Fasliga fredag

Usch vilken dag det blev igår.

När jag kom ner på undervåningen i går för att duscha sitter Elza och tittar på mig med väldigt ledsna ögon. Direkt förstod jag att något var fel. När jag böjde mig ner för att locka på henne så reste hon sig sakta, sakta och haltade på båda bakbenen och vinglade när hon gick. Dessutom spann hon inte när jag kliade henne bakom öronen. Tårarna kom direkt och jag var helt säker på att hennes sista dag i livet var kommen. Ringde Viktor och han tyckte vi skulle avvakta till efter helgen med att ringa veterinären. Det tyckte inte jag så jag ringde till Blå Stjärnan och fick en tid 14.40. Innan dess hade jag kollat med Sofia om hon kunde komma och ha Wille medan jag var i väg. Som tur var kunde hon sticka från skolan en timme tidigare.

Att få in Elza i transportburen var enklare sagt än gjort, näst in till omöjligt faktiskt. Det slutade med att vi fick skruva isär den. In i bilen och som hon skrek. Jösses, avgrundsskrik. Det skar i mitt hjärta, det enda jag kunde tänka var att hon inte skulle få komma med hem igen.

Väl där fick vi träffa en spinkig veterinärassistent som jag inte alls gillade. Otrevlig och näsvis som bara den. Som tur var så var veterinären helt fantastisk. Hon undersökte Elza och när hon rörde bakbenet så fräste hon som aldrig förr. De fick ge henne lite lugnande för att kunna göra en bättre undersökning då Elza inte alls tyckte att de skulle klämma på henne. Hon fick en spruta i ryggen och efter en stund var hon alldeles lealös. Usch vad det var jobbigt. Nu kunde de göra en grundlig undersökning. På höger bakben hittade de ett stort sår, skinnet var tom bortfläkt. Detta var tvunget att sys. De fick söva henne för det och jag åkte till apoteket och köpte kattipren. Det var med lätta steg jag tog mig ut från djursjukhuset, Elza skulle bli helt frisk. Ringde Viktor och berättade det. Han tyckte att det var tufft att vara borta när Elza var dålig.

När jag kom tillbaka var hon vaken men jättegroggy. 2200 kr ville de ha för besväret. Phu, nästan så man funderar över försäkring. Vi åkte hem, hon gillar verkligen inte att åka bil. Jag var mycket mer avspänd på vägen hem och skrattade lite åt henne. Väl hemma fick hon ligga kvar lite i buren, det var det en annan som gillade. William ålade fram till henne och petade in fingrarna i buren och petade på henne. Jag tyckte att det var dumt och tog bort honom. Han blev vansinnig, jösses vilket temperament den där grabben har.

Vi skulle åka till mamma och pappa på kvällen och äta kräftor så jag stängde in Elza i tvättstugan med mat och vatten. Tänkte att hon ville vila lite och ha det lugnt och skönt. Hemma hos mamma och pappa åt jag nära 30 kräftor, det är så gott. Vi tittade på usel fotboll och William underhöll alla.

När vi kom hem igen så var dörren till tvättstugan öppen och ingen Elza där. Hon var inte på undervåningen och pga tratten kom hon inte igenom hålet vid grinden. Inte satt hon i trappen heller. Hon hade hoppat över grinden så hon är tillbaka i sitt vanliga slag. I morse när jag kom upp hittade jag henne inte först. Bara tratten som hon hade runt huvudet... Knäppa katt. Ut får hon inte gå på 7-10 dagar. Grattis och lycka till Emma. Hon har stått vid dörren och skrikit i en timma idag. Hon haltar lite fortfarande men är på gott humör och spinner igen.

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Vår fina Pelzis. Vi har haft henne i nio år. Lika länge som vi har bott ihop, jag och Viktor."][/caption]

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="På väg till mamma och pappa åkte vi förbi H&M. Där hittade vi denna fina hatten, men den fick hänga kvar i butiken. En stor påse med sått och gott fick fälja med hem i stället."][/caption]