Enveten som få

I ca två timmar har vi kämpat här hemma med att William skulle sova middag. Oj, vad enveten han är den där grabben alltså. I torsdagskväll lärde sig William att sätta sig upp i sängen, på gott och ont. Det innebär att den där killen som varit lätt att lägga inte längre är det. Innan låg han ner och lallade till han somnade, nu sätter han sig upp i stället. Det gör läggningen lite svårare men det går förhållandevis bra ändå.

Men idag.. Han har varit vråltrött men inte velat somna. Varenda gång vi har lagt honom har han satt sig upp lika snabbt. Han fick komma upp och sitta med mig i soffan, varenda gång han slappnade av tillräckligt för att nästan somna  satte han sig upp. Efter vi ätit lunch, mamma och pappa alltså, försökte vi igen. Vi lade han i sängen och efter en liten stund blev det tyst så vi gick in. Då hade han somnat sittandes, framåtböjd med täcket som stöd för huvudet. Tyvärr fick jag inte något kort för jag väckte honom tidigare idag när jag tog ett annat roligt när han sov.

[caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Ligger åt fel håll med fötterna UNDER kudden och huvudet UNDER täcket med mammas tröja som snutte."][/caption]