Götlaborrrg

Det här inlägget skrev jag i onsdags, men glömde bort att publicera det. Det var när Katta inte visste något om operationen jag blev fundersam.

I tisdags spenderade vi hela dagen i Göteborg. Vi startade morgonen på  Östra sjukhuset för en liten snoppkontroll. När William föddes så visade det sig att hans förhud inte var ihopväxt som den ska, detta är en ganska vanlig grej som drabbar 1 på 300 (pojkar). Det kallas för hypospadi. I augusti var vi på sjukhuset här, men den läkaren kunde inte avgöra huruvida det krävdes en operation eller ej så hon remitterade oss ner till Göteborg. Nere på Östra fick vi träffa en trevlig läkare som kollade på honom. Förhuden tyckte hon inte att det behövdes göras något åt när hon tittade på den. Efter det tittade hon ner i urinröret och där fanns det ett membran som störde kisstrålen. Detta ska åtgärdas med en operation nästa år. När de ändå opererar det så rättar de till förhuden också. Efter det kommer det se ut som det borde göra. Inte för att vi tänker på att det ser annorlunda ut nu, för vi har vant oss, men när han blir äldre så kanske det inte är så roligt om det inte ser ut som hos alla andra. När hon kollade urinröret så hade hon en plastslang som hon stack upp. Hon tittade på oss flera gånger och försäkrade om att det inte skulle göra ont. Jag hade inte en tanke på det, men jag förstod efteråt att Viktor nästan själv kunde känna hur det kändes :). När vi stod och väntade på hissen slogs man verkligen av att detta inte är ett sjukhus där de behandlar bara små åkommor. På hisskyltarna så var det flera olika canceravdelningar för barn. Hua, det hoppas jag att vi aldrig behöver åka till ett sjukhus av den anledningen. Jag är så tacksam över att vi fått ett friskt barn.

Efter sjukhusbesöket så åkte vi hem till Emma och Tomas och åt lunch. Det krävdes lite säkring av deras lägenhet innan Wille kunde släppas lös. De hade gardiner, dukar och sladdar på lagom höjd. Sen så gick Wille bananas, han röjde runt som bara den. Skrattade och hade sig. Han roar alla som kommer i hans väg.

Sedan gick vår soffbordsjakt vidare. Jag vill helst ha ett svart soffbord men det verkar inte vara så lätt att hitta. Dessutom finns det lite krav på hur det ska se ut, inte kvadratiskt och inte ovalt, helst inte rektangulärt.. Vi har hittat några som är ok, men de är vita. Jag vet inte om jag tycker att det passar in här hemma. Jag får fundera ett tag på det, låta det sjunka in liksom.

Vi åkte till Frölunda torg. Vilket köpcenter! Knalleland, släng dig i väggen, likaså Nordstan. Gratis parkering och många roliga butiker. Den enda besvikelsen var Åhlénsvaruhuset. Jag älskar Åhléns i Nordstan så det blir väl en anledning till att åka in till stan för att få komma dit. Vi shoppade inte så mycket utan racersprang igenom det för vi skulle på middag till farfar och Birgitta.

Wille hjälpte farfar att plocka i (ur?) diskmaskinen. Han hade en sked som han plockade med fram och tillbaka. Det såg väldigt roligt ut. Till middag blev det ugnsstekt falukorv och potatismos. Väldigt gott måste jag säga. Jag bad om att få titta på kort från när Ulf var liten , då många kommenterar hur lika han och Wille är. Ulf hade inte så många kort och de han hade var svåra att se på. Det var en ganska trött liten kille vi hade och han var inte alls på humör, men att somna var inte att tänka på alls. Det är lite jobbigt att han har så svårt för att somna när vi är borta. Det går bra så länge han är på gott humör, men när han passerar det stadiet så är det inte alls kul. Då blir han klängig och inget duger. Jaja, det kanske blir bättre när han blir äldre.