett stort steg i Williams liv. Nu är han inte beroende av mig längre. Vem som helst kan ta hand om honom. Vem som helst kan se till att han mår bra, det behöver inte vara jag.


Jag har tyckt om att amma. Det har varit en mysig stund tillsammans. En stund som ingen har kunnat ta i från oss. Amningen har fungerat bra förutom några veckor i början, då det blev flaska. Så här skrev jag om amningen i början av maj och jag tycker likadant nu.




[caption id="attachment_1741" align="aligncenter" width="300" caption="Mys med en liten kille bara några dagar gammal"][/caption]

fredag 18 november 2011

Götlaborrrg

Det här inlägget skrev jag i onsdags, men glömde bort att publicera det. Det var när Katta inte visste något om operationen jag blev fundersam.


I tisdags spenderade vi hela dagen i Göteborg. Vi startade morgonen på  Östra sjukhuset för en liten snoppkontroll. När William föddes så visade det sig att hans förhud inte var ihopväxt som den ska, detta är en ganska vanlig grej som drabbar 1 på 300 (pojkar). Det kallas för hypospadi. I augusti var vi på sjukhuset här, men den läkaren kunde inte avgöra huruvida det krävdes en operation eller ej så hon remitterade oss ner till Göteborg. Nere på Östra fick vi träffa en trevlig läkare som kollade på honom. Förhuden tyckte hon inte att det behövdes göras något åt när hon tittade på den. Efter det tittade hon ner i urinröret och där fanns det ett membran som störde kisstrålen. Detta ska åtgärdas med en operation nästa år. När de ändå opererar det så rättar de till förhuden också. Efter det kommer det se ut som det borde göra. Inte för att vi tänker på att det ser annorlunda ut nu, för vi har vant oss, men när han blir äldre så kanske det inte är så roligt om det inte ser ut som hos alla andra. När hon kollade urinröret så hade hon en plastslang som hon stack upp. Hon tittade på oss flera gånger och försäkrade om att det inte skulle göra ont. Jag hade inte en tanke på det, men jag förstod efteråt att Viktor nästan själv kunde känna hur det kändes :). När vi stod och väntade på hissen slogs man verkligen av att detta inte är ett sjukhus där de behandlar bara små åkommor. På hisskyltarna så var det flera olika canceravdelningar för barn. Hua, det hoppas jag att vi aldrig behöver åka till ett sjukhus av den anledningen. Jag är så tacksam över att vi fått ett friskt barn.


Efter sjukhusbesöket så åkte vi hem till Emma och Tomas och åt lunch. Det krävdes lite säkring av deras lägenhet innan Wille kunde släppas lös. De hade gardiner, dukar och sladdar på lagom höjd. Sen så gick Wille bananas, han röjde runt som bara den. Skrattade och hade sig. Han roar alla som kommer i hans väg.

Sedan gick vår soffbordsjakt vidare. Jag vill helst ha ett svart soffbord men det verkar inte vara så lätt att hitta. Dessutom finns det lite krav på hur det ska se ut, inte kvadratiskt och inte ovalt, helst inte rektangulärt.. Vi har hittat några som är ok, men de är vita. Jag vet inte om jag tycker att det passar in här hemma. Jag får fundera ett tag på det, låta det sjunka in liksom.


Vi åkte till Frölunda torg. Vilket köpcenter! Knalleland, släng dig i väggen, likaså Nordstan. Gratis parkering och många roliga butiker. Den enda besvikelsen var Åhlénsvaruhuset. Jag älskar Åhléns i Nordstan så det blir väl en anledning till att åka in till stan för att få komma dit. Vi shoppade inte så mycket utan racersprang igenom det för vi skulle på middag till farfar och Birgitta.


Wille hjälpte farfar att plocka i (ur?) diskmaskinen. Han hade en sked som han plockade med fram och tillbaka. Det såg väldigt roligt ut. Till middag blev det ugnsstekt falukorv och potatismos. Väldigt gott måste jag säga. Jag bad om att få titta på kort från när Ulf var liten , då många kommenterar hur lika han och Wille är. Ulf hade inte så många kort och de han hade var svåra att se på. Det var en ganska trött liten kille vi hade och han var inte alls på humör, men att somna var inte att tänka på alls. Det är lite jobbigt att han har så svårt för att somna när vi är borta. Det går bra så länge han är på gott humör, men när han passerar det stadiet så är det inte alls kul. Då blir han klängig och inget duger. Jaja, det kanske blir bättre när han blir äldre.

Skillnad

När William blev dålig i magen så bad jag mina mammakompisar om råd. Jag fick några stycken om att testa stoppande mat, blåbär, majs, vitt bröd och banan. Jag hade inte provat med blåbär så det har han fått på gröten varje dag. Vet inte om det har blivit någon bättring av den anledningen. En kompis tipsade om att byta till majsvälling. De hade blivit rekommenderade det när deras dotter varit dålig i magen. Jag tänkte att det kan vara värt att testa det för det blir nog inte värre. Det blev det inte men jag vet inte om det har spelat in heller. William har ätit fullkornsgröt sedan han var sex månader och fullkornsvälling sedan han var åtta månader. När jag pratade med min bvc-sköterska trodde inte hon heller att det berodde på det. Hon menade att det var en förkylning som satt sig i magen.


I alla fall, det var inte det jag skulle skriva om. Det var skillnaden mellan majsvällingen och fullkornsvällingen. Wille har fått majsvälling i ca två veckor. Det har varit välling upp till tre gånger varje natt. Det har varit väldigt jobbigt och så mycket uppvak har vi nästan inte haft sedan han var nyfödd. I onsdagskväll så var Wille hos mormor och morfar när vi var hos Maria och Mathias på middag, det var en väldigt trevlig kväll. Maria (jag gissar att det var hon) hade lagat väldigt god mat. Katarina och Linus var med också och det var mycket tjöt och många skratt. Åter till ämnet, Wille hade fått välling hos mormor och det var fullkornspulver i doseraren. Helt plötsligt så sov han från 21.30 till 05.00 i ett kör (förutom när vi hämtade honom). Jag hade räknat med att ge honom välling när vi kom hem för att han skulle somna om, men det behövdes inte. Han somnade direkt när jag la ner honom i sängen.


Vi hade pratat om att han kanske inte blev riktigt mätt på majsvällingen någon kväll tidigare och att det var därför som han vaknade så ofta. Igårkväll så fick han fullkornsvälling igen, vid 21-tiden ungefär. Han sov hela natten ända fram till 7.40, då fick han en dl majsvälling och somnade om till 9.30. Skönt med sovmorgon och en natt utan att vakna. Så majsvälling har vi bestämt att han får när han vaknar på morgonkvisten och fullkornsvälling på kvällen. Det blir bättre för hela familjen. Jag hoppas verkligen inte att magen blir kass igen och att det faktiskt berodde på vällingen trots allt.

söndag 13 november 2011

Stolt mamma och pappa

Idag mina vänner har det hänt något stort, mycket stort i Williams liv och mamman och pappan är galet stolta.

Vi har varit hemma i Dalsjöfors och ätit farsdag och födelsedagsmiddag. Sofia och Claes var där också. Claes och Wille kommer väldigt bra överens och de busar, busar och busar. Wille skrattar så han kiknar. Idag satt Claes och Viktor inne i Sofias rum och lekte med Wille som stod och kladdade på tvn. Rätt vad det var så släppte Wille bänken och tog två steg till Claes famn. Sedan gjorde han det flera gånger. Jag skulle inte säga att han går, men en bit på vägen är det i alla fall. När han sedan satt i Claes knä och alla klappade händerna åt honom, klappade Wille händerna också. Det har han inte gjort tidigare. Detta är en stor dag i min lille killes liv.

Att det sker mycket utveckling just nu märks tydligt. Han äter som en häst. Stora portioner och max tre timmar mellan målen. Även på nätterna äter han oftare och det räcker inte att jag ammar utan det krävs en flaska välling också.

Humöret är inte på topp. Det beror på att det är tänder på g. I överkäken är det väldigt svullet och händerna är inne i munnen konstant. Däremot har magen, tack och lov, lugnat ner sig betydligt. Från åtta gånger till en-tre gånger om dagen. Dessutom är Wille lite lugnare på skötbordet så det går aningens lättare där. Vi har bytt till easy-up blöjor denna veckan, Viktor är inte så förtjust i dem och jag har inte bestämt mig riktigt. De håller inte riktigt allt på plats så vi har fått läckage upp på ryggen flera gånger denna veckan. Det är inte roligt alls. Jag funderar på om det är en för liten storlek på dem. Ska nog testa nästa storlek innan jag bestämmer mig om vad jag tycker om dem.

fredag 11 november 2011

På besök hos farmor

20111111-113633.jpg

Idag är vi och hälsar på farmor på jobbet. Wille testkör tandläkarstolen, den är spännande.

måndag 7 november 2011

I Ullared

Det tar på krafterna att shoppa i Ullared. Hittat det vi skulle ha? JA. Fyndat? Kanske. Handlat onödiga saker? Kan du ge dig på. Massvis med folk är det här också. Men nu är vi på väg ut, lite kassakö bara.

lördag 5 november 2011

William 10 månader

Förra torsdagen blev William tio månader. Det är hög tid att skriva ett inlägg om det nu!

Jag ammar fortfarande en gång om dagen. Dock märker jag tydligt att han inte blir mätt på det längre. Vi gör det för att det är en mysstund på morgonen. Ibland är han inte alls sugen på det utan sätter sig upp och ska iväg på andra äventyr. Ibland ligger han och nyper mig i bröstvårtorna i stället för att äta. Vi får väl se hur länge till vi står ut, Wille och jag.


Han har krånglat lite med maten det senaste. Mycket åker ut lika snabbt som det kommer in. Det enda som fungerar bra är fruktpuréer och slät mat.


Han sover mindre på dagen nu. Ca två timmar som är uppdelade på allt mellan ett och tre pass.


William 10 månader:
-Har två tänder nu, men jag tror att en tredje är på väg.
-Kan gå med sin giraff och lära-gå-vagn.
-Släpper taget och står själv en kort stund.
-Stoppar mindre saker i större.
-Säger mamma ibland, men oftast är det ma-ma-ma.
-Säger ti-ti och håller fram saker för att visa vad han har.
-Svarar eej när vi säger hej till honom.
-Säger da-da och kanske är det pappa han menar.
-Vinkar tillbaka när vi vinkar till honom.
-Går utmed det mesta.
-Öppnar skåp och lådor. Kollar vad som finns i och river sedan ut det om han får (möjlighet).
-Kan krypa upp för trappan.
-Mammas nycklar är i särklass den roligaste leksaken.
-Krånglar som bara den på skötbordet.
-Ålar inte längre.
-Morfar är bäst.
-Sätter sig oftast ner på knä när han har stått upp.
-Trillar sällan så att han slår sig.
-Leker själv längre stunder.
-Är en, vad vi i familjen säger, pillemoj. Det vill säga att han gärna pillar sönder och pillar på allt.
-Har pincettgrepp.
-Kommer gärna och visar upp vad han leker med.
-Gillar inte banan längre.
-Sover för det mesta hela nätter, dvs från kl 21, efter vällingen till 06-08.
-Älskar när man gör "när mamma rider travar hon-ramsan".
-Kommer väldigt bra överens med Sigrid.
-Vet hur man sätter på och stänger av micron.
-Håller i sig när man bär honom.
-Säger dä och "pekar" (med hela handen).
-Är nästan alltid glad och lätt att få att skratta.




[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Sigrid bryr sig inte om vad Wille gör med henne"][/caption]



Sova, sova, sova

När Wille precis lärt sig sätta sig upp så var det, det enda han gjorde när han skulle sova. Det var en tuff tid och han somnade ofta sittandes.

Nästa steg var att ställa sig upp. Så fort vi lagt honom ner och vände ryggen till så stod han upp.

Träna på att krypa gjorde han också. Det ledde till att han aldrig somnade när det var den perioden.

Nu där emot så pratar han i sömnen. Jag vaknar ibland av da-da, tänder lampan för att se vad han vill. Då stensover han. Samma var det för en liten stund sen. Hör hur han pratar och går in och förväntar mig att han ska stå och vänta på mig, men icke. Han ligger på mage med benen uppdragna under sig och sover så gott <3

fredag 4 november 2011

Några hektiska dagar

Vi har haft fullt upp känns det som. Det har mycket att göra med att William bajsar mycket och att varje blöjbyte är en pärs utan dess like.

Denna veckan har vi haft upp till åtta bajsblöjor om dagen. Det är mycket, men det hade gått bra om det inte hade varit för själva bytet. Han har kommit in i nån fas där han krånglar som bara den på skötbordet. Han blir vansinnig när han ska ligga på rygg. Sätter sig upp, vänder sig om och ställer sig mot fönstret. Det innebär att det blir bajs överallt. Jag har testat det mesta känns det som. Han har fått leksaker, leka med sådant som inte är leksaker, tittat på film i min mobil, men inget hjälper. Möjligtvis en kort, kort stund, men det hjälper inte att ge en ny leksak. Har han bestämt sig för att vända sig så gör han det. Jag har börjat byta på golvet, men det är inte så mycket bättre. Han är tuffare där och kryper iväg. När jag ska byta en bajsblöja får jag hålla fast hans armar med mina ben till jag är klar. Efter det är det lugnt. Det gör inget om kläderna inte är på, de brukar jag ta på någon annanstans. Det känns inte bra att hålla fast honom på detta viset men jag vet inget annat råd. Dock har det blivit mindre bajs idag, bara två gånger så nu hoppas jag att det blir ordning på torpet igen.

Igår förmiddag var vi som vanligt på öf i brämhult. Det är roligt att se Willes utveckling där. Vid ett tillfälle ska barnen hämta en maraccas. Innan har jag fått bära fram Wille och hämta en, nu så kryper han in till mitten och hämtar en själv. Jag får i och för sig hämta tillbaka honom men an vet att han ska krypa fram till korgen och ta en. Efter sången så lekte William som vanligt med Philip och Amanda.

På eftermiddagen mötte vi Katta och Milo på djurparken. Jag trodde Wille skulle sova sig igenom hela besöket eftersom han inte sovit något på förmiddagen. Tji fick jag. Han sov i en kvart på vägen dit, men var klarvaken resten. Vi gick två varv där inne och såg både järv, tre lodjur och gepardungarna och deras mamma. Det har aldrig hänt att jag sett alla dem på samma besök innan. Girafferna var inne i sina stallar och det gjorde att vi kom extra nära och det tyckte
Wille var fascinerande. Barnens zoo och getterna var dock inget som var speciellt intressant.

Idag har vi träffat Katrin och Amanda. Katrin är mammaledig på halvtid igen. KUL!! Vi käkade sushilunch och tog sedan en promenad till Ramnasjön och matade fåglarna. Det hade nog känts bättre om inte barnen sovit. Förvisso vakande Amanda men Wille stensov. Vi var ute i över två timmar och gick nästan nio km. Det var en fantastiskt skön promenad.

Kvällen har jag spenderat själv. Wille somnade innan sju och sover ännu. Sofia skulle träffa sina kompisar i kväll så inget idolmys med henne idag. Kanske blir det så-mycket-bättre-mys i morgon i stället. Vi får se. Det har dock varit ganska skönt att få kvällen själv utan en vaken kille. Det har varit lite för mycket sådant den senaste tiden.

torsdag 3 november 2011

Nu ska vi spela på trumman

20111103-083812.jpg

En liten konsert för mamma så här på morgonkvisten är aldrig fel. I alla fall inte om man heter William och kör på i hundraåttio från första vakna sekund. Vad är det för fel med att gå omkring och morna sig i lugn och ro undrar jag?

tisdag 1 november 2011

Jäkla skitkväll

Så nu var det sagt. Vi hörs i morgon. Om jag har mer energi och inte fler saker som blir tvärtemot vad jag tycker så kanske det blir ett roligare inlägg då.




[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Den här marodören kan ha nåt med kvällens bravader att göra.."][/caption]

Vi lever :-)

20111031-232711.jpg

Jag har bara så mycket att göra hela tiden känns det som.

Just nu är William inne i en ganska krävande period. Han vill ha uppmärksamhet hela tiden och får han inte det så talar han om det med all tydlighet man kan tänka sig. Som om inte det vore nog med det så är det sisådär med sömnen. Nu för tiden så sover han bra när han väl somnat. Dock är det just att somna som är problemet. Idag somnade han halv tio. Då hade han varit ledsen sen jag la honom första gången halv åtta. Eftermiddagsvilan blev bredvid mig, han kom inte till ro alls i sin säng. Dessutom har vi sovit ihop i natt. Inte alls likt min William.

Igår hade vi simning. Det var första gången på tredje kursen. Det var en ny instruktör och jag tyckte att det kändes bättre. Inte så mycket dötid som tidigare. Det var kanske till och med lite väl snabba ryck ibland.

Efter simmet åkte vi hem till Dalsjöfors för söndagsmiddag. Sofia och Claes var också där. Det märks att Wille gillar sin moster och Claes. Han är alltid glad med dem. Mormor hade lagat köttgryta och Wille fick. Det också, en babyvariant. Hon var nog lite nervös med tillagandet för hon ringde flera gånger och kollade vad hon kunde ha i. Wille åt med ok aptit, den är inte riktigt hundra efter förkylningen men det kommer nog tillbaka snart. Köttgrytan vi fick var väldigt god och äppelpajen efteråt också.

Idag har vi varit på BVC för 10månaderskontroll. Plutten vägde 10830g och var 76 cm lång. Stor kille. Det var även läkarkontroll och det mesta såg bra ut. Dock är han väldigt torr i hyn så vi smörjer och smörjer flera gånger om dagen. I ena knävecket har han dock fått eksem. Så det ska vi behandla med kortison. Blir det mer sådant så får vi börja med att se om han är allergisk mot något han äter. Jag håller tummarna för att det verkligen inte är det.

Bilden är från när vi var i Dalsjöfors i onsdags. Då visade morfar att man kunde dra ut lådorna i köket och att den nedersta innehöll grytlock. Kalaskul tyckte Wille som var där i och lekte igår med. Dessutom kollade han in övriga lådor med. Tur att morfar visade vägen dit för annars hade han nog aldrig hittat dit..

Nu ska jag sova. Hoppas att dem hostan som Wille har just nu ger med sig. Annars får jag nog sova på soffan. Det gjorde jag natten mellan fredag och lördag. Jag sov riktigt bra där och stördes inte alls som jag gjort när jag sov i sängen. Det kanske snart är dags för buset att flytta in i sitt rum snart. Hmm det tål att funderas på ett tag till ;-)