Jag har länge haft ont i ryggen. Att få en "liten" plutt att bära omkring på är inte det bästa för min redan sargade rygg. Har jag stått framåtböjd har jag inte kunnat resa mig upp igen. Viktor har tjatat och tjatat om att jag borde gå till en kiropraktor. Jag är lite skeptisk till sådana där "låtsasdoktorer", som Charlie Harper i 2½ men säger om sin bror. Dock måste jag säga att Martin på nack och ryggspecialisten, som jag går till är förbaskat duktig. Jag har varit där tre gånger och jag känner mig redan bättre.
I torsdags var pappa/morfar barnvakt och jag var lite nervös för hur det skulle gå. När Wille grinar brukar han morfar grymta och någon annan får ta Wille. Det hade dock gått bra. Han talade dock om att skulle det vara så att Wille bajsade så skulle han få sitta meddet till jag kommer hem.
I går var det dags igen, men eftersom mina barnvakter antingen jobbade eller är på semester på annan ort (läs land) så fick min kompis Katrin rycka in. Jag har inte lämnat Wille till någon kompis innan så jag var lite nervös. Det är inte alltid som han väljer att visa upp sin bästa sida när vi är borta. Jag var så stirrig att jag glömde säga hej då till honom, haha. Katrin hade dock löst den halvtimman jag var borta med bravur. En ettåring som är allt annat än still och en 6,5 månaders som sitter bra, men som behöver lite assistans. Hon såg lite svettig ut när jag kom, men jag är imponerad av att hon klarade det.
What, jag va la inte svettig ;-)
SvaraRaderaNej, Wille skötte sig alldeles exemplariskt men lite jobbigt när Amanda behövde gå på pottan och man fick ta ett barn på vardera armen och gå till övervåningen men det löste sig det också. Tur att man inte fick tvillingar säger jag bara :-) Ställer gärna upp fler gånger.