Äntligen är pappa hemma igen

I onsdags kom Viktor hem igen. Det var en liten kille som har längtat och längtat. Ni skulle sett hans leende när pappa kom upp för trappan. Ett av de största jag sett på honom. Han tittade på mig och sedan på Viktor och på mig igen, ungefär som om han kollade med mig om det var sant att det var pappa som kom. När Viktor kom innanför dörren och ropade hej, så går William raka vägen till trappan och ropar dadda. Flera gånger och som sagt, när han kom upp så log han stort. Det är ren och skär kärlek det. Det värmer i ett föräldrahjärta det.

Eftersom inte Viktor var hemma i tisdags och vi kunde fira alla hjärtans dag då så gjorde vi det i onsdags med buller och bång. Jag bjöd på en trerätters-middag. Vi började med löjromstoast med ett glas gula änkan till. Det var så gott så gott. Det var inte bara mamma och pappa som gillade det.

[caption id="attachment_2229" align="aligncenter" width="300" caption="Smarrigt! :-)"][/caption]

Till huvudrätt blev det ugnsbakad lax med champagnesås och ett vitt vin till det. William tyckte även det var en tiopoängare. Det verkar vara en lite gourmand vi har fått i familjen, eller nja, han äter allt som serveras. När Wille gått och lagt sig åt vi mjölkchokladpannacotta till efterrätt. Inte dumt det heller.

Jag fick en fin bukett med blommor av Viktor när han kom hem, men det var allt vi firade den dagen. Egentligen firade vi nog mest att Viktor kommit hem. Det är den bästa presenten varje månad.

I går köpte vi en potta till Wille. Tanken är att han ska sitta en stund på den varje kväll, samtidigt som vi läser en bok. Han har således suttit där två kvällar. Fast han är inte mycket för att sitta, helst ska han stå i den. Hmm, det ger väl sig med tiden vad han ska med den till.

[caption id="attachment_2231" align="aligncenter" width="200" caption="Sitter en liten stund i alla fall"][/caption]

I dag har vi varit på djurparken. Det var en mysig promenad i det sköna vädret. Det var inte så mycket djur ute, men det avr många stallar öppna. Det har redan kommit lite djurungar i år. En svartapa var inte mer än 6-7 veckor. Den var så liten och så söt. Dessutom fick man gå in i savannstallarna. Strutsarna var inne och fy vad hemska de är. Jag tycker inte att de är så fina på avstånd och när man bara har ett galler (om än högt) så känns de ännu hemskare. Einar (ja han hette så, damerna hette Kerstin och Nellie) såg riktigt ilsk ut när han patrullerade fram och tillbaka. Det kändes som om han skulle ta min mössa flera gånger, även om det inte var möjligt så kändes det så. Wille var fascinerad och tittade storögt. Fast det bästa var nog girafferna och elefanterna som vi tittade länge på. Det var först när vi varit inne hos dem som han faktiskt sa något under hela utflykten.

Både i går och i dag har Wille hoppat över sin vila på dagen. Det är inte bra. Grejen är den att han inte somnar någonstans, inte i vagnen, bilen eller sängen. Förra veckan så sov han fyra timmar uppdelat på två gånger. Nu ingen gång. I går kväll så sov han en timme mellan sex och sju för att sedan vara vaken fram till halv tio. Så blir det ofta när han slarvar med sömnen på dagen.  Idag har det gått bättre, fast han har vaknat flera gånger under kvällen, men somnat om igen. För en stund sedan fick han välling och det brukar han inte få längre. I alla fall inte på kvällen. Om han vaknar tidigt på morgonen (mellan fyra och sex) så brukar han få det.

Idag reste sig Wille från golvet. Det var i kväll innan läggdags så nu får vi se om det kan bli en vana. Det är mycket bättre för kläderna om han inte kryper. Hans kläder i storlek 74 och en del i storlek 80 ser verkligen för tråkiga ut på knäna. Han har jeans som nästan är hål på och hans pyjamasar är alldeles noppiga och slitna. Fast å andra sidan lär det väl bli andra slitage på kläderna ju större han blir. Jag tror inte han kommer bli som jag. Jag gjorde sönder mina första på byxor när jag var 15-16 och välte med cykeln och slog upp ett hål stort som en enkrona.