Onge!!!!!

Nu har vi haft granen i över två veckor och William har inte brytt sig det minsta om den, till idag. Han har varit och ryckt i den flera gånger och tagit tag i pyntet. Ena gången fick han med sig ett glashjärta, det höll som tur var. När jag tog honom där ifrån och sa ajaj bara skrattade han och fortsatte. Det spelade ingen roll om jag bar honom till sitt rum och visade en rolig leksak, han var tillbaka lika snabbt igen. Till slut tröttnade han i alla fall.

Efter en stund, när jag stod i sovrummet och klädde på mig kom han krypandes i hallen och följande konversation utspelade sig:
W: Mamma! Mam-ma!? Mam-maa?
M: Här är mamma.
W: mamma!
M: Mamma är lite arg på dig.
W: Neee
M: jo det är jag
W: Neee

Vem kan inte annat än skratta då??