Tjurig dag

Innan lunch tog vi det verkligen lugnt idag. William gick och la sig efter frukost och sov i två timmar, det gjorde jag också. Så himla skönt att göra det, tror att det behövdes.

Efter lunch tog vi cykeln till stan för att lämna tillbaka några filmer jag hade hyrt. 9,8 km på en knapp timme. Inte helt ok, men det blev ett par pauser på vägen. När vi kom till Särlakoket på vägen hem hade Wille fått nog, han hade cyklat färdigt något som han talade om.




Så här glad var han hela vägen hem. Jag kände mig som en kass morsa som lät mitt barn skrika. Fast å andra sidan fanns det inte så mycket att göra än att trampa på hemåt.

Kan säga att jag längtar till den dagen jag orkar trampa hela vägen upp för backen vid montessori. Den är jäklig seg, helt galet. Idag fick jag hjälp av kraftig motvind och en vansinnig liten kille som satt och drog i byxlinningen på mig hela tiden.

Väl hemma fortsatte tjurigheten. Inget passade. Att sova var inte att tänka på. Till slut fick det bli Laban. Innan jag satte på den blev det tydligt att min lilla kille börjar bli stor.

Jag sa till Wille att han skulle gå och hämta nappis och giraffis i sitt rum, medan jag satte i gång filmen. Han sprang in och hämtade det. Det är tydligt att han förstår vad vi säger. Om vi säger att vi ska byta blöja går han till badrummet, ut så går han till trappen. Fast säger vi att vi ska gå ut så får det inte dröja för länge för då blir han arg :-). Funderar var han fått sitt humör i från..

Denna veckan har tand tio och elva dykt upp. Nu har han kindtänder på alla sidor utom en. Bitas hårt det kan han. Idag tog han fram min fot som var under filten och bet mig i stortån. Samtidigt som han asgarvade. Älskade knäppa unge.