fredag 30 december 2011

Älskade Wille ett år!

Ja jösses, jag säger då det, vart har det här året tagit vägen?? Jag minns dagen då han kom till oss som om det var för fem minuter sedan. Hur det kändes när den där lille krabaten aldrig ville komma ut. Hur han stretade mot mina krystvärkar och hur det diskuterades huruvida sugklocka eller ej skulle användas. Lyckan när han sedan var ute, känslan av att inte riktigt fatta vad som hänt. Att den där lilla krabaten som vi väntat på så länge nu var här. Att vi nu var föräldrar på riktigt. Känslan av att man aldrig ville eller för den delen kunde sluta titta på denna vackra lilla skapelse. Hur liten och ömtålig han såg ut att vara. Rädslan för att man skulle skada honom när man tog i honom. Känslan av hur ont det kan göra när någon som är så liten ska ammas, hur hårt de kan suga och hur fel det kan bli när han inte gjorde rätt. Känslan av att få komma hem med sitt barn och visa honom var han ska bo. Att sedan få visa upp denna fantastiska lilla människa för alla som vill komma och titta. Hur man suger i sig allt de säger om hur fin och söt han är. Ja, jag minns varenda sekund av det. Alla ljud och dofter. När jag tittar på en bild från när han var nyfödd minns jag hur det luktade där och då. Det är synd att man inte kan spara lukter i burk för att ta fram och minnas för hur det än är så kommer minnena blekna och dofterna ersättas med andra.

[caption id="attachment_2019" align="aligncenter" width="300" caption="Alldeles, alldeles ny, 12 minuter gammal kille"][/caption]

Hela detta året som gått har varit underbart. Alla skratt William har gett oss. Hur små framsteg har känts stora. Att bli förälder är inte lätt och jag tänka mig att det inte blir lättare, men på något sätt så faller det sig många gånger naturligt hur man ska göra. Det sunda förnuftet har en viktig roll. När vi fått frågan om hur det känns att bli förälder har svaret alltid varit att det är helt fantastiskt otroligt (för det är det) och att man kan ångra att man inte gjort det tidigare. Fast å andra sidan så är vi mycket nöjda med att det blev här och nu.

Nu är det ingen bebis vi har här hemma längre. Det är en stor liten kille. Här kommer en liten sammanfattning vad William kan när han är ett år.

Något som har slagit oss är att Wille har varit väldigt lite sjuk under sitt första år. Två förkylningar och bara lite, lite feber.

Han sover ganska bra, men vaknar två gånger och får välling. Vanligtvis kl 21 och kl 06. På dagen sover han mellan en och två timmar. Det är inte så bra dock om han sover för lite, för tvärt emot vad man kan tro, så sover han sämre på kvällen då. Han vaknar mellan åtta och halv tio på morgonen och lägger sig mellan sju och åtta på kvällen.

Nu så äter han mat med bitar i igen. Det är skönt att slippa mixa en massa även om vi måste göra det när vi äter kött eller kyckling. Han äter allt, men är inte så förtjust i ärter. Jag tror att det är skalet som han inte tycker om. Favoritfrukten är alla gånger clemetin. Jag tror att han skulle kunna äta tio om dagen om han hade fått, gärna med skal och allt på för att att skala tar bara lång tid.

William ett år:
-Har åtta tänder, fyra uppe och fyra nere.
-Pratar en hel massa, mest hela tiden. Ord som vi kan urskilja är mamma, titta, iss (kisse), dadda (pappa), he (hej) och dä.
-Står helt utan stöd.
-Går allt mera. Dessutom stadigt och stabilt. Inte alls lika stressat som för 1,5 månad sedan.
-Tycker mycket om att plocka i och ur lådor.
-Leker ofta inne i sitt rum med alla sina leksaker.
-Tycker det är roligt när vi drar honom på sin bobbycar.
-Har ett himla temperament och är enveten som få.
-Har börjat använda byxor i storlek 86.
-Älskar katterna och ger ifrån sig ett glädjetjut när han får syn på dem.
-Trycker på allt som har en liten lampa.
-Är kittlig i nacken, på magen och i ljumskarna.
-Skrattar högt när vi "äter" upp hans fötter.
-Pekar på stjärnorna på sina tofflor och vi räknar dem.
-Tar sig ur soffan och vår säng på ett bra sätt, dvs vänder sig om och kanar ner på fötterna.
-Vill allra helst vara där vi är.
-Sätter upp ett finger i luften när han vill understryka något han säger.
-Bär ofta med sig saker i munnen när han kryper.

Säkert flera saker som jag inte kommer på just nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar