Älskade Wille ett år!

Ja jösses, jag säger då det, vart har det här året tagit vägen?? Jag minns dagen då han kom till oss som om det var för fem minuter sedan. Hur det kändes när den där lille krabaten aldrig ville komma ut. Hur han stretade mot mina krystvärkar och hur det diskuterades huruvida sugklocka eller ej skulle användas. Lyckan när han sedan var ute, känslan av att inte riktigt fatta vad som hänt. Att den där lilla krabaten som vi väntat på så länge nu var här. Att vi nu var föräldrar på riktigt. Känslan av att man aldrig ville eller för den delen kunde sluta titta på denna vackra lilla skapelse. Hur liten och ömtålig han såg ut att vara. Rädslan för att man skulle skada honom när man tog i honom. Känslan av hur ont det kan göra när någon som är så liten ska ammas, hur hårt de kan suga och hur fel det kan bli när han inte gjorde rätt. Känslan av att få komma hem med sitt barn och visa honom var han ska bo. Att sedan få visa upp denna fantastiska lilla människa för alla som vill komma och titta. Hur man suger i sig allt de säger om hur fin och söt han är. Ja, jag minns varenda sekund av det. Alla ljud och dofter. När jag tittar på en bild från när han var nyfödd minns jag hur det luktade där och då. Det är synd att man inte kan spara lukter i burk för att ta fram och minnas för hur det än är så kommer minnena blekna och dofterna ersättas med andra.

[caption id="attachment_2019" align="aligncenter" width="300" caption="Alldeles, alldeles ny, 12 minuter gammal kille"][/caption]

Hela detta året som gått har varit underbart. Alla skratt William har gett oss. Hur små framsteg har känts stora. Att bli förälder är inte lätt och jag tänka mig att det inte blir lättare, men på något sätt så faller det sig många gånger naturligt hur man ska göra. Det sunda förnuftet har en viktig roll. När vi fått frågan om hur det känns att bli förälder har svaret alltid varit att det är helt fantastiskt otroligt (för det är det) och att man kan ångra att man inte gjort det tidigare. Fast å andra sidan så är vi mycket nöjda med att det blev här och nu.

Nu är det ingen bebis vi har här hemma längre. Det är en stor liten kille. Här kommer en liten sammanfattning vad William kan när han är ett år.

Något som har slagit oss är att Wille har varit väldigt lite sjuk under sitt första år. Två förkylningar och bara lite, lite feber.

Han sover ganska bra, men vaknar två gånger och får välling. Vanligtvis kl 21 och kl 06. På dagen sover han mellan en och två timmar. Det är inte så bra dock om han sover för lite, för tvärt emot vad man kan tro, så sover han sämre på kvällen då. Han vaknar mellan åtta och halv tio på morgonen och lägger sig mellan sju och åtta på kvällen.

Nu så äter han mat med bitar i igen. Det är skönt att slippa mixa en massa även om vi måste göra det när vi äter kött eller kyckling. Han äter allt, men är inte så förtjust i ärter. Jag tror att det är skalet som han inte tycker om. Favoritfrukten är alla gånger clemetin. Jag tror att han skulle kunna äta tio om dagen om han hade fått, gärna med skal och allt på för att att skala tar bara lång tid.

William ett år:
-Har åtta tänder, fyra uppe och fyra nere.
-Pratar en hel massa, mest hela tiden. Ord som vi kan urskilja är mamma, titta, iss (kisse), dadda (pappa), he (hej) och dä.
-Står helt utan stöd.
-Går allt mera. Dessutom stadigt och stabilt. Inte alls lika stressat som för 1,5 månad sedan.
-Tycker mycket om att plocka i och ur lådor.
-Leker ofta inne i sitt rum med alla sina leksaker.
-Tycker det är roligt när vi drar honom på sin bobbycar.
-Har ett himla temperament och är enveten som få.
-Har börjat använda byxor i storlek 86.
-Älskar katterna och ger ifrån sig ett glädjetjut när han får syn på dem.
-Trycker på allt som har en liten lampa.
-Är kittlig i nacken, på magen och i ljumskarna.
-Skrattar högt när vi "äter" upp hans fötter.
-Pekar på stjärnorna på sina tofflor och vi räknar dem.
-Tar sig ur soffan och vår säng på ett bra sätt, dvs vänder sig om och kanar ner på fötterna.
-Vill allra helst vara där vi är.
-Sätter upp ett finger i luften när han vill understryka något han säger.
-Bär ofta med sig saker i munnen när han kryper.

Säkert flera saker som jag inte kommer på just nu.

Juldagen

Vi brukar alltid åka till Älvängen och mina kusiner på juldagen men i år blev det inte så efter rådande omständigheter. I stället var vi hos mamma och pappa, men de flesta av dem som brukar vara med i Älvängen kom till oss så det var nästan som vanligt.

Vi drack glögg, julmat och tårta. Utöver det hade vi julklappsutdelning och julklappsspel. Jag och Viktor fick fyra vinglas och lite spännband. William fick ett pussel av Elly och Ingemar och kläder av Jan och Elsie. Han fick även en födelsedagspresent av dem som också den innehöll kläder.

I julklappsleken fick jag en fin scarf och en bakform som såg ut som en nallebjörn.

Det var trevligt även om det var lite nedstämt. Det är kul att träffa alla kusiner.

[caption id="attachment_1993" align="aligncenter" width="200" caption="Hjälper pappa att plocka ur diskmaskinen. Men här är jag trött på det och kastar besticken i stället. Detta var innan vi åkte på kalas."][/caption]

[caption id="attachment_1995" align="aligncenter" width="300" caption="I väntan på tomten"][/caption]

[caption id="attachment_2001" align="aligncenter" width="300" caption="En del har varit extra snälla i år."][/caption]

[caption id="attachment_1999" align="aligncenter" width="300" caption="Att sova borta är inget alternativ för den här krabaten, det är bättre att ögonen går i kors."][/caption]

[caption id="attachment_2005" align="aligncenter" width="200" caption="Min "moster" Elsie."][/caption]

Wille hittade en kompis som han kunde leka med. Min kusins dotter Amanda. Han följde henne tätt i spåren. Det är lika fascinerande att se varje gång han träffar ett barn som är lite äldre (ca 10 månader) hur han följer efter och iakttar.

 

Julafton

[caption id="attachment_1975" align="aligncenter" width="200" caption="Vår gran, lite nya dekorationer i år. Glashjärtan från Perfect Home"][/caption]

Så här tjusig är man på julafton

Vi firade jul här hos oss i år med mamma, pappa, Sofia, Adolf, Annika, Staffan och Emil. Vi började med lunch och William höll tal. Han pratar mest hela tiden, han kan både skälla och prata lugnt. Ofta när han berättar något så kommer armen upp och så pekar han för att verkligen understryka vad det är han säger.

[caption id="attachment_1957" align="aligncenter" width="200" caption="Gammelfarbor Adolfs käpp var väldigt rolig att leka med."][/caption]

Vi hade inte någon tomte i år. Vi ansåg att William skulle vara för liten för det och mest bli rädd. Fast han hade varit och lämnat en del julklappar ändå.

[caption id="attachment_1965" align="aligncenter" width="200" caption="Tyckte inte att jag fick tillräckligt med julklappar så jag lånade några av mormors för hon fick så många."][/caption]

[caption id="attachment_1967" align="aligncenter" width="300" caption="Min nya gunggiraff"][/caption]

[caption id="attachment_1969" align="aligncenter" width="200" caption="Telefonen"][/caption]

William fick en hel del julklappar. En gunggiraff, traktor och tomte av mormor och morfar. En t-shirt med texten "övningsgår" av morfar. En bobbycar av moster. En traktor av farbror Emil och Anna (likadan som av mormor och morfar). En dragkrokodil av farmor och Staffan. En telefon av gammelfarbror Adolf. Av oss fick han en fotobok från sitt första år. En mjukiskatt av Christin och Emma. Med reservation för att jag har glömt något.

Jag hade tydligen också varit snäll för jag fick en hel del klappar jag med. Ett par handskar, örhängen och armband av Viktor. En tröja och ett spel av Sofia, en tröja, skjorta, en handmålad tomte och badsalt av mamma och pappa. En vattenkokare (tillsammans med Viktor) och en middag av Annika och Staffan. Ett par väggljusstakar av Emil och Anna. Pengar och ett 200kr minnesmynt från Adolf. Det är samma här att det är reservation för glömska.

På kvällen åt vi julbord. Det var gott med skinka och sill. Annars tycker jag julmat är ganska överreklamerat.

[caption id="attachment_1971" align="aligncenter" width="300" caption="Wille hjälper farmor och farbror att sköta fläkten när de lagar mat."][/caption]

Efter middagen somnade Wille gott i sin säng. Fast bara i ett par timmar. När alla gäster hade gått så vaknade han och kom upp och lekte lite med sina nya leksaker. Det tyckte han var roligt. Efter lite lek så somnade han gott och sov hela natten.

På julafton så gick han en hel del. Så fort han hade något i händerna så släppte han och gick. Ganska stabilt också. Var han tomhänt så satte han sig ner på knäna och kröp i stället.

 

Glöggmys

Igår var det återigen fullt upp i vårt liv. Jag fortsatte städningen så nu är det HELT klart på övervåningen, så skönt. Idag ska jag julpynta på förmiddagen.

Igår fortsatte fixet i hallen. Träden kom och de ska sättas upp. Vi var även på em och köpte en hallbänk. Det börjar likna något där nere nu. Så bra blir det. Lägger upp bild när allt är på plats.

Något som inte är lika bra är att Viktors rygg har pajat ihop. Förhoppningsvis fixar han att få upp träden så kan jag ordna med resten.

Igår em/kväll var vi hos Katta och Linus på glöggmys. Väldigt trevligt. Maria och Mathias var också med. Barnen lekte och hade kul. Fast William tyckte nig hunden Cosmo var roligast. Hon är dumsnäll så hon låg snällt kvar när Wille kom mot henne. Det är han inte van vid med katterna så han var i sjunde himlen. Det roligaste var när han matade Cosmo med smörgåsrån. Han blev nog lite snopen när hon tog rånet ur handen på honom. Han pekade på hennes mun och skrattade. Det såg så roligt ut. Att sova borta är inget för vår plutt så vid tio åkte vi hem. Det var en trött kille som somnade i samma ögonblick vi startade bilen.

Katta hade gjort en så god knäck med turkisk peppar i. Sådan ska jag göra till nyår.

Idag ska jag som sagt julpynta och städa klart i källaren. Om det funkar för Viktor har vi pratat om att åka in till stan i kväll. Det är vintertorsdag och Magnus Carlsson uppträder på torget, vi får se. Annars åker jag nog själv i eftermiddag för jag har massa rabatter på Kappahl. Både 30% och 40% kuponger och så är det 3för2 på alla pyjamasar. Wille är på väg in i storlek 86 nu så det passar utmärkt.

Fortsatt julstök

Igår startade vi dagen med att klara av de sista julklapparna. Skönt att inte behöva vara ute sista dagen. Sedan fortsatte vi vidare till city för att handla. Det var inte så mycket folk som tur var, för när vi skulle checka ut och betala visade det sig att det var tekniskt fel på självscanningen. Det var bara att ställa sig i en vanlig kassa och köa lite. Inte kul när notan var ca 2000 kr. Fast det gick bra ändå, men tur att det inte är så varje gång.

Hemma blev det inte så mycket gjort, William var inte på sitt bästa humör kan man säga. Jag råkade väcka honom med dammsugaren. Efter det grinade han i en timma. Det enda som fungerade ok var att sitta i knät när jag satt i soffan. Inte riktigt enligt min plan.

På kvällen åkte jag till högskolan för att titta på en konsert som Sofia och hennes klass på musikspecialiseringen hade som examination. Det var kul, men det berodde nog mest på att jag känner två till i klassen.

Idag har vi haft en bra dag. Sofia kom och hämtade William 12.30. De åkte till Therese och lekte hela eftermiddagen. Innan de kom hem hade de varit hos Claes och hälsat på och ätit middag.

Här hemma har vi städat och grejat. Det har varit så skönt att kunna greja utan att bli avbruten hela tiden. Övervåningen är nästan klar och det är källaren kvar. Jag hoppas att vi blir klara i morgon så jag kan pynta på torsdag.

Viktor har satt upp hyllorna i förrådet och det blir så bra. I morgon ska klädträden komma så det börjar bli klart i hallen också. Vi har fixat lite i Willes rum också. Han blev (faktiskt) glad när han kom hem. Det verkar som om han trivs i sitt rum.

I morgon ska vi köpa gran och på eftermiddagen ska vi till Katta och Linus på lite glögg. Det ska bli mysigt.

Julklappsinslagning

Jösses vilken tid det tar. Jag har slagit in ca 25 klappar idag och det har tagit i stort sett hela dagen. Fast det har varit en hel del avbrott under tiden kan jag lugnt säga.

Jag planerar mina dagar som om jag inte hade William med mig. Det borde jag sluta upp med för med honom tar allt mycket längre tid. Räknar jag med att han ska sova i två timmar sover han i en halvtimmar. När han vaknar är han gnällig och kan bara tänka sig att sitta i knät. Då går ytterligare en halvtimma. Sedan blir det inte så mycket gjort när han är vaken för då måste man passa. Som tur är så har Sofia lovat att ta Wille på tisdageftermiddag.

Idag var sista gången på simningen för i år. Wille var inte på sitt bästa humör och skrek en del. Han hade inte sovit som han brukar på förmiddagen och när han pratade med mig så såg jag varför. Tand nummer åtta är på väg upp. Tand nummer sju kom när vi var hos Viktor. Den här senaste kommer i underkäken och sedan den 28/11 har det kommit fem stycken. Inte konstigt att humöret är svajigt.

Viktor har börjat få ordning i förrådet och i morgon ska vi fixa mera. Vi har satsat på att plocka i ordning i hallen i stället. Nu är det inte massa bråte där. Det börjar att reda upp sig lite nu. Det är mest finstädningen kvar nu. Det får vi ta en annan dag för nu sitter vi i soffan med varsitt glas rosé.

En bra dag!

Efter frukosten idag packade vi in oss i bilen och rattade mot Göteborg. Första stoppet var på Biltema, det måste vara en av de trökigaste affärerna som finns. Jag tror att det är Viktors favorit för han pratar om den ofta. I alla fall så skulle vi ha hyllplan till förrådet. Det hittade vi plus en ringklocka till dörren. Den gamla hörde vi knappt så den tog vi bort nu när vi gjorde om. Den nya har 32 ringsignaler så jag ska byta varje gång Viktor jobbar så han inte fattar vad det är som låter, hehe. Vi åkte till babyproffsen och köpte julklapp till farfar, en trappgrind (han har redan fått den). Wille lekte och hade kanonkul där inne. Jag gick runt och tittade lite. OM vi får behov av en syskonvagn i framtiden hittade jag en som föll mig i smaken, en Bugaboo. Det är dock inget som är ens nära förestående så jag nöjer mig gott med de två vi redan har här hemma. Jag tittade lite på sängar också. Funderar på när man byter från spjälsäng till en annan vad man ska ha för modell då? Ev en växasäng kanske. Kanske inte behöver lägga så mycket tankar på det än. Wille gillar sin säng och jag med.

Nästa anhalt var hos farfar och Birgitta för lunch. Köttbullar och potatismos stod på menyn. Som tur var fick jag veta det innan så jag lade in en beställning på pannbiff eftersom jag inte äter köttbullar. William åt med god aptit. Han är inte lika knusslig med bitar nu som tur är. När man är hos farfar får man göra nästan vad man vill, om man heter William. Han trycker på stereon och vrider på alla rattar, farfar och Birgitta bara skrattar. Han pillar på i stort allt som går att pillas på.

När Wille busat färdigt åkte vi till Ikea. Då somnade han gott, han sov i två timmar nästan så vi hann med en hel del. Inne på Ikea var vi klara snabbt och notan när vi kom ut slutade på 139:-, det var det billigaste Ikeabesöket någonsin. Vi fortsatte i lite fler affärer i Bäckebol. På Bauhaus köpte vi fler hyllplan och denna gång även konsoller.

När vi åkte hem var Wille på allt annat än gott humör. Han var helt vansinnig när vi väl kom hem var han genomsvett. När jag tagit av honom alla kläder var allt toppen igen och han kröp omkring och lekte.

Efter middagen så gjorde jag knäck, mormorskarameller och snickerskakor. Knäcken blev perfekt :-).

I morgon är det sista badet och jag hoppas att Viktor blir bra från sin förkylning. Det är gör mycket att göra denna veckan för att han ska kunna vara sjuk :-(.

Hur det gick..

Jo då William somnade till slut i sin säng, runt klockan nio. Fast det tog en bra stund för honom att somna, det var mycket snurr, stå, kasta napp, gråt och tandagnisslan. Han sov till klockan var två, då vaknade han och ville ha välling. Viktor gick upp och fixade det samtidigt som William kom in till mig och fick ligga på min arm en stund. När han hade ätit färdigt somnade han om direkt så det var bara att bära in honom. Runt halv sju vaknade han igen. Då gick jag upp för att stoppa in nappen och lägga ner honom. Det gick bra och han somnade om, och sov i 20 minuter till. Så höll vi på i 45 minuter, men det sista var det kortare intervaller. Han somnade om men vaknade snabbt igen. Lite orolig verkade han vara. Till slut fick han komma in till oss och lägga sig en stund. Fast sova där var inte att tänka på. Vi gjorde lite välling igen och då passade han på att smita ner från sängen, han är en stjärna på att ta sig ner själv. Efter vällingen så trodde jag att han skulle somna men nej. Det blev lite Aladin på tv:n men till slut var inte det intressant heller. SÅ han gick ner på golvet och kröp om kring och ropade Mamma, Ma-mma, Dadda, Dady ganska uppoffrande.

Nu så sover den lille skrutten igen, sen en knapp timme tillbaka. Då kan man undra varför man ska upp klockan sju.. Nu så ska vi åka till Göteborg och köpa lite julklappar. Ha en fin dag alla!

Röj, röj, röj!

Vi har varit ganska förskonade här hemma från att Wille röjer en massa. Sin leksakslåda har han förvisso dragit ut allt innehåll, det sker varje dag och flera gånger. Han har inte rört så många andra saker förrän nu. Allt ska ut, det spelar ingen roll om det är smutstvätt eller ren tvätt, kläder i garderoben eller på skötbordet. Det roligaste stället är nog en av våra kökslådor. Där kan han stå länge och plocka ur. Att röja åt andra hållet, dvs tillbaka i lådan är dock inte lika intressant. [youtubeplay id="a0ZHFWHzlpY" size="medium"]

Det är väl detta som kallas utveckling antar jag. Fast ur min synvinkel hade just detta steg kunnat hoppas över. Jag är lika kass som Wille på att plocka in.

Snart klar

Idag har vi tillbringat eftermiddagen på stan. Det var mysigt och vädret var ok. Inte ösregn som i tisdags. Vi fick en hel massa julklappar klara. Det är bara morfar och farfar som vi inte har handlat till ännu, men till dem vet vi vad vi ska köpa så det är inte så jobbigt.

Innan vi gick på stan var vi och skaffade pass åt William. Jag säger då det, vilken tjurtant det satt i den luckan. När vi äntligen kom fram och det var vår tur visade det sig att vi hade missat att fylla i ett papper. Då snäser hon åt oss att vi måste göra det och ta en ny nummerlapp, och om inte det vore nog med otrevligheterna så deklarerar hon tydligt att de minsann stänger om tio minuter. Det var inte bara vi som hade missat att fylla i det pappret för efter oss var det två barnfamiljer till och ingen av dem hade uppfattat att det skulle göras. Någon av dem sa att de borde stå någonstans att man ska göra det. Det gör det, svarade den glada damen (obs, stor portion ironi!). Det gjorde det för visso också. Ungefär 30 cm över nummerlappsapparaten. Jag vet inte hur folk i allmänhet gör när de tar en nummerlapp, men jag brukar trycka fram min lapp, ta den, titta på numret och gå där i från för att inte vara i vägen för andra. Inte kollar jag om det finns några lappar uppsatta i alla fall. Möjligtvis fel av mig, men så gör jag. Hur som helst när vi fyllt i pappret var det vår tur och vi hann innan de stängde. Det gick bra att ta fotot, han tittade bra in i kameran. Det kan vi nog tacka lamporna för.

Precis innan oss var det en tjej i 20-års åldern. Hon hade såå svårt för att välja bild och det tog flera minuter för henne att välja. Hon frågade tanten i kassan och sin pappa, men ingen ville välja åt henne. Hon velade en bra stund mellan två olika. Att ha det så måste vara jobbigt. Det kanske är en modellagentur som ber att få kolla hennes pass eller en riktig heting (det brukar det ofta vara, inte alls tjuriga tjocka gubbar eller tanter som sitter i passkontrollerna).

Idag passade jag på att köpa lite nya kläder till Willebus. På Kappahl hade de ta 3 betala för 2 på hela barnavdelningen. Den lille skiten är snart för stor för sina 80-kläder så jag köpte en skjorta, en tröja och ett par jeans i storlek 86. Det var lite kul för jag gick över till boys-avdelningen, de hade mycket mer kul att välja på än det som finns på baby. Enda nackdelen med det är att det blev dyrare.

Så nu är det gjort

Nu har vi gjort det som så många ifrågasatt när vi skulle göra. Vi har flyttat in Williams säng till hans rum Jag har inte känt något större behov till att göra det tidigare. Det har fungerat bra att han har sovit i sin säng bredvid mig. Det har inte stört varken honom eller mig. Dock har det varit en hangup hos vissa. Tusen gånger har jag fått frågan om det inte är dags för William att flytta in till sitt eget rum snart. Svaret på det har varit, nej inte förrän det känns som om det behövs. Det behövdes inte nu heller men, jaja nu ligger han i sitt rum och är inte det minsta nöjd. Han gick och lade sig vid halv åtta och det är först nu som det verkar som om han kan tänka sig att sova. Han har varit upp flera gånger, för nöjd över att ligga där, det är han absolut inte..

Jag skulle gissa på att när han vaknar för sin välling att det kommer uppstå lite panik hos honom. Det kommer gå över men det blir säkert jobbigt i ett par dagar.

Lugnt hemma

Efter två dagar med lek och bus tar vi det lugnt hemma idag.

I tisdags var vi hos Ulle och barnen och hälsade på. Vi skulle egentligen varit här, men nån galning hade brutit upp en inspektionslucka till vattenreservoaren som försörjer västra Borås med vatten. Myndigheterna avrådde därför all användning av vatten när det gällde, dricka, diska eller laga mat. Så vi åkte till dem i stället. Wille och Angelina leker bra och de busar en massa. Gör den ene något dröjer det inte länge förrän näste gör samma sak. Kul har de i alla fall.

Efter vi varit hos dem åkte vi till stan. Jag lämnade Wille hos mamma en stund och så gick jag och Sofia på stan. Det bar inte särskilt mysigt, det ösregnade. Lite julklappar fick vi i alla fall köpt. Nu är mammas och Viktors klara. Jag fick dessutom lite önskningar från Sofia. När vi var klara åt vi middag på Thai Silk. Wille charmade personalen trots att han inte var på nåt vidare humör. Det är så det blir om man inte sover något på hela dagen.

Natten till igår sov William med mig. Han gillade inte när det åskade, vem gör det? Vi sov ganska oroligt för det åskade till och från hela natten. Så på förmiddagen var det två tröttisar här hemma. Efter lunch tog vi oss i kragen och mötte upp Katta och Milo på Leos. Vi skulle varit många fler, men alla var sjuka. Peppar, peppar så har vi klarat oss bra från sjukdom.

Till middag igår gjorde jag pannkakor. Wille har inte varit så förtjust i det innan, men i går pillade han i sig en alldeles själv. Inte en bit spillde han. Jag tror att det var

någon som tyckte att det var roligt att äta på egen hand.

Idag har vi en lugn hemmadag. Vi väntar på pappa som kommer om några timmar. Det ska bli så skönt att han kommer för tre veckor är lång tid att vara i från varandra. Förvisso träffades vi förra veckan men det blir inte det samma. Dessutom jobbade Viktor så vi tillbringade den mesta tiden på egen hand jag och Wille.





Börjar bli en stor kille nu. Når mycket..

För en god sak!

Fick ett mail från Pampers. Det innehöll lite information om hur de hjälper till i världen. Nu har de specialmärkta förpackningar där det finns en unicef-logga. Köper man en sådan förpackning skänker de ett stelkrampsvaccin till ett nyfött barn i världen. Ett bra initiativ tycker jag.

Dessutom har de den här lilla sagan, och för varje gång den läses så skänks ytterligare ett vaccin. Det är bara att klicka in och börja läsa. Skulle tro att de flesta barn gillar den.

Oslo-Kiel

I onsdags morse hade jag ställt klockan tiiiiidigt, kvart i sex ringde den. Då var jag inte pigg alls, inte William heller för den delen. Dock var det bara att knalla upp. Efter lite fix så väckte jag William för frukost. Stackars lilla kille, när jag tog upp honom började han snyfta han var inte alls redo för att gå upp. När han fått sin gröt var livet lite bättre. Strax efteråt packade jag in oss i bilen och rattade mot Oslo. Wille somnade i Bollebygd och sov ända till Skee. I Strömstad började han skrika. Det slutade när vi kom fram till Oslo och jag lyfte ur honom ur bilen. Stackarn var helt genomsvett. Vi hade stannat i Sarpsborg och ätit lite mellis, men inte heller det hjälpte. Jag langade bak leksak efter leksak, men de var roliga i ungefär tio sekunder. Det roliga var att när han skrek så tog han ut nappen och höll den i handen, ungefär som om han var rädd för att tappa den.

När vi kom fram kom Viktor och mötte oss och William såg på lång väg att det var pappa som kom för han blev så glad. Han log med hela ansiktet och pekade. Det var kärlek det. Medan vi stod i kö för att få våra biljetter så gick Viktor och parkerade bilen. Det gillade inte William alls. Han letade så efter sin pappa i folkvimlet. Han trodde väl att pappa inte skulle komma tillbaka på länge.

[caption id="attachment_1895" align="aligncenter" width="300" caption="Viktors båt"][/caption]

Väl ombord så skulle alla träffa Wille, vinka, klappa på honom och allra helst bära omkring på honom. Fast den här lilla killen älskar uppmärksamhet så det bekom honom inte nämnvärt. Vi hängde en liten stund på casinot med pappa innan de öppnade. När vi blev utkastade så tog vi ett varv i shopperna och sedan upp till hytten för att vila lite. Wille somnade gott i vagnen och sov en timme där och jag somnade gott i sängen. Efter lite mellis begav vi oss till badlandet ombord. De var lite skeptiska till hans badbrallor i entren men jag fick lova att de inte läckte. Han har haft dem varje gång vi har badat och inte har de läckt nåt mer än när han kissat. Inne i badlandet var det bara två flickor och en gubbe till så vi var ganska ensamma. Vi började först i babypoolen, men det var så grunt vatten så jag frös. Tänkte att vi testar vattenrutschkanan, Wille älskar vanliga rutschkanor, men i den här var det iskallt vatten. Inget att ha alls tyckte Wille när vi kom till slutet på den och kallt vatten skvätte upp över oss. Han skrek inte utan höll stenhårt i mig. Vi satte oss i bubbelpoolen i stället. Där var det varmt och skönt. Wille fick dyka lite från kanten och han höll mig i tummarna och sprattlade omkring. Det var mer hans grej att plaska där.

Till middag så var det nåt mindre gott som jag inte ens kommer ihåg vad det var. Maten ombord är verkligen inget att hurra för. Det är för det mesta ganska skitäckligt rent ut sagt. Det var inte så lätt att få i Wille någon mat heller för alla skulle prata med honom. Det vinkades hej vilt och Willes huvud gick som en propeller. Så var det hela resan. Till och med en tant som jobbar i messen, som Viktor och hans kollegor kallar häxan, mjuknade och var jättetrevlig. Jag har stött på henne innan och fått en utskällning så jag förstår va de menar. Hon pratade en massa med Wille och med oss också. Det roliga är ju att Wille för det mesta vinkar när vi säger "hej då" men när norrmännen säger "ha det" och vinkar fattar han inte mycket alls. Tittar på dem som om de vore knäppa.

Wille tog en bra stund på sig att somna så jag satt där i en halvmörk hytt och lyssnade på barnsånger på spotify. Viktor kom med en strawberry daiquri och räkor och kräftor från skaldjursbuffén de hade i messen på kvällen. Det var gott, men lite ensamt att äta det själv på hytten. Wille sov ganska gott hela natten. Klockan åtta var det morgon, men så tidigt orkade vi inte masa oss upp så vi låg kvar och mös i sängen. Efter vi fixat till oss gick vi till frukostmatsalen. Den åt vi i all a carterestaurangen, de blev lite förvånade när vi kom ensamma och skulle äta. Det är nog inte så vanligt att ensamma mammor åker med på båten. Vi hade utsikt över hamninloppet i Kiel medan vi åt. Spännande tyckte Wille och extra spännande var det när de hissade flaggan. Det stod en del pensionärer och tittade på när vi kom in och så klart så vinkade de till en sprudlande glad Wille, lätt att vi honom gröten då. Lite ananas till efterrätt slank ner utan bekymmer dock.

När vi var färdigätna och Viktor var klar med sitt gick vi i land. De har en helt fantastisk liten leksaksaffär i Kiel med massa fina träleksaker. Lite annat också, men mest trägrejer. Vi var där i somras och tittade också, men då höll jag mig i från att handla något. Nu kunde jag inte göra det. Jag köpte julklappar till Wille och till hans kompis. Utöver det köpte vi inte mycket alls, gick mest och tittade. Det var skönt att strosa runt lite hela familjen. När vi var klara gick vi till Vapiano och käkade lunch med Viktors kollegor. Det känns lite märkligt för i stort sett hela personalstyrkan är utbytt. Jag kände inte någon av dem helt plötsligt. Det var bara Christian, men han jobbade natt så honom träffade jag inte så mycket. Väl på Vapiano skulle det bestämmas mat, inte lätt när man kan få i stort sett vad som helst vad gäller pasta, pizza och sallad. Jag valde pizza, jag blir så snurrig av de andra och kan inte bestämma mig. När det gällde Willes mat och äta var det ett litet projekt. För det första hade de ingen micro (!?), vi fick en kopp med varmt vatten och fick värma maten i det. Sedan var det väääldigt mycket spännande att titta på runt omkring.

[caption id="attachment_1897" align="aligncenter" width="300" caption="Allt förutom maten är spännande på detta stället"][/caption]

[caption id="attachment_1899" align="aligncenter" width="300" caption="Mina favoritkillar <3"][/caption]

Ombord på båten igen gick jag och Wille en sväng i butikerna igen. Vi hittade lite smått och gott bla julklapp till mig och till mamma. De har en butik med Dyrberg & Kern smycken, de gillar jag så där hittar jag för det mest något som passar. Sedan har de en butik som heter Color shop, där har de kläder, underkläder, smycken, skor, leksaker, "norgeprylar", kameror, typ det mesta. Jag köpte ett par pyjamasbyxor, underkläder och så köpte vi en kompaktkamera som man kan ta bilder under vattnet med. Det ska bli kul att ha på semestern. De har de sedvanliga taxfreebutikerna också, med kosmetika och parfym, och godis och sprit. Wille sov medan jag gick omkring i butikerna. När han vaknade gick vi till lekrummet, men det var inte mycket att ha. Det var en tv som stod på med tecknat, några kuddar och en leksak som stod på golvet med luckor (svårt att förklara). Wille gillade dock den sistnämnda. På båten som Viktor jobbade innan har de i alla fall ett bollhav. Det blev inget bad för vi var alldeles för trötta. Vi sov någon timme i stället.

[caption id="attachment_1901" align="aligncenter" width="300" caption="Skojjig mojäng"][/caption]

På kvällen var det återigen inte så god mat så jag köpte en smörgås och superdupergod glass och åt i stället. Wille somnade bra, men vaknade efter en stund och var ganska svårsövd. Det gällde hela natten. Det gungade en del och det knarrade mycket i hytten så jag vet inte om det var av det han vaknade hela tiden. Varje gång han vaknade försökte Viktor söva honom med välling, det gick väl så där får jag nog säga.

Sista dagen så var det packning igen som gällde. Viktor undrade hur jag på två dagar lyckats få hytten att se ut som ett bombnedslag, inte alls svårt om man heter Emma. Efter frukost gick vi ner i casinot och kollade på tv och lekte lite.

[caption id="attachment_1903" align="aligncenter" width="300" caption="All in på svart"][/caption]

[caption id="attachment_1905" align="aligncenter" width="200" caption="Måååånga knappar att trycka på"][/caption]

Vi träffade min kusin Emelie som bor i Oslo på fredagen efter vi hade gått av båten. Jag tyckte att det var jättejobbigt att åka ifrån Viktor. När jag har åkt med tidigare så har han alltid åkt med hem. Inte denna gången, han kommer på torsdag. Usch och fy, men han följde oss i alla fall till Aker Brygge där vi skulle möta Emelie. Vi var lite tidiga så vi gick i affärer medan vi väntade. Viktor gick tillbaka till båten. Wille som hade somnat blev lite fundersam när pappa inte längre var med oss. Det första han sa när han vaknade var "dada". Lilla killen, fattade väl inte alls var pappa hade tagit vägen. Jag fick i alla fall köpt Willes julaftonsutstyrsel. En skjorta, chinos och slipover på Benetton. Jag är verkligen supernöjd och han kommer bli så fin. När Emelie kom så åt vi sushi och tjötade en stund innan det var dags att bege oss hemåt. Hennes kille ringde och sa att alla broarna var stängda pga storm. Blev aningens svettig och funderade på hur detta skulle gå. Det gick bra, nog blåste och regnade det i Sverige men ingen bro var stängd. Wille somnade strax efter vi satte oss i bilen och vaknade i Skee (vad är det med den hålan?). Jag hade hoppats på att jag skulle kunna kört hela vägen hem, men i Kungälv var Wille så arg att jag bestämde mig för att kolla om farfar och Birgitta ville ha lite besök. Det ville de som tur var så vi stannade och åt gröt. Sedan var det full fart på den lille herrn. Vi stannade ett par timmar och sedan tog jag en trött kille och satte mig i bilen hem. Fy fasen säger jag bara, vilket jävla väder rent ut sagt. När jag kom till Bollebygd började det snöa och jag fick köra i 70 km/h. Många tyckte att det var för långsamt och när lastbilarna dundrade förbi så såg jag inte ett enda dugg. Det var en tjock sörja som la sig på vindrutan. Otäckt. Hem kom vi och det var en trött mamma och en trött son som däckade i varsin säng och sov gott!

Så var det sex

När jag tog på William pyjamasen i kväll så upptäckte jag att han hade fått en till tand, i överkäken. Nu har han tre uppe och tre nere. De tre där nere har kommit fram lite mer än de där upp och de är svåra att få syn på. Jag får inte känna i munnen heller. Han pressar ihop läpparna som bara den.

Idag har vi varit en sväng på Leos. Vi var där med min kompis Amanda och som hon och Wille busade. De åkte i alla rutschkanor utom en. När han kommit ner så började han klättra upp igen för den för att visa att han minsann ville åka igen. Wille har inte träffat Amanda så många gånger, men direkt så började han busa med henne. När vi var i bebishörnan så kröp han fram och upp i trappan hela tiden. han skulle minsann åka rutschkana, leka på golvet var inte att tänka på. Busungen där.



Wille har börjat "prata" mer nu. Inga direkt tydliga ord men munnen går i ett. Pratar jag i telefon så ska han också prata. Det är helt omöjligt att höra vad den jag pratar med säger. Dessutom tar han luren och sätter den mot "örat" och pratar. Det ser för sött ut.

Nej, nu måste jag ta tag i och fixa lite här hemma. Framför allt packa lite. Vi åker på en liten båttur i morgon. Det ska bli så roligt, vi längtar efter pappa/Viktor nu. Jag är så dålig på att packa, rädd att jag missar något och packar med tusen grejer för mycket..

Ute i det fantastiska vädret

Idag så var vi "tidigt" uppe och klara för att ge oss ut. Redan klockan 10 var overallen på och vi gav oss ut i trädgården. Det var dags för William att uppleva snö på riktigt för första gången. Det var i och för sig snö hela förra vintern men den förstod han aldrig något av. Han undrade säkert idag vad det var för fel på hans mamma eftersom han inte fick skrutta runt i pyjamas halva dagen och varflr i hela friden hon var på så gott humör, tidigt. Saken är den att jag älskar snö och vinter. Det ljuset som är idag är oslagbart. Jag får sån energi. Det är en helt fantastisk dag.

När jag var i Ullared för ett tag sedan köpte jag en pulka till Wille och den invigdes idag. Det var inte alls populärt att sitta fastspänd i den, ända till jag började dra. Då var det roligt. Snön vällde in över honom och han såg väldigt förundrad ut.

[caption id="attachment_1875" align="aligncenter" width="300" caption="Roligt att åka pulka"][/caption]

Det var lite svårt att fånga skratten på bild för dem kom bara när jag drog. Så fort jag slutade så tittade han sig mest förundrad omkring. Ibland skulle jag vilja krypa innanför det lilla pannbenetför att se hur och på vad han tänker.

[caption id="attachment_1877" align="aligncenter" width="300" caption="Att ta sig fram i snö är svårt.."][/caption]

[caption id="attachment_1879" align="aligncenter" width="300" caption="Blir lätt att man vurpar med huvudet före"][/caption]

[caption id="attachment_1881" align="aligncenter" width="300" caption="Kall snö i ansiktet är ingen hit"][/caption]

Efter detta hade Wille fått nog och ville gå in. Väl inne somnade han och sov i nästan två timmar. Det tar på en att vara ute och leka i snön. Det tyckte jag var bra för då han jag skotta och plocka i ordning lite inne.

I går fick jag för mig att ställa in bilen för första gången. Tur kan man säga.

Snö!!

Idag ska William få göra något han aldrig gjort förut, nämligen åka pulka. Hoppas han gillar det.

Gjort en god gärning

I lördags så tog vi oss o kragen jag och William och åkte till Knalleland för lite shopping. Jag hade inte så mycket planer vad jag skulle köpa, men det slutade med att jag kom hem med två julklappar till Viktor.. Skönt att något är avslutat med den biten. Har några kvar att köpa till dock. Jag handlade även lite kläder till mig själv. Ett par nya jeans, en klänning och två linnen, allt från JC. Det var dock inte kläderna till mig själv som kändes bäst och inte heller julklapparna till Viktor. Nej för någon månad sedan fick jag en inbjudan på Facebook om att det skulle ske en julklappsinsamling till barn i Borås där föräldrarna själva kanske inte har råd att köpa egna.

Jag har alltid brytt mig om andra människor och har sedan fem år ett fadderbarn i Indien. Jag brukar skänka pengar till världensbarn, när de står med bössor utanför affären. Men sedan jag själv fått barn har det hänt något, jag mår riktigt dåligt av att höra om barn som far illa eller inte har råd att leva ett "normalt" liv. Ibland kan jag känna att vi vältrar oss i överflöd. Wille har så mycket prylar att han knappt vet i vilken ände han ska leka. Ändå får han nytt hela tiden. Så när jag fick den här inbjudan så tvekade jag inte det minsta på att skänka en julklapp. Jag köpte en bok som Wille har och gillar. Inte så mycket pengar för mig, men den som får den kommer säkert att uppskatta den. Boken, den heter "112 är lätt att slå", den vänder sig säkert till lite äldre barn men det är knappar med olika ljud på som Wille gillar att trycka på.

I söndags var det återigen dags för bad. Hjälp säger jag bara, Wille kastar sig hit å dit i vattnet. Vi fick testa att ha barnen på ryggen den här gången, det var väl så där tyckte Wille. Fast han hittade något kull att leka med, banden till min bikiniöverdel, så han satt kvar. Vi simmade runt med cherekringar, denna gången med de gröna och det gick väldigt bra. Han simmade själv och jag behövde inte hålla honom. Vi har sagt att vi ska köpa sådana och ta med till Thailand. Frågan är bara om vi ska köpa röda eller gröna. De gröna är för nybörjare och ska helst inte användas så länge har jag förstått det som. Jag ska nog fråga nästa gång vad de rekommenderar.

Efter simmet åkte vi till mormor och morfar. Där var det pepparkaksbakning på hög nivå. Det är något bland det tråkigaste jag vet så jag äter mest degen :). Vi åt middag, gädda som Claes hade fiskat upp. Det var inget som föll den lille herrn i smaken, men det är det inte mycket som gör just nu. Absolut inte om det är ens en pytteliten bit i. Då åker det ut.. Efter en massa bus med Claes tog jag en trött kille med mig hem.

Idag har vi varit på julavslutning på öppna förskolan. Det var fika, lussetåg, dockteater och så kom tomten med paket. Wille uppskattade lussetåget och satt som ett ljus. Tomten såg lite farlig ut och han tryckte sig mot mig när han fick sin paket, en bok om när Josef och Maria kom till Betlehem.

Efter avslutningen så åkte vi till Ulle och lekte. Wille och Angelina hade väldigt kul tillsammans. Det som såg roligast ut var när Angelina satte sig i lära-gå-vagnen som Wille körde. Hon satt där i och läste en tidning och Wille som älskar att gå log sitt största leende. Elin var lite intressant, han var framme och kollade in henne lite och petade på hennes huvud. Vi fick middag också, inte alls dumt. Köttfärssås och pasta. Wille åt ganska bra så Markus fick godkänt, min köttfärssås ratas fullständigt här hemma.VI åkte inte därifrån förrän klockan var nästan halv åtta så det var en trött kille som kom hem. Han däckade i sin säng och har bara varit vaken för att få sin välling sedan somnade han om igen.

Jag tror att jag äntligen har kommit på varför han inte har somnat om efter vällingen. I lördags var han vaken till halv elva och sedan var jag så trött på honom att jag släckte alla lampor, utom den i hans rum, och så stängde jag av tv:n. Jag satt vid datorn och rätt var det var så märkte jag att han sov. Så nu har jag de senaste dagarna stängt dörren in till honom när jag har gett honom vällingen och vips så somnar han direkt. Kanske har det varit så att det varit så spännande det som hänt utanför sovrummet att han inte kunnat somna. Det är i alla fall väldigt skönt att han inte är vaken längre. Det innebär ju att även jag kan gå och lägga mig i ganska bra tid. Det gick inte innan, eller rättare sagt, det var ingen idé för jag fick inte somna i alla fall.

[caption id="attachment_1863" align="aligncenter" width="225" caption="Ja vad säger man, det går utmärkt att stå där i tycker Wille"][/caption]

Jag har bara regn hos mig

Ja, när det regnar mycket får vi alltid en pool i trädgården. Nu är det värre än någonsin. Skogen som vi bor bredvid har huggts ner under hösten. Det innebär att det rinner en mindre flod utmed gatan och rakt ner i vår trädgård.

Vilka dagar!!

I går blev det en betydligt ljusare dag än i förrgår, på flera sätt. Solen sken från en alldeles blå himmel för första gången på evigheter. Huvudvärken var som bortblåst och dessutom hade William en bra kväll och natt.

I tisdagskväll gick jag och la mig redan kl 21, har ingen aning om när det hände sist. Tror inte att det har skett sedan William kom till oss. Jag var orolig att Wille skulle ha en maratonuppesittarkväll, men så fel jag hade. Han somnade en halvtimma efter han fått sin välling. Så skönt med tanke på den jäkla huvudvärken jag hade.

I går styrde vi kosan till Hulta för att spendera dagen tillsammans med Katrin och Amanda. Det var ett tag sen barnen sågs, men vad roligt de hade. Wille jagade Amanda och de skrattade och skrek en massa. Mellan barnpassning och matlagning hann vi med en massa tjöt också. Efter lunchen packade vi in våra barn i våra vagnar och gick på utförsäljning. Didrikson 1913 hade utförsäljning. Helt galet måste jag säga. Jag köpte ett regnställ, jacka, termobyxor och gummistövlar för 300 kr. Det hade säkert gått och fyndat massa mer, men det var lite besvärligt när barnen var med plus att det var sjukt mycket folk och hur varmt som helst. Jag höll på att flyta bort där inne.

[caption id="attachment_1843" align="aligncenter" width="200" caption="Regnställ och stövlar"][/caption]

[caption id="attachment_1845" align="aligncenter" width="200" caption="Jacka"][/caption]

[caption id="attachment_1847" align="aligncenter" width="200" caption="Termobyxor"][/caption]

Väl hemma var det middag och hopp i säng. Det var en som mer än gärna hoppade i säng. Han var dödstrött och somnade på två röda. Efter vällingen var han vaken i ca 20 minuter. Är det en vändning nu? Hoppas, hoppas!

I morse var det en kille som var pigg och glad kl kvart i sju. Något vi inte är vana vid i den här familjen. Wille sover för det mesta till åtta och det senaste till nio, halv tio. Vi låg kvar i sängen och myste lite och halv åtta var det en som tyckte att det var dags för en vilopaus. Den varade ända till halv tio då morfar kom och bankade på dörren. Fast då var det bäst att kliva upp för 11.15 så skulle vi vara på bvc för att få lite vaccin. Egentligen får man det vaccinet på 18 månaderskontrollen, men eftersom vi ska åka till Thailand om drygt 1,5 månad var det bäst att ge det redan nu. Vi stressade dit och var någon minut sena till vår tid. Det spelade inte så stor roll visade det sig. Vi fick komma in 55 minuter senare än vad vi skulle. Läkaren var där så det var något akutfall och någon som kom på fel tid och så den som var där när den skulle. Tre fick komma föra oss, trots att vi bara skulle ha ett stick i benet. Det tog väl fem minuter ungefär. Tur att vi inte hade något annat bokat.

I eftermiddags var det full cirkus känns det som. Pappa kom hit vid två för att vara barnvakt åt Wille medan jag tar Sigrid till Blå Stjärnan och deras viktväktarprogram.. Wille sov men vaknade när pappa knackade på dörren. Var alldeles för trött för att komma upp så när han sett vem det var fick han lägga sig igen.

Anledningen till att vi skulle dit var alltså för att få hjälp med Sigrids vikt. Alla som kommer hit påpekar att det är en väldigt tjock katt vi har. Det stämmer också, men det är inte så att vi har gött henne med flit. Hon äter hela tiden. Oavsett om hon så åt för en minut sedan så äter hon igen. Vi har fått de bra råden om att plocka bort maten, men det är inte så lätt för då slår Elza bakut. När jag var hos veterinären med henne för ett tag sedan så pratade vi om vikten på Sigrid. De föreslog då att jag skulle träffa en av deras anställda som var specialiserad på tjocka katter. Hon ringde förra veckan och vi bokade in en tid.

När jag sedan skulle ha i Sigrid i den där jäkla kattburen så var jag helt svettig. Hon spjärnade emot. Klämde sig ut i minsta springa. Jag var tvungen att skruva av överdelen för att få in henne. Det var inte det lättaste att få på den igen kan jag säga. Rätt vad det var stack det ut en nos eller tass och jag kunde inte klämma henne. Mitt i denna svettiga cirkus vaknade Wille också. Han tyckte att det var görspännande och hjälpte till på sitt vis, genom att krypa efter och peta på kattburen, som för att tala om att Sigrid minsann var där i.

Väl ute i bilen så började hon skrika hysteriskt, men det är liksom bara att stänga av det ljudet. Det är inte så mycket att välja på. När vi kom fram märker jag att hon har kissat pga stressen. Jag hade glömt att lägga in en handduk så stackars katten låg i detta. Hon var alldeles blöt. Jag tyckte så synd om henne. Som tur var fick vi komma in snabbt och fick torkat av henne, men hon luktade för bedrövligt. Vi vägde och mätte henne. Hon väger 6,6 kg och målvikten är 4,0 kg. Det är mycket hon ska gå ner. Veterinären berättade att mjället och tovorna hon har bak på ryggen beror på att hon är för tjock för att kunna sköta sin päls. Min stackars pisse. Jag fick rådet att byta foder till nåt ultra slim fit. Det fodret ska dessutom inte Elza äta så jag måste hålla isär dem. Sigrid ska heller inte äta det Elza äter. *Phu*. För utom maten så måste vi se till att aktivera henne mer. Hur nu det ska gå till. Den katten kan ligga instängd i en garderob i ett helt dygn utan att höra av sig. Hennes behov av fysisk aktivitet är nog inte så stort. Hur som helst måste vi göra något för annars finns det risk för att hon får diabetes och problem med leder. Det känns väldigt onödigt tycker jag, särskilt när det finns något vi kan göra för att förhindra det.

[caption id="attachment_1841" align="aligncenter" width="300" caption="Smala Sigrid"][/caption]

I går visade Katrin mig några fina fotoböcker som de hade gjort till Amanda på Fuji direkt. Jag blev sugen på att göra sådana själv. Så i kväll har jag, och håller på, pillat med det. Jösses vilken tid det tar. Det är inte till att bara ska jag säga. Dock vet jag att det kommer bli bra när det blir färdigt. William gillar att titta på bilder på sig själv och på andra han känner igen så det blir en bra julklapp.

Kan tillägga att min förhoppning om att Willes knäppa kvällsrutin skulle vara bruten var bara en dröm. För nu står han i sin säng och är så där nöjd som bara han kan va. Han skriker inte utan står bara och pratar. Knäppa unge :).

Ja just det, två nya tänder har dykt upp i överkäken också. Nu har det helt plötsligt blivit fem tänder.