I lördags åkte vi hem till Dalsjöfors för lunch och middag. Vi fick lite presenter från Österrike, en tshirt till Willen och godis till mig. Vi tog en tur kring Skänstad och jag fick världens skoskav. Jaja, inte mycket att orda om egentligen, jag får det jämt. Vi grillade på kvällen och Wille vägrade sova sin vana trogen när vi är hemma hos mamma och pappa.
Jag kan verkligen inte förstå varför det ska vara sådant krångel där. Han har en egen säng och han har varit där hundra gånger. Som tur var så var det en strålande glad kille som var vaken i alla fall. När klockan närmade sig 22 valde han dock att tacka för sig. När jag väckte honom strax efter 00 för att vi skulle åka hem var han inte alls nöjd. Som han grät, tårarna bara sprutade. Som om inte det var nog så hade jag tappat bort bilnyckeln igen för andra gången på en vecka. Letade som en tok efter den, i beckmörker. Inte blev jag mindre stressad av att William gråter. När vi har åkt ca 500m så tystnar han igen, men han somnar inte. Han sitter vaken hela vägen hem.
Han somnar relativt snabbt efter lite mat när vi kommer hem. Sover till 06.30, äter lite och sedan ringer Viktor och väcker oss 10.30..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar