Vilka dagar!!

I går blev det en betydligt ljusare dag än i förrgår, på flera sätt. Solen sken från en alldeles blå himmel för första gången på evigheter. Huvudvärken var som bortblåst och dessutom hade William en bra kväll och natt.

I tisdagskväll gick jag och la mig redan kl 21, har ingen aning om när det hände sist. Tror inte att det har skett sedan William kom till oss. Jag var orolig att Wille skulle ha en maratonuppesittarkväll, men så fel jag hade. Han somnade en halvtimma efter han fått sin välling. Så skönt med tanke på den jäkla huvudvärken jag hade.

I går styrde vi kosan till Hulta för att spendera dagen tillsammans med Katrin och Amanda. Det var ett tag sen barnen sågs, men vad roligt de hade. Wille jagade Amanda och de skrattade och skrek en massa. Mellan barnpassning och matlagning hann vi med en massa tjöt också. Efter lunchen packade vi in våra barn i våra vagnar och gick på utförsäljning. Didrikson 1913 hade utförsäljning. Helt galet måste jag säga. Jag köpte ett regnställ, jacka, termobyxor och gummistövlar för 300 kr. Det hade säkert gått och fyndat massa mer, men det var lite besvärligt när barnen var med plus att det var sjukt mycket folk och hur varmt som helst. Jag höll på att flyta bort där inne.

[caption id="attachment_1843" align="aligncenter" width="200" caption="Regnställ och stövlar"][/caption]

[caption id="attachment_1845" align="aligncenter" width="200" caption="Jacka"][/caption]

[caption id="attachment_1847" align="aligncenter" width="200" caption="Termobyxor"][/caption]

Väl hemma var det middag och hopp i säng. Det var en som mer än gärna hoppade i säng. Han var dödstrött och somnade på två röda. Efter vällingen var han vaken i ca 20 minuter. Är det en vändning nu? Hoppas, hoppas!

I morse var det en kille som var pigg och glad kl kvart i sju. Något vi inte är vana vid i den här familjen. Wille sover för det mesta till åtta och det senaste till nio, halv tio. Vi låg kvar i sängen och myste lite och halv åtta var det en som tyckte att det var dags för en vilopaus. Den varade ända till halv tio då morfar kom och bankade på dörren. Fast då var det bäst att kliva upp för 11.15 så skulle vi vara på bvc för att få lite vaccin. Egentligen får man det vaccinet på 18 månaderskontrollen, men eftersom vi ska åka till Thailand om drygt 1,5 månad var det bäst att ge det redan nu. Vi stressade dit och var någon minut sena till vår tid. Det spelade inte så stor roll visade det sig. Vi fick komma in 55 minuter senare än vad vi skulle. Läkaren var där så det var något akutfall och någon som kom på fel tid och så den som var där när den skulle. Tre fick komma föra oss, trots att vi bara skulle ha ett stick i benet. Det tog väl fem minuter ungefär. Tur att vi inte hade något annat bokat.

I eftermiddags var det full cirkus känns det som. Pappa kom hit vid två för att vara barnvakt åt Wille medan jag tar Sigrid till Blå Stjärnan och deras viktväktarprogram.. Wille sov men vaknade när pappa knackade på dörren. Var alldeles för trött för att komma upp så när han sett vem det var fick han lägga sig igen.

Anledningen till att vi skulle dit var alltså för att få hjälp med Sigrids vikt. Alla som kommer hit påpekar att det är en väldigt tjock katt vi har. Det stämmer också, men det är inte så att vi har gött henne med flit. Hon äter hela tiden. Oavsett om hon så åt för en minut sedan så äter hon igen. Vi har fått de bra råden om att plocka bort maten, men det är inte så lätt för då slår Elza bakut. När jag var hos veterinären med henne för ett tag sedan så pratade vi om vikten på Sigrid. De föreslog då att jag skulle träffa en av deras anställda som var specialiserad på tjocka katter. Hon ringde förra veckan och vi bokade in en tid.

När jag sedan skulle ha i Sigrid i den där jäkla kattburen så var jag helt svettig. Hon spjärnade emot. Klämde sig ut i minsta springa. Jag var tvungen att skruva av överdelen för att få in henne. Det var inte det lättaste att få på den igen kan jag säga. Rätt vad det var stack det ut en nos eller tass och jag kunde inte klämma henne. Mitt i denna svettiga cirkus vaknade Wille också. Han tyckte att det var görspännande och hjälpte till på sitt vis, genom att krypa efter och peta på kattburen, som för att tala om att Sigrid minsann var där i.

Väl ute i bilen så började hon skrika hysteriskt, men det är liksom bara att stänga av det ljudet. Det är inte så mycket att välja på. När vi kom fram märker jag att hon har kissat pga stressen. Jag hade glömt att lägga in en handduk så stackars katten låg i detta. Hon var alldeles blöt. Jag tyckte så synd om henne. Som tur var fick vi komma in snabbt och fick torkat av henne, men hon luktade för bedrövligt. Vi vägde och mätte henne. Hon väger 6,6 kg och målvikten är 4,0 kg. Det är mycket hon ska gå ner. Veterinären berättade att mjället och tovorna hon har bak på ryggen beror på att hon är för tjock för att kunna sköta sin päls. Min stackars pisse. Jag fick rådet att byta foder till nåt ultra slim fit. Det fodret ska dessutom inte Elza äta så jag måste hålla isär dem. Sigrid ska heller inte äta det Elza äter. *Phu*. För utom maten så måste vi se till att aktivera henne mer. Hur nu det ska gå till. Den katten kan ligga instängd i en garderob i ett helt dygn utan att höra av sig. Hennes behov av fysisk aktivitet är nog inte så stort. Hur som helst måste vi göra något för annars finns det risk för att hon får diabetes och problem med leder. Det känns väldigt onödigt tycker jag, särskilt när det finns något vi kan göra för att förhindra det.

[caption id="attachment_1841" align="aligncenter" width="300" caption="Smala Sigrid"][/caption]

I går visade Katrin mig några fina fotoböcker som de hade gjort till Amanda på Fuji direkt. Jag blev sugen på att göra sådana själv. Så i kväll har jag, och håller på, pillat med det. Jösses vilken tid det tar. Det är inte till att bara ska jag säga. Dock vet jag att det kommer bli bra när det blir färdigt. William gillar att titta på bilder på sig själv och på andra han känner igen så det blir en bra julklapp.

Kan tillägga att min förhoppning om att Willes knäppa kvällsrutin skulle vara bruten var bara en dröm. För nu står han i sin säng och är så där nöjd som bara han kan va. Han skriker inte utan står bara och pratar. Knäppa unge :).

Ja just det, två nya tänder har dykt upp i överkäken också. Nu har det helt plötsligt blivit fem tänder.