Viktor var hemma två dagar extra denna gången för båten ska ligga i dock. Nästa gång blir det två dagar kortare, inte lika kul. Fick frågan häromdagen om dessa två extra dagar är mer värda än vad de två som försvinner kostar. Bra fråga, jag har inte sett det så tidigare. Det är klart att det är otroligt mycket värt när Viktor är hemma extra. För det mesta så är det just extradagar, som inte behövs kompenseras, och då är det så klart bra. Men som nu, när det blir kortare hemma nästa gång är det inte värt det. Två dagar låter inte mycket, men när de försvinner så är det mycket. Svårt att förklara så att det blir begripligt.
I torsdags var vi på öppna förskolan. Rytmikstunden har blivit så mycket sämre sedan de bytte ledare, tyvärr. Sångerna lockar inte William det minsta. Mycket kristna sånger dessutom. Vi gick ner när det återstod ca 10 min för då hade Wille tröttnat för länge sedan. Vi fikade, Brita bakar väldigt gott bröd. Efteråt lekte Wille med Philip och Sofia, jag satt och pratade med Andrea. Det är skönt när Viktor är med för då blir det lite mindre passande. Det är väldigt mysigt att kunna åka hela familjen till öppna förskolan, det är nog få förunnat.
På eftermiddagen åkte Viktor och Wille till Sandared och badade. De brukar åka dit en gång i veckan när Viktor är hemma. I torsdags var Philip och Jonas med. Wille hade plaskat omkring i sina ringar nästan hela tiden.
Igår morse åkte Viktor till jobbet, Wille blev jätteledsen när pappa sa hejdå, så Viktor fick komma tillbaka och trösta. Han lugnade sig och somnade om. Vi tog sovmorgon till tio över nio. Det var skönt för det har varit ett par sena kvällar och oroliga nätter det senaste.
Vi slöade hela dagen igår för jag hade jädra ont i huvudet. Det var skönt, men jag fick sota för det för William somnade inte förrän efter halv tio trots skumbad innan sänggång.
Idag har vi varit ute en stund på eftermiddagen. Wille somnade halv tolv och vaknade halv tre (!?). Det innebar en mycket senare lunch än tänkt.
Ute rensade jag lite maskrosor och Wille knatade omkring.

Han försökte hjälpa mig men det gick inte så bra. Maskrosupptagaren var lite för lång :-).
Efter en stund var det tyst och jag tittade upp, då fick jag syn på den här killen..

Gissa om han var lycklig. Dock var jag inte det samma. Han hade ju förvisso överdragsbyxor, men inte gummistövlar eller regnjacka. Han var dyngsur rätt igenom. Det var bara att gå in. Det var inte så vidare poppis, alls. Hela området fick höra hans åsikt om detta tilltag från min sida.
Väl inne blev det att slänga jackan i tvättmaskinen och sätta skorna i skotorken. Vi satte oss i soffan och myste framför ett avsnitt av Chuggington innan maten. Wille har blivit en riktig myskille på sista tiden. Kryper intill, lägger sig på en och bara gosar. Det värmer långt in i mammahjärtat.
Bjuder på en bild till, den är från någon vecka sedan. Han är verkligen hjälpsam nu mera. Han hjälper för det mesta till att duka fram glas och bestick när vi ska äta. Dammsuga är en favorit och hittar han något skräp så ger han det till oss (för det mesta).

Min stora lilla kille, 16 månader i fredags. Hoppas att han är lika hjälpsam om 10-15 år..
haha, härligt med vattenpölar :)
SvaraRadera