Förskolekillen

För en vecka sedan var det så dags för William att skolas in på förskolan. Jag kan inte annat säga än att jag var pirrig i magen när vi åkte dit, även om jag var/är ganska trygg i detta. Jag har inte haft någon större ångest för att Wille ska börja på förskola. Det är mer ångest över att jag ska börja arbeta igen. Den stora anledningen till att jag inte har haft någon ångest inför detta är väl att jag är i "branschen" själv. Jag vet vad det innebär för båda pedagoger och barn. Jag är trygg med läroplaner och kursplaner. Det är helt enkelt inget nytt forum för mig.

På förskolan har de något som kallas föräldraaktiv inskolning. Det innebär att man har tre dagar med inskolning. Vi är med hela tiden från 9-14 och har hand om Wille. Personalen kommer och leker och tar kontakt, men det är vi som gör allt runt omkring honom.

När vi kom innanför dörren var det ingen tvekan, här skulle det lekas. Det var knappt så vi hann ta av skorna. Wille sprang fram till garaget och bilbanan och lekte en stund, sedan kollade han in kritor och satte sig och ritade. Sedan var det dags att utforska toaletten och handfaten. När detta var gjort så var det en liten samling med frukt. Då skulle vi sitta på golvet och sjunga. Wille hade inte tid med det utan han skulle leka med bilbanan igen. Det kommer väl efterhand det där med att sitta på golvet i ring. Nu var det bara fyra barn till så det var svårt att se "ringen". När det var dags att gå ut så rusade han mot dörren och tyckte det var toppen att få leka med alla nya leksaker, framför allt cyklarna. När Wille får kläm på hur man cyklar kommer han antagligen sitta på dem jämt. När vi hade varit ute i ca en timma var det dags för lunch. Wille åt ok. När den var färdig var det dags för vila. Det är det som jag har funderat på mest, hur sköven de ska få honom att sova på en madrass på golvet. Mina farhågor om att inte somna slog in. När klockan var ett och vi försökt ett tag, gav vi upp och åkte hem. Då somnade han i bilen och sov en lång stund efter vi kom hem igen.

På onsdagen var det åter dags för förskola. Denna dagen var det lite gnälligare. Inte samma entusiasm över leksakerna och det var mycket som gick emot min lilla kille. Trodde att han skulle somna efter lunchen för han var så trött innan den, men icke. Vi gjorde några försök, men beslutade oss för att åka hem så det inte skulle bli försent med sovningen.

På torsdagen var Wille och Viktor själva på förskolan för då började jag jobba igen. Det var lite tungt att lämna dem på morgonen men det var fullt ös från första sekund att jag inte hann tänka så mycket på att jag saknade dem. På förskolan hade det gått bra. Wille hade varit glad hela tiden. Inte heller denna dag var sova något att tänka på. Detta var inskolningens sista dag.

När fredagen kom så var det dags för Wille att bli lämnad själv för första gången. Inte heller då var jag med. Jag satt med mina kollegor på hotell Gästis i Varberg och slet mitt hår (typ). När jag smsade med Viktor fick jag höra att det hade gått bra. Wille hade tittat lite konstigt på honom när han vinkade i fönstret och gått där ifrån. Vid lunch smsade jag igen för att se om han hade hört något, men inte ett ljud. När Viktor hade hämtat Wille kl 14 så var det en nyvaken kille som mötte pappa. Det hade gått kanonbra. Han hade ätit potatissoppa och pannkakor till lunch och somnat 12.20. Det hade han gjort tillsammans med en av fröknarna i det lilla puffrummet. Så skönt att han kunde somna. Förhoppningsvis är det något som håller i sig framöver också.

I övermorgon är det åter dags för förskola. Jag kommer att jobba torsdagar och fredagar under höstterminen. De veckor Viktor jobbar så blir det långa dagar på förskolan 7-16.30 och 7-15.30. När Viktor är ledig blir det 9-14 de dagarna. Det blir i snitt 14h/vecka så det är inte så mycket på det stora hela. Jag hoppas och tror att det kommer gå bra framöver. Det ska dock bli intressant om det går lika lätt att lämna honom på torsdag. Det har gått ganska många dagar sedan han var där sist samt att han kanske inte fattade att han blev lämnad i fredags morse. Jaja, den som lever får se. Det är inte någon större anledning att oroa sig innan vi vet.

På det stora hela, även om det är för tidigt att utvärdera ännu så känns denna form av inskolning bra för vår del. När jag hör andra som har 2-3 veckor känns det mest som en enda lång utdragen process. Där målet är det samma, men vägen dit är olika lång. Jag kan inte svara på om det är bättre eller sämre att ta den korta vägen. Det jag tycker är, att varje förskola skulle ge olika alternativ. Det som passar för det ena barnet kanske inte passar för det andra. Kanske är det så att det längre alternativet är enklare för föräldern?? Vad vet jag?

[caption id="attachment_2535" align="aligncenter" width="224" caption="Nyvaken liten kille på väg hem från förskolan"][/caption]