Vattkoppor

Nu har det gått en vecka sedan William fick sina vattkoppor och nu börjar det försvinna.

När jag lämnade Wille på förskolan första gången för en månad sedan stod det en lapp på dörren om att det hade kommit vattkoppor på ett barn. Av det barnet kunde Wille inte ha blivit smittad. När jag hämtade honom en knapp vecka senare hade fyra till fått det. Då misstänkte jag att han hade blivit smittad. Det är ju bara vänta och se, det är lång inkubationstid, 10-20 dagar. För Wille tog det ca 14 dagar innan det bröt ut.

Jag trodde att det skulle blrja med feber och att han var allmänt risig. Så var det inte. Vi var hos Maria och Mathias och hälsade på dem och välkomnade Gabriel till världen. Emmy och Wille lekte en massa. Efter lunch skullr Viktor kolla Willes blöja och lyfte på tröjan. Då såg jag tre på ryggen. Efter det fortsatte Wille och Emmy att leka. Angående smittan var det redan försent, om hon hade blivit smittad så hade det redan skett.

När vi kom hem så hade det kommit fler, men ingen feber. Totalt sett så har han nog haft ca 100 koppor. Dessa har till största del suttit i hårbotten, på ryggen och under blöjan. Han har haft en del i ansiktet, på tungan, läpparna och öronen. Men flest under blöjan alltså. På armar, ben och magen har det bara varit ett fåtal.

Som tur är så har han inte haft ont av dem. De har inte kliat nämnvärt och absolut ingen feber. De som stört honom är dem som suttit i rumpan och runt pungen. Det har gjort ont när vi har torkat honom.

Hade han inte varit prickig så hade jag inte trott att han varit sjuk. Han har varit precis som vanligt, möjligtvis lite gnälligare.

Tur i oturen så har Wille varit sjuk när Viktor har varit hemma, vilket innebär färre vabdagar och att han inte missar förskolan. Det är bara idag som vi är hemma, men det känns nästan dumt att vara hemma med en kille som inte är särskilt sjuk.